Idag vaknade jag tidigt, men lät det vara så, ingen idé att stressa upp sig, utan bara att gilla läget och inse att det blivit så..
Kaffe i arla morgontimme är ganska mysigt.
Möblerat om i vardagsrummet. Tog några timmar och jag är glad att jag är stark och envis. När jag väl har bestämt mig blir det oftast så..
Trivs jättebra i rummet nu och fattar bara inte varför jag inte gjort det såhär innan. Nu är det bara småsaker att fixa. Gardin. Tavlor på väggar. Packar ner en del minnen och fortsätter på min väg. Min stig. Lägger livspusslet och vet att den biten passade in och ligger där som ett minne jag alltid kommer bära med mig..
Lundell
Ska börja planera advent och skriva lista på vad jag ska köpa till min fröken bus. Har bett min mamma att sy en adventskalender där man kan lägga små paket..
Hon, min fina underbara krigarprinsessa ska få en tid, en jul att minnas..
Undrar vad hon kommer säga när hon kommer hem och inser att jag möblerat om. Hon som är så trogen vanor och rutiner.
Hon kommer bli glad. Vi har ett fint mysigt hem och snart kommer våran fantastiska balkong vara lika fin som på sommaren. Jag har en plan.
Imorgon hänger vi på sjukan. Hon ska sövas. Botox. Tandläkaren och jag har lovat att byta hennes knapp när hon somnat. Ingen annan än pappa får göra det. Ingen.
Vi har det fint. Jag har det fint, trots allt, men känner ensamhet och inre oro. En längtan och saknad, men förstår att jag inte kan ge någon det jag egentligen vill ge. Mitt öde är nog det här. Att finnas för Maya och sen om det en dag kommer in någon i vårat liv som är beredd att ta mig och mitt liv som det är..
Chansen känns som att vinna på triss.
Vi har hela tiden kontakt när hon är på kortis. Vill att hon ska veta att jag har det bra men saknar henne.
Tror det är viktigt att hon inser att jag klarar mig. Att vi klarar oss. Att längtan är något fint och bra när man vet att man ses snart igen.
Längtan utan slut är värre. Den gör ont.
/U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar