Godkväll kära läsare..

.. Min blogg kommer just nu i sista hand, eller i alla fall faller den i skymundan av allt annat som sker och händer i mitt och Mayas liv..

Våren har kommit och snart dragit förbi, som en förälskelse, som ett ögonblick av lycka.. Varje år går den för fort, varje år önskar jag att det fanns en stopp knapp eller att maj var två gånger. Eller både april och maj. Typ april, april 2, maj, maj 2, juni, juli, augusti..

Det är väl en svaghet i mig att jag med vemod tänker framåt då och då och känner en flisa av ångest i mitt bröst när månadskiftet juli/augusti kommer till tanken..

Då vet man att det bara är veckor kvar av sommarens lustfyllda kvällar.. Som igår, vid sjön med min son och hans kompis..
Visst regnade det, vissa stunder öste det ner och jag förbannade vädergudarna och önskade att någon någonstans i världen skulle sluta dansa sin regndans..

Men mellan regnskurar tittade solen fram. Som en strimma av hopp bland ångest och elände. Samtidigt som solens värme skingrade molnen la sig sjön som en spegel och min flugfiskesjäl fick ro och all längtan som funnits fick sitt lystmäte mättat..

Som att vila i en hängmatta och kika upp bland löven och veta att det inte finns något mer än jag och livet..

Jag är mer och mer säker på att det är lycka. Att få göra det man mest älskar och trivs med. Att när man är där mitt i himmelriket och tiden både står still och rusar fram.. I nuet finns den..

Lyckan..

.. kommer och går, den gud älskar lyckan får..

.. Den bönen bad jag och min syster varje kväll och varje kväll var jag lika nervös för att be den. Jag tyckte liksom den var svår och tungan vrickade till orden..
Farsan blev lika "arg" varje gång och såklart blev det inte enklare för mig, inte mindre nervöst när pappa satte sig på sängkanten och jag knäppte händerna:

Gud som haver barnen kär,

se till mig som liten är.

Vart jag mig i världen vänder

står min lycka i guds händer.

Lyckan kommer, lyckan går

den gud älskar lyckan får..

Det var dom där meningarna i mitt, med världen som vänder och lycka i guds händer som jag inte riktigt fick till..

.. jag är likadan idag, om olika saker, med vissa saker funkar inte min hjärna som alla andras. Det kan bli kollision mellan hjärna och händer.. 

En lärare berättade vad det heter, min lilla åkomma, men det har jag glömt.. Jag har fortfarande svårt med dom där två meningarna..

.. det jag inte glömmer är min ledsna själ när jag hörde hur min syster rabblade bönen och fick beröm av pappa. Det jag inte glömmer är tårarna på min kudde..

Så här i senare år har jag gjort om bönen och tänker att "Den Uffe älskar lyckan får"..

För vem är gud?

Jag tror på min gud, men inom mig tänker jag att det är en högre makt som är mig oövervinnlig. Som ett stormigt hav. Där är jag liten och hjälplös. 

Att luta sig mot min högre makt och änglarnas vägvisare kan vara väldigt skönt ibland. Att lämna över sitt liv och låta ödet styra vart jag ska gå..

.. Var på gymet idag. Försiktighet. Långt ifrån alla andra. Spritflaska i fickan. Har alltid lurarna på mig och spelar hård och hög musik. Hårt och snabbt. Så inga tankar får plats i hjärnan och all koncentration är på det jag gör. På hantlarnas vikt. På skivstångens balans och mina muskler som jobbar..

Låg i bänkpressen och hade Slayer på högsta volym då musiken plötsligt bryts och Idas sommarvisa ljuder i örat..

Vad fan, tänker jag.. och tar fram mobilen och skiftar över till min spellista igen.. Det tar en stund och så bryts min musik igen.. Nu till bland det värsta jag vet.. Marcus och Martinus.. Asså, är det någon som skojar med mig, eller?

Skiftar igen men då bryts det nästan direkt till låten Halleluja.. Då klickade det i min tröga hjärna!

Jag har ju installerat Spotify på Mayas padda och det var hon som satt i sitt rum och spelade sina spellistor..

Jag ringde genast och bums hem till henne och sa åt henne att stänga ner Spotify för jag tränar..

Hon gjorde det.. 

Det gick en stund och så kom ett vagt dåligt samvete smygandes i mitt pappa hjärta..

Så skickade ett sms till Johanna assistent och skrev att Maya får spela sin musik om 10 minuter. 

Exakt efter 10 minuter så bröts Enter Sandman av Här kommer Pippi Långstrump..

Då log jag lite och tänkte att hon är en alldeles underbar liten pärla, min fina dotter..

Lifvets hårda skola. Lifvets tankar och längtan. 

Hur funkar det med din medicin då, Uffe?

Både ja och nej.. Har svårt att finna energi och den där lusten att fixa här hemma. Blir lite för sittandes i soffan och får inget gjort. Typiskt min ADHD. Allt går i vågor, men nu var det längesen jag kände den lusten att fixa och göra det fint.. 

Inte så att jag har det helt katastrofalt, men det är ändock inte ok här i vårt hem. Jag tror jag vet vart nyckeln till det är. 

Det handlar om att det är för mycket som måste fixas, rörigt hemma=rörigt i min hjärna..

.. men vilka krav ska jag ha på mig själv? När ska tiden finnas? Hur skapar jag den?

Varje morgon går jag upp klockan 5, och sedan liksom tickar det på. Maya åker 07.30 med skoltaxin, jag är på jobbet kl 8, jobbar till ca 15.30. Åker genom hela stan och hämtar Maya på fritis.. sen har jag några timmar för mig själv när Johanna är här, eller så är jag själv med Maya.. Nu vid 21-tiden börjar dagen ta slut och jag längtar efter tystnad och en egen stund i soffan..

För inte har jag direkt lust att börja städa? Är det förståligt eller är jag lat?

Njut av livet. Stanna upp och luta er mot någon som tycker om er.. någon att vara trygg med..

/Uffe