Måndag igen. Kväll och Maya är hemma igen.

En kortishelg går fort. Som en swich..

Har lite skrivkramp känner jag. Inget jag inte har skrivet finns bland tankeverksamheten. Fast troligen gör det det. Därinne i den gråa massan av klokhet.

Hur har helgen varit? Jo, väldigt ok. Grymt träningspass på lördagen och fiske på kvällen. Kom hem ganska sent för att vara Lindahl och kom i säng ännu senare och det straffar sig.
Vaknar ju ändå nästan exakt samma tid varje morgon, jag kan vakna och tänka,  "Hmm.. undrar vad klockan är. Knappt någon trafik ute, ja då har jag iaf inte försovit mig." 04.52.
Det kan vara flera dagar då klockan är precis så som jag tänker att hon är.

Vad vore vi utan tid?

Hur värdefull är den? Som pengarna på kontot?

Kvällens kult

Hit längtar jag. Hit kommer jag sällan. Ett av alla paradis som finns, som jag fått äran att upptäcka.
Vättern, vid Ombergs kant. Ensamhetens land. Där trivs jag..

Satt och snackade om träd med min elev idag. Om skogen.
Skogen är han jätterädd för, skulle aldrig i livet gå i en skog.

- Varför, frågade jag?

- Varför? svarade han, lite upprört, nästan så han tyckte frågan var korkad..

- Ja, vad är det du är rädd för i skogen?

Har alltid tyckt att det är lite märkligt att människor är rädda för skogen, för där är jag aldrig rädd. Möjligen att gå vilse efter som jag lever med Bjarne. Han är inte lika eftertänksam som jag.

- Uffe, i skogen finns det mördare..!

Hahahaha.. Jag skrattade inombords.. I skogen finns det mördare och björnar..

Jag har träffat på en björn en gång. Långt upp i Lapplandsskogarna. Gick utmed en älv i skymningen då det rörde sig in i tallskogens skuggor och en björn på 30 meter. Jag frös till is. Bliinteräddbliinterädd för då doftar du adrenalin..

Enkelt.

Det är farligare i staden. Det gör ont i hjärtat hur ondskan slår våra klor i samhället.

/U