Tisdag den 23/4

Vemod

Kul att det är några läsare här och att en del av er har hängt med nästan alla år. Coolt. Det måste betyda att det jag skriver är bra och möjligen tänkvärt.

Här hemma är det lugnt och skönt. Mitt hem är i kaos, men det har det varit förr och någon gång vet jag att jag får energin att fixa. Har ett källarförråd som är helvetet i Linköping. Inte så rörigt (en sanning med modifikation), och så finns det fler kartonger här uppe som ska ner.

Det är det som är mitt dilemma. När jag väl är barnledig vill jag träffa vänner, fiska, träna, vara själv hemma. Ni vet, musik och kanske ett ritblock och veta att jag kan sitta i timmar utan att bli störd. Jag vill ut och resa, se annat än dessa väggar. Bara komma iväg..

Till underbara Köpenhamn.

Mitt vemod rullar in då och då, om svallvågor från det liv jag levt. Ibland blir det nästan för tungt att tänka, vem jag hade varit, vad jag hade blivit om jag inte hade kommit in i de kretsar jag levt i. 

Jag vet att mitt vemod kan lysa igenom, men då behöver jag egentligen bara en kram, och några snälla ord. 

Never alone - Always alone

När jag tänker tillbaka så kommer jag ända ner till 9-10 år då jag vet att jag första gånger började tänka på tobak. Att röka cig eller ta en snus. Jag var också så gammal när jag första gången rökte. Gick omkring ensam och letade fimpar med en snodd tändsticksask i fickan, bara det var tufft när man är 10 år. 

Varför? Varför var jag så ung? Vad drev mig till att göra så? 

Otryggheten. Att tvingas bli vuxen för fort? Jag vet, innerst inne vad det handlade om, och en dag ska jag ta mig mod att skriva om det.

Så, jag får försöka skaka av mig dom där tankarna och tänka att jag blev ju ändå ganska bra, och snäll.. 

"Om man är stor och stark måste man vara snäll"

Gymet idag. Äntligen igen. Träningsschema upplagt och dags att ta ner ett par kilo, men mest för att jag mår jävligt bra av träningen. Energi och känner mig pigg både på insida och utsida. Sånt stärker, och träningen gör att jag får ett par timmar alldeles för mig själv. Tung musik i lurarna och bara smärtan i kroppen. Thats life..

Maya ville ladda ner ett nytt spel förut, men jag hade ingen aning om vad det hette. Det är nu det blir ett problem att Maya inte har ett prata. Men vi känner varandra och jag vet hur jag ska kommunicera med henne. 

Det tog 30 min innan vi kom på vad spelet hette. Vi ger oss aldrig.

Krigarprinsessan&Kungen

Ungen nöjd och jag hungrig. Dags att kasta henne i säng. Sen intar jag nog soffan. Ett typiskt ålderstecken.. 

.. en välbehövligt stund..

/Uffe