En Americano, tack..

 Sitter på mitt favoritfik med en god Americano, och har min dator med mig och så skriver jag. Inte här, men på den där boken som jag så gärna vill att alla ska få läsa.

Om liv. 

Om död. 

Om möten. 

Om tankar. 

Om känslor. 

Om mig. 

Om allt. 

Vardagens lunk är ungefär samma som alltid. Sommar och då är det alltid ganska struligt med assistansen så jag och Maya tillbringar mycket tid, alltför mycket tid, tillsammans. Dygnet runt. 

Varje natt innan jag går och lägger mig, jo, det brukar hinna bli natt innan jag släntrar ner under täcket, så går jag in till Maya och kollar till henne. Ger en försiktig puss, lägger på täcket och viskar "jag älskar dig, bästa unge".

Inatt hade hon inte somnat ordentligt och vaknar med ett ryck när jag lutar mig över sängen, skriker till så både hon och jag blir lika rädda. Sen brast vi ut i skratt. 

Varken hon eller jag kunde sluta skratta. Tårarna rann och magen gjorde ont. 

Vi får psykbryt både Maya och jag. Vi bråkar en smula. Vi gråter några tårar, men vi somnar aldrig osams, vi kramar om, vi förlåter, vi samtalar om varför. 

Det skapar en trygghet, och jag är övertygad om att det borde vara så i alla förhållanden. För vem kan vara lycklig, trygg och kär om man aldrig får en lösning på bråken?

Bloggen, önskar jag kunde, fick tiden, kom ihåg, tog mig tiden att skriva.. men så mycket annat jag vill tar över och lockar mig mer.

Det blir som det blir..

Tystnaden på fiket har brutits. 

Vid bordet bredvid har två par slagit sig ner. Att inte höra vad dom pratar om är omöjligt. En av mannen är så typisk och nedlåtande mot sin fru. Små pikar om hennes oduglighet, om hennes okunskap, hånleende och ryck med axlarna till de andra i sällskapet, ungefär "Ni ser hur jag har det".

Jag har Bianca Kronlöfs bok "Brev till mannen" i väskan. Kanske jag skulle ge honom den? Men han skulle ändå aldrig förstå..

.. Den osynliga misshandeln..

.. och vi alla andra står handfallna och tittar på..

Men jag försöker, göra det jag kan, för att förändra det lilla.. 

Orden är slut, meningarna onödiga och koppen med Americano är tom. 

Ni som fortfarande kollar in här, ni som följt oss.. Tack för ert tålamod..

/Uffe