Ljuset är här. Sommarkväll på balkongen när ungen har somnat. Allt är som vanligt samtidigt som allt är upp och ner..

En klump växer sig allt starkare inom mig. Imorgon är det avslutning. Maya går på sommarlov och jag går in i en ny period av livet..

Den kommer stärka mig, den kommer få mig att växa som människa. Jag tänker stå stark och följa min väg..

.. inget bestämma utan följa med tid och rum och se vart jag hamnar..

Maya mår som den prinsessa hon är. Ganska trotsig och irriterad på sin farsa, men liksom hon är ju snart tonåring..

.. Reflekterar över åren som gått och funderar på vart dom tog vägen? Som att stå vid kanten och se allt passera revy..

Det som skett kan jag inget göra åt, förutom att känna stolthet för att varje dag finnas för min dotter. Varje dag se till att hon kommer iväg till skolan, att hon är ren och fin, att hon är mätt och att hon är trygg och känner sig älskad..

.. Solen lyser.. träden har klätt sig i sin vackraste kostym.. och vi har veckor av förtrollande kvällar framför oss..

Låt det vara som det är. Låt det komma till mig. Visa mig min belöning för det jag gjort.

Vad är jag värd? Vad har det som jag skapat kostat?

Jag är rikare än många, men i min skattkista finns inte pengar och juveler, inget guld och ingen myrra..

I min finns omtanke och tålamod, kärlek och ömhet, respekten och ärlighet..

I min finns nyfikenheten på kontraster och det som kallas utanförskap. Aldrig kommer jag gå den enkla vägen, aldrig kommer jag välja den raka snabba motorvägen, utan alltid svänga in och gå vilse bland stigarna som ingen vet vart dom leder..

Ett sent inlägg. Impulsivt innan jag går och lägger mig. Några tankar från min hjärna som aldrig är tyst..

/Uffe