Gränslösa

Maya kom hem idag. Det blev inte en optimal, pedagogisk hemgång. Pappa borde ha planerat bättre, men ibland kommer arbete mellan.

Just idag var jag tvungen att jobba. 

Så Erik hämtade Maya på kortis och tog en promenad hem.

Jag har jobbat med Micke idag. Fönsterputs. 

Efter en ganska jobbig lägenhet (tråkiga fönster) så satt vi en stund i bilen och softade ner. Vi har kul tillsammans. Precis lika mycket som vi kan vara sura och buttra. 

Då när vi satt där kom Maya Maria Lindahl och rullade förbi. Jag blev förvånad. Hon blev förvånad. Glad och ledsen. 

Såg underläppen darra samtidigt som hon ville skratta. Hon har gråtit och varit ledsen hela dagen. Tills jag kom hem. Tills hon och jag gick hand i hand till affären. Rent praktiskt är det nästan omöjligt att gå hand i hand och samtidigt dra en rullstol.. men allt går med träning.. för allt behöver inte vara precis som allt annat.

Hon blev ledsen igen, när hon fick mat. Övertrött. Längtade tillbaka till all rolig personal (som är helt underbara), kompisarna och allt annat kul som inte pappa kan ge.

Jag ger det jag ger. Gör mitt bästa och vet att det räcker långt.

Det här mailet börjades skrivas igår, men jag var trötter och slumrade i soffan, och sen orkade jag inte, eller glömde helt enkelt bort.

Natten har varit ganska rörig. Maya har varit orolig, drömt och haft en täppt näsa. Jäkla snorkråkor att störa vår nattsömn.
Det är ändå skönt att hon ligger i sin säng. Det underlättar när man kan höja sängen utan att själv behöva lyfta och hålla henne upprätt. Få nässpray liggandes är ingen höjdare.

Höfterna krånglar ibland, hon har besvär med sina ben. Ont och besvärligt för både henne och oss som sköter om henne.

Maya längtar jättemycket efter kortis (pappa är verkligen trist, på sant), så idag var vi och hälsade på där. Oj, vad hon trivs.

Jag är stolt att hon är så självsäker och vågar. Vill. Jag är glad att hon alltid är nära till skratt. Förstår humor på ett vuxet sätt, och har en livsglädje som är svår att finna i världen..

Kvällens musik

Skutan går på rätt köl. Möjligen lite stormigt, men inte mer än vad skepparn tål
Nu ska vi bekämpa dom, de små hårda rackarna om gömmer sig i näsan. Dom ha mött sin överman..

/Uffe