En av alla avlösare och assistenter som arbetat med Maya heter Evelina. Hon har många syskon, dom är nio totalt, så även ett par av hennes systrar gör/har arbetat hos oss. Men, Evelina, ung och blyg när hon kom första gånger, och en helt fantastisk assistent. Hon bemötte Maya så fint och Maya älskade henne. Det är nu snart 9 år sedan.

I förrgår natt blev hon mamma. Hon kommer bli en underbar mamma, och det glädjer mig. Den ungen kan skatta sig lycklig.

Men, Maya har ju nu tusen frågor om bebisar och hur dom kommer ut.. Så igår sanckade vi om hur det var när hon föddes.

Under vårt samtal kommer en förlossning på teve, det var nästan så änglarna ville hjälpa mig lite på traven i vårt svåra samtal. Ni får tänka på att Maya inte kan prata.

Jag berättade att när hon kom ut, så fick jag henne nästan direkt i famnen, vi pratade en stund och var nära mamma, men det blev komplikationer efter födseln och plötsligt blev det en akut situation. Där satt jag med en bebis. Sjukhuspersonal överallt. Sen försvann dom alla ut, akut operation.

Allt blev helt tomt och tyst. Rummet dog. Blod över golvet. En bebis i famnen som såg på mig med stora kristallblå ögon. Insvept i en ljusblå mjuk filt som jag köpt dagen innan. Där och då förändrades mitt liv för alltid.

Jag berättar självklart inte detta för Maya. Vi snackar sällan om hennes mamma. Jag frågar ibland om hon längtar och saknar sin mamma, men hon skakar på huvudet. Jag har alltid sagt att hennes mamma är som Pippis pappa, och bor långt långt bort. På ett sätt är det en sanning. På ett annat inte alls.

Jag har aldrig på något sätt pratat illa om Mayas mamma när Maya hört det. Aldrig. Jag vill inte ta ifrån Maya den bild hon har av sin mamma, och hoppas på något sätt att hon känner en kärlek till sin mamma, trots att dom aldrig träffas, eller nästan så att dom aldrig har träffats.

Vi har mysiga samtal om kvällarna, men mornarna, hahaha, hon är så ilsk och envis. Vresig som en gammal tall.
Jag måste nog ändra mig på mornarna, för då är jag ganska pratig.. Så, ni förstår krocken! En unge som bara vill vara ifred och en pappa som tjattrar..

I min famn

Där har du alltid varit trygg. I min famn.

Har tröstat dig dag som natt

hållit dig nära. 

Dansat med dig. Sjungit för dig. 

Busat. 

Kittlat. 

Suttit nätter igenom vid din sida

när du var nära att försvinna ifrån mig.

För alltid. 

Du kom tillbaka. I min famn. 

Sargad men glad.

Alltid glad. 

Någon gång kanske jag skrivit om det på min blogg "Ensammapappan", om när Maya, ca 3 månader gammal, fick svåra kramper. 

Jag vaknade att hon var blå i ansiktet och krampade. Handlade instinktivt och kastade på mig kläderna, tog ungen som hon var, ringde 112 och sa att jag var på väg in med en bebis som kramper. Det var det allra snabbaste viset att ta sig till sjukhuset. Hade Maya i knät när jag körde, och jag har aldrig varit räddare.. 

Det är en lång historia, och en av de allra tuffaste perioden i mitt liv. Jag förstår fortfarande inte hur jag orkade? Hur jag hade kraft? 

Från total frihet till en värld jag inte kände. Där jag plötsligt var tvungen att finnas. Där jag med all min energi ville att hon skulle komma tillbaka till mig.. 

.. och det gjorde hon.. 

Det blev en del komplikationer, hjärnan skadades mer,  och det tog lång tid för oss att komma hem igen..

Vi har varandra, och livet ska vara såhär, det går inte att alltid vara på topp. Hon får ha sitt morgonhumör för sig själv. Jag ska ändra taktik..

/Uffe

I skogen

Åkte iväg idag. Mot skogen och ensamheten. Mårten ville följa med, men med honom kan man vara lika tyst som man är ensam. Han skakar bara på huvudet om jag börjar prata för mig själv..

.. jag gör det ibland, pratar för mig själv, att höra någonting kan vara enklare än att tänka. Maya brukar titta finurligt på mig och skratta. Undrar vad jag pysslar med..

Min lediga sommar är nu slut. Imorgon börjar jag jobba igen. Rutinerna är tillbaka. Jag ska stålsätta mig och göra det bästa av allt. Vara en bra arbetskamrat. Professionell i min yrkesroll. En bra pappa och människa..

Vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga, men det löser sig med tiden. Tid. Denna tingest ska jag bära med mig i tanken. Att vara som jag alltid varit. Ta mig tid.

Nu ska ungen bums i säng. Troligen kommer det trilskas en del, och jag tänker att vi har en mysig och rolig stund innan jag släcker ner och pussar godnatt..

/Uffe

Lördagen den 2/8 går till historien som en lång dag. Tidig morgon, vid 4-tiden fick jag Maya att somna om. Jag hotade med gummiklubba och paddförbud, det hjälpte inte. Däremot hjälpte en kram och att jag viftade täcket några gånger, la om henne och drog täcket över ansiktet. Hon vill ha det så, låter knasigt men jag vet varför. Det tog ett tag innan jag fattade vad hon menade när jag frågade varför hon vill ha det så..

.. Maya har ofrivilliga rörelser i alla sina muskler. Ögonlocken styrs av muskler. Maya har svårt att blunda när det är ljust och vill ha så mörkt som möjligt. Helst kolsvart.

- Då somnar jag bättre, pappa, för då märker jag inte när jag somnar..

Brister nästan ibland. Inom mig.

Det börjar bli allt mer funderingar om Maya. Om framtid. Om pubertet. Vi läser och pratar om det. Hon har haft svårt att sova några nätter. Sagt att hon har lite ont i magen. När börjar menssmärtor? Liksom sånt har ju inte jag nån koll på..

Kvällens tips!!

Jag har tre syrror och en mamma. Så mens har jag ganska bra koll. Även haft ett par kvinnor med svår pms
En var hemsk, och de fyra första månaderna i vårt förhållande fatta jag inte vad det var med henne. Helt galen. Men så fatta jag, PMS!

Så jag gjorde gröna, gula och röda prickar i almanackan. Gröna, då var allt bra. Gula betydde att jag nu skulle vara uppmärksam på vad jag sa.
Röda="Vi träffas inte på fyra dagar, ha det bra, jag åker och fiskar".

Thats it.. Det gäller att lista ut människans inre. Det är jag bra på. Blickar döljer hemligheter..

Bästa farmor kom idag oxå, men nu är hon trötter och sliten. Känner en viss panik inom mig, min mamma som betyder så mycket. Utan henne hade jag inte levt.

Men ändå tär det på min stackars hjärna med både en ganska tjatig Maya och en lomhörd, lite virrig morsa..

Thats life.

Där är vi alla lika. En dag.

Jag har tatuerat "Lev nu, Dö sen" på benet.

I lurarna

Längesen. Men sant.

Vi har tvättstugan här på Stationsgatan. Tvättstuga, lite huvudvärk och en längtan att klockan kan bli nuärdetdagsattnattasovunge!!

2012.

Snart dags att fylla fyra bast. En liten fis

i världsrymden. 

Vi har alltid haft roligt tillsammans, 

och umgåtts mer än vad någon kan 

ana.. 

Tänker att det är tur att hon i alla fall

har en ganska knasig och busig farsa.

Livet blir enklare då. 

Snäll ska man vara också. 

Helst om man är stor och stark.

/Uffe

En sexa rödbetsshot, tack

Oj. Åh. Vad jag har druckit shots i mitt liv. B-52a. 

On fire och så somnade man nånstans på vägen hem. 

En gång väckte en äldre farbror mig. Klockan var mitt i natten och det var -10 grader ute. Jag hade somnat i en snödriva. 

I mitt stilla sinne brukar jag tacka honom. Jag har varit nära några gånger, att gå över till andra sidan. Minns alla väldigt väl, hur man faller ner i ett mörker, vill ropa, ropa hjälp, men man får inte fram ett ord, bilder av livet passerar revy..

Jag har inte bara druckit många 6or brännvin. Jag har druckit hundratals liter. Fan så hemskt. 

Rakt och brutalt ärlig. Ge en blick in i missbrukarvärlden. Kanske för att öka en förståelse. 

Vi var tre stycken som brukades träffas ibland. Biffen, Kalle och jag. Vi träffades och söp tillsammans. Kunde sitta i flera dagar och det var inga flaskor på bordet. Det var dunk. När man vaknade efter en riktig tredagars fylla är man inte katig. 

Jag är så innerligt lycklig och tacksam för det liv jag lever idag. Jag är en snäll man. Vill ingen illa. Förstående. Ingriper direkt om jag ser något olämpligt, men på fyllan.. 

Ondskan själv. 

En morgon för många år sen vaknade jag på häktet, hade inga minnen mer än att jag kommer ihåg att jag skulle till stammishaket. Sen svart.

Tittar på mina händer. Fulla med blod. Mina kläder är blodiga. Ångesten som kommer, då spriten har lämnat kroppen. 

- Vad har jag gjort?

- Varför? 

- Igen..

En polis kommer in, den andra står precis utanför. Dom möter den riktiga Uffe när dom kommer in, den snälla.. Jag var den lilla pojken som skrek efter en kram och ångesten skapade taggtrådstårar..

Jag var runt 30 bast. Kaxig och full med testosteron, sprit och Rohypnol, solen lyste och det var vår. Denna farliga lömska vår.. 

Klockan är runt 16 och jag möter två killar på gågatan inne i stan. Kommer i ruff, såklart. Misshandlar båda. En av dem blev väldigt svårt skadad. 

Jag sitter tre dygn. Åklagaren går på grov misshandel och inte försök till dråp. 

Från den kvällen, har jag inte rört en droppe alkohol. Det var nog då som min resa till den jag är idag började..

.. så, idag tar jag en sexa rödbetsshot varje morgon, det är nyttigare. Testa. Funkar bättre än RedBull..

Från det ena till det andra, så har det varit väldigt stökiga nätter hos Lindahls. Fröken Lindahl har svårt att sova, och vaknar titt som tätt. Klockan 03.30 inatt tog mitt tålamod slut, när jag för åttonde gången gick in.. 

.. får dåligt samvete direkt. Hur kan jag bli "arg" bara för att hon inte kan sova? Kan jag det alla nätter? Nej.

Fixa. Bytte blöja. Viftade med täcket. Kramade om och sa att vi måste sova en stund till, det är ju mitt i natten. Pappa är trött, jag är inte arg, inte alls. I mitt inre känner jag hur sorgen bara skriker i mig. Om inte allt var som det var, så hade hon ju kommit in till mig, kunnat berätta vad det är som bekymrar.. 

.. men till Maya viskar jag förlåt, och stoppar om henne. Står en stund och masserar ryggen så hennes muskler slappnar av.. sen hoppas jag få sova nån timme till.. 

Ikväll kör jag med utmattningsmetoden. Hon får helt enkelt vara uppe så länge så hon inte kan hålla ögonen öppna, och det börjar ske just nu..

Så, nu är ungen nerbäddad, och hon var väldans trötter. Vi får se.. 

Men det är värmen som stör henne och kanske är det så att hennes täcke är sådär otäckt varmt som en del täcken kan vara..

Börjar jobba på måndag. Tror jag har saknat det..

/Uffe

Det är tisdag. Slutet av juli och jag kan känna vittringen av höst. Den bara finns där, känslan.. Som de allra första vårtecknen, när man i mitten på mars anar hur ljuset kommer tillbaka och hör bofinken säga tjena en tidig morgon..

Men, sommaren är lång, det är bara min känslighet som kittlar näsan. Vemodet, och kunskapen om att vintern är lång. Många kläder ska på en bråkig kropp. Köra rullstol i 10 cm nysnö på väg hem från affären en sen tisdagseftermiddag. När ungen är gnällig och pappas tålamod nästan är urladdat.

Yes, I know. Lev nu.. här och nu.. lyckligt och glatt.. och jag gör så gott jag kan. Dag efter dag.

Beställde en penna för ett tag sedan, den har varit slut i lager länge. En stiftpenna, 0.3 med blyerts från 2H-4B. Den var dyr, trodde aldrig jag skulle lägga så mycket pengar på en penna, men när jag väl sitter och tecknar gör jag det i timmar.

Jag har artros i mina fingrar och den är milt sagt jävlig just nu. Skriva för hand är omöjligt, bara några rader, sen gör det för ont. Jag tycker mina fingrar är värda en vacker penna att hålla i, en som dom kan hålla i länge utan att göra för ont.

Den pennan och jag kommer bli väldigt bra vänner.

Bjarne nattade Maya idag, så jag slapp. Det blir roligare så, och inte så förbaskat likadantvarjekväll.
När Bjarne nattar, skrattar Maya hela tiden, så oftast tar nattningen väldigt lång tid. Det värsta är att Bjarne bara smiter och lämnar över allt till mig ändå..

.. och då är hon en övertrött trotsig liten dotter, som ändå ler lite åt att Bjarne är en tokig en. Som i Dunderklumpen, fast där heter han en dum en..
Alla skulle se Dunderklumpen. Han är snäll och stor och vill alla väl.

Kvällens nostalgi..

Jag njöt varje sekund av att höra när Bjarne nattade Maya. Även jag skrattade och undrar hur knasig man får bli?
Vissa ögonblick är vackrare än andra och det är kanske just då nuet knackar på..?

Tänker ha en date med en penna en stund. Se om vi kan bli vänner. Lite som en blinddejt men mer kravlös..

Kyligt idag. Maya var överlycklig. Hon längtar till höst och mörker. Underlig unge jag fått..

/Sovgott

Maya saknar sitt kortis. Hon saknar tjejkvällarna dom har där, vad dom nu gör, det är en evig hemlighet. Jag är så glad och stolt att hon är så självständig och att hon trivs så bra. Inom ett antal månader kommer hon (om min ansökan får bifall) vara på kortis varannan helg+tre dygn extra. Det kommer innebära att hon blir av med assistans och jag spelar poker på hög nivå när jag nu ansöker om mer tid på kortis.

En kort förklaring.

Maya är nu beviljad ett visst antal dygn/mån i assistans. Jag tar ungefär hälften av dessa timmar för att gå runt ekonomiskt.
Om/när Maya kommer vara tre dygn extra så kommer (inte säkert, men troligen) FK ta bort en del av assistanstimmarna, och även kolla över hela vår situation och det är livsfarligt. Maya kan bli av med så mycket assistans, så antingen måste jag börja arbeta mer på skolan och mindre med Maya, vilket kommer bli tufft som attan, men då kommer hon ha kvar sina älsklingsassistenter.. Det är en jävla balansgång, men jag går ändå på min magkänsla att det är rätt tid att ta dessa beslut.

Jag har kämpat värre kamper, och jag är envis, kunnig och känner människor överallt som kan hjälpa mig.

Men än är vi inte där. Bifall ska komma först.

Kvällens dans..

Varje kväll dansade jag med Maya tätt intill mig. Höll hennes lilla kropp emot mitt bröst, tills hon somnade..
Ofta grät jag och dropparna föll okontrollerat. Där stod jag, en buse, och höll en bebis.. som jag inte kunde fly ifrån.
Gud ska veta hur jag kämpade den tiden. Gud vet hur jag kunde ligga på golvet och vrida mig i någonting som var helvetets mörker.

Samtidigt som Maya var min skatt, den vid regnbågens slut. Min solstråle som änglarna gav mig. Du orkar, viskade dom i mitt öra..

.. Helgen har flugit fram och jag har inte gjort speciellt mycket. Igår hängde jag på balkongen nästan hela dagen. Hur skönt som helst.. men jag blir rastlös, det kryper i mig.. ändå..

Bestämt mig för att helt stänga av mobilen när jag hänger med Maya. Det är inte ok, och jag känner hur mobilen på ett sätt tar över allt mer. Jag är inte van vid det, på kvällarna brukar jag teckna.. skriva.. se en dokumentär.. men sociala medier är som hjärntvätt..

Man dör inte att stänga av. Allt kommer finnas kvar när du knäpper på igen. Du kommer kanske missa hur vädret är i Borås, eller se en solnedgång från Pajala, en bubblande Prosecco, en isigt dimmig öl, ett par fötter i sanden, en hund som hoppar, mina och Maya godmorgonbilder,.

Jag gör det med.. lägger ut bilder, selfies, och allt möjligt. Varför gör jag så? Delar med mig? Varför gör vi?

Du och jag?

Lagar mat, skriver på bloggen, hjälper Maya med paddan och en del annat, plockar döda blommor från slingerkrassen, går in i ateljen och kollar på teckningen jag påbörjat. Bara några streck, en osynlig skiss som bara jag vet hur den ska bli.

Kanske jag kommer tillbaka nu. Tecknaren Uffe.. Jag längtar efter dig..

Man måste gå omkring och tänka på bilden. Känna på pappret. Hur strukturen är. Tjockleken. Om det är glatt eller strävt papper. Vilka pennor jag ska använda. Vilken teknik..

Sen börjar jag.. Musik i lurarna och insluten i mig själv. Det är då fantasierna kommer fram..

Doften av smör som smälter kan vara den mest underbara doft jag vet. Snälla kan vi inte bara lägga ner margarin, lätta och lätt&lagom.. Ingen har ändå gått ner i vikt av dom..

Maya längtar att lägga sig. Pappa bus har tvättat sängkläder i helgen och hon älskar nytvättade lakan.. vem gör inte det?

Kommer ihåg kvällen innan julafton när man kröp ner i sängen, vita nytvättade lakan, manglade till perfektion.. men jag kunde inte somna ändå..

Kommer även ihåg alla andra kvällar jag inte kunde somna. Pappa kom in och sa;

- Lägg dig och kolla in i väggen så somnar du..

.. och jag tänkte alltid varför jag skulle somna genom att se in i en vägg? Jag hade ju tusen frågor eller så behövde jag bara en kram..

/Uffe

Ps: Bjarne saltade köttfärssåsen så den inte gick att äta, efterrätten skulle bli aprikoser, men Bjarne hade köpt några som var ruttna. Hej kvarg!!

Det är torsdag den 25/7. Tiden tickar på. Ticktackticktack..

Se hur den rinner som sand genom timglaset. När allt runnit ner är det slut. Antingen kan man sitta och titta på, eller så gör man saker, upplever allt man drömt om..

.. Om det så bara är ett äventyr till Söderköping. Järngänget, Maya, Uffe och Erik. Dom klarar allt.

Varmt, varmare, varmast. Het hetare hetast. Vi utrustade oss med blomsprutor fulla med vatten, vilket självklart leder till vattenkrig, i alla fall om man heter Ulf Bjarne Gustaf.. Blöt snusnäsduk på huvudet när det var som varmast, eller när man stod länge i solen, för varmast var det överallt och hela tiden.
Vilken dag.

Ändå får jag en känsla av att allt väder är lite extremare. Inte mycket, men lite. En känsla som är svår att sätta ord på.. men alla väderslag blir lite mer än de brukar.

Någon som fattar?

Sommarlovsglittrande ögon och finurliga skratt. Lite gnäll när värmen blev jobbig och hungern slog till. Annars, glädje rakt igenom.
Minnen att berätta. Sommarminne från barndomen..
Tid med pappa och Erik (visserligen är hon förbaskat trött på mig och skäller bara jag öppnar munnen)..

Imorgon är det kortis igen. Det har blivit mycket kortis i juli, men efter den här helgen dröjer det igen.
Men perioden september-november har dom faktiskt lagt varannan helg.. synd att det är när värmen inte finns längre.

Kvällens nostalgi

Platta persikor är en favorit här hemma när det är sommar. Dom ska helst vara röda och lite mjuka, då är dom färska och magiskt goda. Läskande nyttigt.

Dåligt med träning, Uffe. Skärp dig (för fan)..

Sex veckors träningsschema, fyra gånger i veckan. Stenhård diciplin. Är rätt, träna hårt, dö ändå.

Thats life.

Vi ska tillbringa en stund på balkongen. Plocka vissna blommor. Äta ett smultron. Knapra på sockerärtor..
Trivs, barfota och småchilla. Snacka med Maya. Om livet, sitta i vår mysiga soffa, under markisen. Hon vilar sitt huvud mot mitt bröst.

En vacker stund.

/Uffe