Måndag.

Ledig. Vi hade en mysig morgon och förmiddag. Packade väskan. Maya valde kläder. Det blev många.

Sen kom både Johanna och Mia och hämtade henne och tog en lång promenad till kortis. Jag plockade iordning allt annat. Åkte och hämtade ut medicin. Köpte solkräm. Tog ut en sommarpeng. 

Tänker att jag måste vänja mig. Att det är den här vägen vi måste gå. Banden knyts upp, men roten dör aldrig..

Den vi en gång sådde..

Just nu har jag en känsla av panik. Ångest. Vrede. En inre stress att hinna allt och inget. 

Ringde en vän idag, kanske en av de allra finaste och godhjärtade människor jag känner. Stenhård i affärer, men ett hjärta av guld..

Möjligen kan jag hyra eller till och med få låna en bil.. Det öppnar mina vyer.. Funderar att kolla vart vädret ska vara bäst.. söder eller norr..

Få göra det jag vill.. roadtrip.. on my own..

Kvällens låt

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

.. hennes säng är tom. Hjälpmedlen står som nakna skelett. Spöklikt. Fast det gått så många år, och jag är van vid hjälpmedel så undrar jag vart jag kommit. Till vilken värld? 

Den världen där ingen är så värdefull. 

Älskar min skatt, så innerligt, och visst fan gör det ganska ont ikväll. Jag vet ju, hur många frågor hon har.. 

Skatten vid regnbågens slut. 

Maya&Mia. Mia kom till oss som avlösare redan innan Maya var två år. Då var hon en liten plutt. En tjej som hade haft sin pappa som enda trygga punkt. Ibörjan kunde jag inte gå ut ur rummet. Hon följde med överallt. 

Hängde på armen som en schimpansunge..

Men Anna-Maria och Mia är de två som fick Maya trygg, och Safie på dagis. Tack änglar för att ni skickade dom till oss, vet inte vad vi skulle gjort utan er..

Mia arbetar inte alls med Maya nu. Hon kommer ändå. Hon vill vara en del i Mayas liv. Vara barnvakt. Ta Maya nån natt. Fantastiskt.. det är godhet..

Anna-Maria finns också kvar, men hon har sin unge på heltid, och tiden (denna eviga tid)räcker inte till.. 

Nu babblar jag. 

Så.. godnatt..

/Uffe