Ingen dator inköpt än. Skralt i kassan och funderar på att sätta mig ner och skriva några fondansökningar. Troligen och möjligen skulle man nog kunna knapra in nån tusing eller två om man hittar rätt fond. Gjort det förut och borde nog göra det igen.
När det var som allra skralast i Lindahls kassa hade jag en insamling här på bloggen. Det är fint när människor delar med sig.

Jag gör det ofta. I min nykterhet har det blivit ett viktigt inslag att ge tillbaka och det är en smekning på själen varje gång jag känner att jag betalar tillbaka på det jag förut tog.

”Jag kan bara behålla det jag har genom att ge bort det”

Sitter och skriver på min magiska balkong. Dofter från blommorna och den svala vinden som är en lättnad från dagens heta värme. Obarmhärtigt lyser solen, och får mig att inte må så bra. Maya mår ännu sämre av värmen, tänk er att sittas fast i en rullstol omsluten och bunden med höftbälte och bålstöd .. 

Men, vi har med en blomflockars med vatten och sprayar håret, vilket hon älskar och om natten har hon en fläkt som kyler ner, men för en styck pappa är det ett irriterande brummande och jag önskar att det fanns tysta fläktar.. eller att vi hade varsin ac..

Jo, min balkong är en fristad, en oas och ett litet paradis i livet, dock önskar jag så att den låg avsides eller att jag fick byta grannar. Hur orkar man dricka hela tiden? Bråkiga och störiga står dom på balkongen och tjafsar om både det ena och andra, samt så har båda en slemmig rökhosta som jag kan vara utan..

Men man kan inte få allt i livet, eller hur?

Maya Maria Lindahl är vaken länge. Hon somnar runt 21.30-22.00 och mina kvällar med egentid blir allt kortare, men samtidigt inte för jag är uppe länge. Hänger här bland blomster och blad. Försöker teckna och skriva men är inne i en hopplös svacka med både dit och skrivkramp. Attans.
Att den ska komma nu, när jag är arbetslös och har all tid i världen att skapa nåt fint och bra. Uppfylla drömmar och tankar. Visa världen vem jag är. För att få den där kvarten av kändisskap. Som Warhol sa.

Vill jag det då? Bli känd? Aldrig haft den längtan och behovet, ändå kanske det skulle vara viktigt att för mitt budskap vidare. Kämpa mot ondska och dumhet som råder i denna värld. Trump och resten av rötäggen som härskar planeten jorden..

Har nästan landat i att jag inte vill tillbaka till skolvärlden. De ramar som råder där kan jag inte förlika mig med. Jag vill ha frihet i det jag gör och göra som jag vill. Göra det jag är bra på. Att vara mig själv och ge min tid till de som behöver mig.

Träffar några ungdomar en gång i veckan, de bor i högriskområde, men dessa ungdomar vill inte in i kriminalitet och droger. De har drömmar men har för länge sedan stigmatiserat sig själva och av samhället.
Av rädda konservativa människor som egoistiskt sitter på sina feta rövar och vill ha mer..

Vad är ett liv värt för dom? Varför ska dom bry sig om en svart ung man som sitter hemma varje dag och bara ser film eller spelar spel, varför ska dom ta sig tid och lära känna honom och lyssna på hans drömmar om en vacker framtid? Varför ska dom bry sig om en ung man från Syrien, som lever för att dansa, som är stark som få och står upp för det han tror på, som varje dag gått till skolan och kämpat för Sina betyg, trots alla glåpord han fått utstå. Varje dag fått höra bögjävel och andra elakheter, ändå står han kvar och är sig själv. Det är styrka. Det är mod.
Vad som än händer i mitt liv, så tänker jag finnas där för dom. Jag tänker visa fingret till både stat och kapital så länge dom inte respekterar och hjälper dessa ungdomar.

Hur svårt kan det vara? Att några timmar hänga och var en vuxen förebild som bryr sig. Som finns och håller det han lovar..

Att lova är att göra. Om jag lovar något vet jag redan i min hjärna att jag kan fixa det jag lovar, annars säger jag att jag ska försöka, att jag ska göra vad jag kan, men jag kan inget lova..

Stå upp för orättvisor

Klockan tickar. Sakta kommer natten. På fredag åker ungen till kortis och är där en vecka. Den årliga veckan. Förra året drog jag iväg på en roadtrip, veckorna innan hade det varit högtryck men dagen då Maya åkte var det 12 grader ute och det lågtrycket höll i sig.. veckan ut.. När allt var som vanligt igen tittade åter solen fram..
På fredagkväll ska jag åka och fiska, tänker åka sent och få uppleva en sommarkväll som förr.. och på väg hem ska jag ta det där ljumma nattbadet.. fylla minnenas tillbringare och hälla upp det i glas om vintern..

Njut av livet. Stanna upp. Le. Var inte rädd för det finns inget att var rädd för..

Riv det som hindrar dig..

/Uffe