Trötthetens hand smeker min kind. Mörkt under ögonen och kroppen känns som hundra kilo bly istället för hundra kilo muskler.

Maya vaknar så tidigt. Så tidigt att jag vet faktiskt inte hur jag ska orka. På sant. Går upp flera gånger per natt och så vaknar hon runt 4.30.
Visst hon ligger och tittar på film nån timme i sin säng, men det blir ändå ingen vila för mig. Måste in och hjälpa henne flera gånger för att hon ska ligga så bra som möjligt.

Tårarna bränner för jag vet inte. Vet verkligen inte hur jag ska palla allt..

En lååång vinter framför oss, den som jag ogillar så mycket. Kylan är värst. Att klä Maya är ett projekt varje morgon. Varje gång.

Jag ska kämpa och göra det jag kan, för jag måste, jag måste och det finns inget annat är att jag ska fixa detta. Dag efter dag. Natt efter natt. Dygnens timmar tickar fram.

Imorse var vi uppe kl 06.00. Plockade ihop tvätt. Diskade. Putsade ett fönster. Vid 8 käkade vi frulle och är klockan klämtade 9 satte vi igång med storkok. Knappmat. Lagade till 1,5 kg kyckling och ca ett kg torsk. Kokade två kilo potatis. Broccoli och morot.
Mixa. Hälla upp på burk.

Maya paddar, hon klarar det med nöd och näppe, men ändå ganska bra. Hon behöver hjälp hela tiden, så det blir liksom inget flyt i det man gör.

Klockan 14 tog vi hissen ner till tvättstugan och kört fem maskiner.

Pappa Uffe är trött. På sant. Sliten och ledsen.

Samtidigt glad. Mår ganska bra mitt i allt.

Höstlovet började idag och imorgon åker vi på äventyr.

Vi gör så att det får bli en överraskning för er läsare och så rapporterar vi imorgon..

Jag tycker om när ungdom skriver och berättar om sina liv. Det är framåt anda och vi alla lär oss något om någon annans liv.
Idag har jag läst en del på en blogg som skrivs av en 15-årig tjej med CP-skada. Tycker det är så fantastiskt med denna glädje och ärlighet. Läs den. Här är länken.

Ettlivirullstol

Jag ska följa den och Maya tyckte den var fin så jag kommer läsa den för henne. Min lilla fröken är där snart.

Hjärnan känns som potatismos och jag får verkligen ta fram all min kraft. Min kärlek. Mitt tålamod och framförallt mitt jävlaranamma. Ungen ska i säng snart för vi ska upp tidigt imorgon.. hahaha.. det är vi ju vana vid..

.. men imorgon ska vi iväg så ingen vila...

Onsdag kör jag igång och jobbar igen och Maya får åka till fritis. Tack gud för fritis..

/Uffe