Sitter på mitt favoritfik med en god Americano, och har min dator med mig och så skriver jag. Inte här, men på den där boken som jag så gärna vill att alla ska få läsa.
Uffes dagbok
"det enda dom inte kan ta ifrån oss är vår kärlek"
lördag 23 juli 2022
En Americano, tack..
söndag 12 juni 2022
Skolavslut, ensamhet och tillit
tisdag 7 juni 2022
En ny era nalkas..
.. Maya slutar sexan på torsdag. I sju år har hon gått på bästa skolan, och haft den allra allra bästa resursen. Hon och jag har haft en lycklig tur att ha fått möta så fina människor som varit och hjälp Maya bli den hon är idag.
Tack. Från hjärtat tack..
Hon är glad och spänd att börja sjuan, och jag är nu lugn i mig själv över förändring som är på gång, och mycket just för att Maya är glad och upprymd av förändringen..
Jag ska berätta. Nån dag. Om hennes utanförskap och längtan efter kompisar. Just nu känner jag att mitt hjärta och själ inte orkar, för den sorgen får ögonen att brännas av tårar.
Samt att det sker så mycket i livet. På mitt jobb. Med Maya. Med mig. En känsla av ensamhet. En känsla av tomhet, men allra mest en känsla av att inte trivas, att inte ha någon lust eller energi till det vanliga, till måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag. Vecka efter vecka. Något, något måste hända för att bryta detta mönster som snart knäcker mig..
.. för det här är inte jag..
Hur ska jag göra, för att hitta gnistan igen?
Hur ska jag ta bort ilskan och irritationen som surrar likt arga getingar i bröstet.
Jag ber till min högre makt. Till änglar. Och de stöttar mig så jag i alla fall går upprätt..
.. och stolt.. trygg.. medveten..
Livet är som törnen, och jag måste våga för att vinna..
söndag 29 maj 2022
Livet kommer i kläm..
.. Om natten, i mörkret och i tystnaden, så vaknar min fina dotter och behöver min hjälp. Varje natt går jag upp och hjälper henne byta sovställning, ibland kanske jag får gå upp en gång i timmen, ibland bara nån gång, och väldigt sällan sover hon en hel natt..
Eller, egentligen sover hon, men ropar (på sitt sätt, eftersom hon inte kan prata) på mig för att hon kanske hamnat på magen eller ryggen och hon vill helst ligga på sidan. Så, den lilla envisa terroristen håller sin gamle far vaken och på alerten, men när klockan är sisådär 03.15 och man nästan ser gryningen komma, och man vet att klockan 05.00 ringer klockan.
Var nöjd med allt som livet ger.. Den har jag som ringsignal på väckarklockan..
måndag 11 april 2022
Ett ofrivilligt bad, en smula kärlek och två mått oro..
Fick tid med Alex igår. Fiske i havet. Vackra Bråviken med sitt öppna vatten och trolska skogar. Vinden slet och drog, men både Alex och jag är vana och ger inte upp, inte ens när fingrarna spränger av kyla och och kroppen sakta domnar av vattnets vinterkyla.
Moder naturs kraft. Mot den är vi små. Maktlösa. Hängivet är det min högre makt, den jag kan luta mig mot och inse att du är större än mig. Inget kan jag vara mer ödmjuk mot. Men igår stod vi ut, och lät våra flugor svepa över sten och grus i jakten på silverblank öring. Denna fisk. Så nyckfull och svår, ibland ångrar jag att jag någonsin började med att rikta mitt fiske just efter havsöringen. Det blir ett gift. En drog. Ett begär som driver mig till vansinne. Igår såg vi hur fisken sakta följde våra flugor, men oblygt vände och ville aldrig ta. Vi bytte flugor. Vi bytte taktik. Men.. igen, vann öringen.. Så nu blir det några kvällar i fiskerummet, igen, för att skapa en fluga som lurar till hugg även dagar som den igår.
fredag 25 mars 2022
Dagar och nätter vävs ihop, blir något av en helhet. Drömmen kan vara dagen, natten är dagen och båda ger sorg och glädje. Kärlek och agg. Hand i hand med kontrasterna. Ljust och mörkt. Vitt och svart. Liv och död.
I gränslandet vandrar vi.
Har många tankar just nu, om framtiden, jag börjar inse att det kanske är just därför som mitt mående inte är på topp, att ångest och oro smugit sig in i mitt inre. I hjärta och själ och skuggar tankarna. Det är därför så skönt att känna när solens strålar bryter igenom i molnens luckor.
Förändringskurvan. När paniken och ångesten skriker och man tror att livet aldrig kommer bli som det en gång var. När man ser allt som varit tryggt och vackert, håller på att sjunka och bara vara ett fint minne.
Nu är det dags att agera. Nu måste vi, eller jag, förbereda och göra det jag kan för att vår framtid ska bli lika trygg och full av kärlek och förtroende som den har varit..
Bloggskrivandet kommer gå upp och ner. Jag fortsätter, men har andra projekt igång. Där jag hoppas att fler, hela världen, får mitt budskap.
Lev. Älska. Le. Respekt för våra medmänniskor och låt godhet segra över ondskan.
tisdag 8 mars 2022
Tiden. Denna tid..
.. som tickar på, som sand rinner i timglaset och aldrig tar den slut, förutom vår. Din och min. Vad gör vi med den, den värdefulla fantastiska tiden..
Jag vet vad jag gör. Tar hand om min lilla tjej och mig, jag gör så gott jag kan och tar hand om min son på det viset att vi snackar och ses, åker och fiskar när det passar och, yes precis, när vi har tiden.
Jag skapar oxå, min egna tid, försöker så gott jag kan finna en balans på kvalitetstid och det jag vill, så passar på att gå till fik och dricka min Americano och skriva. Bara nån timme eller två. Skriva. Vad jag älskar det. Förtrollande ord. Som flätor av vackra ting.
Leka med det, berätta och förtälja. Prioriterar vad jag skriver. Ibland är det sådant som är ett måste, jobbrelaterat, men allra oftast är det för mig och i sinom tid för er.
Tänk om, tänk om..
.. den en gång blir klar, boken jag så gärna vill skriva, välkomna alla in i min hjärna. I mitt hjärta och själ..
Kärleken och omtanken. Det goda i livet. Det goda och vackra.
Bemöta ondskan med godhet, trots att det är en orättvis kamp så måste vi, vi måste för att kunna behålla det vi har.
Lev, lev och njut..
/Uffe