Maya tvingar mig att skriva blogg. Hon tvingar mig även att diska. Helst på fredagar, då ska det vara skinande rent i köket när farmor kommer på lördagen. När jag säger att jag är klar med städningen granskar hon noga varenda vrå och nåde den som glömt nån fläck. Stenkoll.

Annars.. jorå, dazed and confused..

I förrgår kväll gick jag och la mig kl 22, igår kom jag i säng sent och varende karusell i huvudet var på.. Tjo och tjim.. först tanken om bil.. sen om framtid.. om högstadiet (jag vet att det är tre år kvar), och om mycket annat.. klockan midnatt var jag uppe och drack ett glas mjölk och stod på min balkong..

Då small det. En bomb igen. I mitt vackra Linköping.

Älskar min stad, men det börjar bli stökigt. Riktigt obehagligt med otrygghet och våld.

Jag börjar bli rädd. Inte bara för Linköping, inte för Sverige, men hela världen. Våran kära moder jord blöder.
Människor lider alla helvetets kval. Öden som får mitt inre att gå sönder av sorg och en önskan att kunna finnas till för några, ge dom det alla behöver. Kärlek och omtanke. En kram. En hand på ryggen. Ett leende.

Märker det så väl hur människor blir glada och mår bra när man uppmärksammar dom. Det lilla. Det ingen ändå märker kan göra det extra för att orka vara kvar.

Dags för Maya att lägga sig, det får bli en Bjarne nattning, för om Uffe nattar är det risk för irritation. I am hungry..

Hungrig är dumt att vara. Jag är tacksam att kunna äta mig mätt. Ha en säng, en jävligt skön sådan, ett fint sovrum, fast det bara är några kvadrater så är det mitt, tak över huvudet och jag slipper frysa.
Vi har det bra, trots att jag är en fattig man. Om man nu ska räkna rikedom i förmögenhet.

Kanske är det i längden någonting annat som vinner.

Vi slösar bort orden, jag älskar dig, är något vackert att säga, och ska inte kännas som ett krav.. Förståelse är kommunikation. Tillit likaså.

Vad gör tusen röda rosor om du ändå inte ger ditt hjärta?

Kvällens låt

Det känns bra på min arbetsplats. Jag har kommit in i det, och på något sätt tror jag att jag har varenda elev i klassen på kroken.
Sakta läst in dom. Tittat hur dom beter sig på lektionerna. En är pigg och alert. Vill mycket och har en ärlig snäll blick. En annan har jag gått fram till flera gånger och väckt, räddat honom innan läraren sett honom, sen ett snack i korridoren om hur han sover om natten, och yes, en till som vänt på dygnet.
Någon är rädd och blyg. Alla har intressen. Alla har sina blickar. Kroppsspråk. Det är en väldigt fin klass jag kommit till. Där kommer jag göra nytta. Där finns chansen till framgång och lycka.

/Uffe

Maya började på dagis september 2009. Så länge var jag hemma med ungen och jag kommer ihåg frihetskänslan att få tre timmar barnledigt.

Gymet here I come..

Jag satte fart med min träning igen, efter att ha varit borta ganska många år, men kom in i det och har sedan dess tränat 2-6 ggr/vecka. Brukar lägga in två viloveckor/år..

Min räddning, men idag var det tufft och det var pannben genom hela passet.

När man är så är trött blir man lite rädd. Mest för att nästa natt blir likadan. En irriterad zombie gör inget bra jobb nånstans, han är ingen bra pappa och inte den mannen han vill vara. Den glada..

Små ting som man inte får bli irriterad (låter som jag är jättejätte irriterad, men jag är bara litelite irriterad, ibland lutar det åt bara irriterad (en onödig övertrött reflektion) )..

Säger godnatt och smyger ut från rummet..
Kastar mig i soffan, längtar efter en stund med bloggen eller mina pennor, men tröttheten kära vänner tar över.. blundar..
Då ropar Maya..

Hon vill nåt, och jag förstår inte. Tittar på sin drömfångare och sen neråt mot benen. Jag fattade 0.
Det tog en stund, men jag fattade verkligen inte vad hon menade. Då gör det ont i båda två. Bäddade ner henne, och sa att:

- Pappa ska fundera vad du menar så ropa igen om du inte somnar..

Ett sätt att minska sin egna ångest.

Tar fem minuter.

Samma procedur. Jag fattar verkligen inte, men tredje gången då förstår jag, och hennes glädje är obeskrivlig, hela hon hoppar omkring med hela sin kropp, skiner av skratt. Vet ni vad det var hon ville?

Jo, Maya älskar sin vita drömfångare och ligger och tittar på den när hon ska somna, hon håller alltid sin docka Lisa hårt intill sin kropp, men Lisa låg fel så hon kunde inte se drömfångaren.. Trixet var alltså att Maya ville att jag skulle vända på Lisa..

Hur lätt är det en söndagkväll när energin är under skosulan?

Ett svar på en kommentar:

Maya går i en vanlig klass, men även en RH-klass. Skolan heter Fredriksberg och borde få Nobelpriset för bästa skolan.
En RH-skola innebär att Maya är en del lektioner i vanlig klass, och en del i RH-klass/lektion på egen hand.
Hon kommer hem med saker gjorde i slöjden. Hon har världens bästa resurs. Lena. Finns en jäkligt rolig historia om just henne..

.. för en gång för många år sen satt jag på en bänk på Trädgårdstorget när en tjej gick över vägen och rakt mot mig. Oj, vad jag blev kär.. hahaha.. kommer aldrig glömma det.. det var som allt annat försvann och inget annat hade en mening, utan bara hon..

Men, det blev inte så, hon var upptagen och dom var lyckliga.. så åren gick.. tills Maya ska börja på sexårs..

Jag fick höra på dagis att Maya skulle få en resurs som hette Lena och redan då slog en tanke att det kanske är hon.

.. och det var det.. Har berättat det här för Lena, och skrattat gott..

Världen är liten.

Maya har många kompisar på skolan, men aldrig någon som kommer hem till henne. Hon har sina assistenter som kompisar. Sad but true..

Kvällens musik

Nu sover Maya. Klockan är 20.38. En timme och 22 minuter kvar tills jag ska lägga mig. Diciplin nu. Annars kommer jag krascha.

Jag behöver förståelse från vänner, familj, och arbetskamrater, för tröttheten kan göra en skör som kristall. Den syns men man hör inte när allt går sönder.

Tror jag slutar där för ikväll. Regnet faller och jag med den..

Må bra musik..

Bara för att just den här kom upp på min spellista, random, och kanske var det just den jag behövde nu..
En är frisk och letar efter lyckan..
Och så Agneta Fältskog, vilken magisk röst..

En övertrött Ulf Bjarne Gustav säger godnatt..

Vi har hängt med varandra 

några år. 

Somnat varje kväll

bredvid varandra.

/U

Trötthetens bubbla

Det är som den omsluter sig, kramar likt en anakonda musten ur varje cell, i ett järngrepp. Ingenstans att fly.
Hjärnan är som en mossig massa. Där tankarna irrar omkring i en evig labyrint.

Min labyrint

Jag sprang in i den en dag i början på oktober. En torsdag. 

Det var kallt ute, nattfrost. - 4.

Jag var sen, tog det lite soft, jag var nog tvungen att tänka ut

vem jag ville bli.

De första dagarna i mitt liv blev dimmiga och höstruskiga

och jag föll in i livets labyrint.

Tänkte tidigt i livet att jag vill väva en väv. Ta olika vägar. Vara modig. 

Stolt och våga säga ifrån. Civilkurage. 

Springa in i återvändsgränder, få vända om, till nästa gränd. 

För att upptäcka världen.

Lära känna mig själv. 

Spänning. 

Upptäcka.

Betrakta.

I min labyrint finns bara en väg ut. 

Den dagen hoppas jag kunna le och säga att jag gjorde det bästa jag kunde.

Inget annat. 

Människor har kommit och gått, några stannat kvar och jag vill till 

ingen behöva säga förlåt.

Hittade en almanacka på en loppis, 1966, knappt några anteckningar i förrens i oktober. Tack änglarna. Den som ägde almanackan noterade dock, sorgligt nog, att Arne fick blodförgiftning den dagen. Hoppas Arne klarade sig!!

Kvantfysik.

Frågade Maya vad hon ville ha för mat idag. Köttfärssås. Ingen tvekan. Frågade Alex förr vad han ville ha. Pappas köttfärssås. Mina syskonbarn dissar deras mammas köttfärssås, för min är outstanding. 

Jag har bjudit många barn och ungdomar på den. Alla älskar den. En gång kom två av Alex polare hem. Hade lovat spagetti och köttfärssås.. Gjorde på 1,5 kg färs. 

Ställde fram och sen var jag och Maya tvungna att åka iväg. Kom hem. Soprent. Det var liksom inte meningen. Det låg tre jästa 17-åringar i soffan. 

Jag blir nästan aldrig arg. Däremot bestämd och hård när det är orättvisa, eller om det behövs. Men arg.. kanske vart femte år. 

Vi hade en granne. En ung kaxig spoling. Han hade mycket fest och spelade musik med bas, kan man säga. En av festerna höll på för länge, Alex vaknade, Maya vaknade och jag hade inte kunnat somna. Gick ut på balkongen och försökte överrösta musiken och för en kort stund tystnade den.

- Du, du får fan lägga ner nu!

Runt omkring stod flera grannar på sina balkonger, men ingen sa nåt.. en stackars tant höll nästan på att gråta..

- För fan, lägg ner och stäng av!!

Då!

Böjer han sig upp och tittar på mig, ger mig fingret och säger:

- Håll käften gubbjävel..

Hahaha.. Alex bönade och bad att jag inte skulle gå ner..

- Tänk dig för pappa, du är för arg.. du vet..

Men jag hade bestämt mig. Skulle ta den där ungjäveln i örat och dra ur varenda propp i proppskåpet. Jag kokade. Precis när jag ska dunka på dörren kommer även polis. Dom tar lugnt bort mig och lovar att sköta om saken.. 

Vilken tur..

Jag har blivit ganska arg på Alex och hans kompisar oxå, och en av dom, Kalle har myntat detta:

"Man känner ett total lugn i kroppen när Uffe blir arg, för man vet att man kommer dö" 

Kontraster.

I lurarna

Förresten är receptet på pappa Uffes köttfärssås hemligare än Coca-Colas.. 

Men det finns uppskrivet i en av mina kokböcker. Yes, jag skriver recept i vackra böcker med vita ark. Allt från bästa räksalladen till banan/laktrisfudge.. 

Fick nästan en kollaps förut. Snurrade till och hela jag blev kall. Livrädd. Nu dör jag, tänkte jag.. 

Det är en av mina värsta mardrömmar. Att dö när det är bara jag och Maya hemma. Vill inte ens tänka, får bara en sådan ångest..

En återvändsgränd jag inte vill in..

En trötthet som funnits i 11 år. Jag har varit tröttare, när hon var bebis.. Kommer ihåg hur jag såg fram emot att sova lunch.. Gav flaskan, sen la jag henne på mitt bröst.. klappade sakta ryggen och stjärten. Vaggade. Lät hakan klia i hennes hårbotten. Vi sov skönt, och jag hade samma panik varje gång jag kände att hon började vakna.. ville ju bara sova vidare..

Det var bättre förr.. nostalgitripp

Känner mig som 25 men klok som någon i min ålder.. hahaha..

Jag har ätit, druckit vatten och nu håller Maya på väg att somna. 

Det finns en sorg i det, en malande känsla. Att älska så, in i djupet av själen, men samtidigt längta, tycka det är jobbigt, orkar inte... mitt tålamod tryter, såklart..

.. Maya vaknade halv fem imorse. Då hade jag varit uppe och bytt blöja två gånger och ett par vändningar.. 

Jag gav upp sömnen runt kl 4 men låg i alla fall och slumrade.. Hur ska jag orka gå på den sidan jag vill. Vara hel i min föräldraroll. 

Nu somnar hon, mitt lilla troll, med yvigt hår slappnar äntligen hennes kropp av. Hon kämpar, krigarprinsessan..

.. men så har hon en kung till pappa..

Sovgott gott folk..

/Uffe

Vi skriver om något roligare, Uffe! 

- Har Bjarne gjort nåt kul idag? 

????.. 

Nä, han har nog inte det. Farmor har varit här och hon har kanske ordning på den där Bjarne. Ni vet, jag kan säga att "jag går ner med soporna, men jag glömmer soporna och åker och köper snus istället. När jag kommer hem kommer jag ihåg, just fan, soporna..

Min hjärna.

.. och samlar gamla kokböcker och fascineras av bilder på inlagda grisfötter och fläskkorv med kryddpeppar..

En kvittrande glad unge bredvid mig. Sommarlov på teven.

- Men du, Maya, hur kan det vara sommarlov när sommarlovet är slut??

Hahaha.. hennes funderande min slår allt ibland. Ett styck pappa hjärta smälter, hoppas jag en dag får bild på den minnen, när Maya funderar..

.. min lilla filosof. Så många tankar, klok och väldigt mycket humor. Hon hänger med i vår humor, min och mina polares och den är ganska satirisk och ibland ganska svår att fatta, iaf för ett barn, men det händer att Maya börjar skratta redan innan oss, som hon förstår det roliga innan poängen kommer. Jag häpnar varje gång.

När får jag fly härifrån? Till en hägrande ö, Christmas Island, dit vill jag. Vada omkring i knähögt vatten och flugfiska GT..  Min dröm.

För den nyfikna

Maya var så trött när hon kom hem idag. Senare förstod jag på vårt samtal att hon inte sover så bra om nätterna på kortis. Längtar efter pappa, men ropar inte på personalen. Pappa hjärtat blöder. Ser henne ligga där, så plikttrogen, så underbar..
Jag ska ringa kortis imorgon och kolla över deras rutiner.

Jag började diska, och Maya hade paddan. Vänder mig om och r hur hennes lilla underläpp darrar, och så börjar hon gråta. Övertrött. Vet inte vem hon ska längta efter..

.. men mest Johanna. Så fantastisk fin med Maya.

Det ledsna försvann när jag satte mig på en blöja (en ny såklart, men uppvecklad för många blöjor är av usel kvalite och går sönder när man tar på dom), i vilket fall så ligger den på en stol och jag sätter mig ner, Maya tittar med tårögda ögon på mig och jag anar ett leende.. kollar ner och ser att Bjarne satt sig på blöjan.. reser mig upp för att ta bort den, men den följer med mig upp. Klistret har fastnat i byxan och blöjan hänger som en svans mellan benen. Tack Bjarne för den räddningen.
Vi fick en fin kväll, min filur och jag..

Idag gjorde det mörka livet mig påmind igen. En ung man, 25 år, som jag jobbat med tog sitt liv igår. Vardagen, gott folk..

Självmord är den ledande dödsorsaken bland män mellan 15-44 år. (https://ki.se/forskning/det-vet-vi-om-sjalvmord-bland-unga).

Fy fan. Jag önskar att jag kan rädda några av dom. Ge dom en värdig chans att bli något.

Sorgligt och tragiskt, men Sverige 2019. Det kommer bli värre.

Som den unge Werthers lidande. Göethes verk om olycklig kärlek. Där Werther skriver till sin vän och berättar om sin kärlek till Lotte..
.. och av kärlekens sår tar han sitt liv..

Vi vänder blad va? Jag kan inget annat göra än att förändra mig själv. Thats it.

Humor. Vi brukar titta på ett program som barn/ungdom gjort. Typ dolda kameran. Roligt som attan. Både jag och Maya skrattar.
Jag har alltid gillat komik när den är till sin spets. Lorry. Yrrol. Monty Python, Life of Brian är ett mästerverk, såg den på bio 1980. Long time ago.

Men DumDummare är nog en av de allra roligaste.. den filmen har jag skrattat många gånger åt.

Saknar att få ro att läsa. Har läst väldigt mycket. Nyfiken till max och fast man var missbrukare behövde man inte vara dum i huvudet. Satt många dagar på biblioteket. Läste om olika stiftelser och fonder vilka jag skrev långa brev till och fick en del pengar. En finansierade en fiskeresa med Alex. Jag läste om krig. Om diktaturer. Min favoritförfattare var Sven Hassel. En svensk soldat som hamnade i nazisternas våld. Fängelse. Militärutbildning. Grymhet utöver det vanliga, och jag var helt fascinerad. Why? Jag har läst om jorden djur och natur. Jag har läst massor om etnologi. 

Så en del allmänbildning finns i denna knopp..

Men just nu finns inget. Tomt. Eko. Trött. Orden tog slut så jag får utveckla en del imorgon.. eller söndag.. I did it my way..

Sovgott

Maya är sex dygn/månad på kortis. Tre av dom är förlagda på en helg och tre är utspridda på vardagar. Nu är hon onsdag-fredag och det är mycket positivt med det.
Hon stormtrivs. Jag ringer varje kväll och säger godnatt, såklart, och hon skrattar. Idag pratade vi en bra stund, fröken bus och jag., och hon var så glad. Skrattade mer än hjärtligt. Som glittret.

När hon är på kortis på vardagar, blir det dock inte så mycket avlastning för mig. Jo, egentligen, men jag får ändå ingen sovmorgon. Ingen stund för mig själv om morgonen, den som jag tycker så mycket om.
På med kaffet, in och dra på duschen, knäppa på teven, duscha av mig och sen är kaffet klart.. Nyheterna, Sporten. Scroll på mobilen, skickar några godmorgon till de jag bryr mig om. Ett till min adept på skolan, påminner om tid och vad vi ska börja med för lektion, sen njuter jag nog bara av mitt kaffe.

Gott kaffe njuter man av. Ett kaffe som fyller gommen med smaker som sitter i länge. Jag har några favoriter. Zoegas Skånerost funkar alltid. Tyngd och smakar nästan som riktigt mörk choklad. Gott. Men till 99,9 % köper jag Arvid Nordquist. Dom har tre sorter som är bra och goda. Olika men ganska lika.
Just nu är jag helt torsk på deras märke "Amigas". extra mörk med ganska lite syra vilket är bra för min mage. Gjord av kvinnor. Fairtrade. Eko, Rostats fossilfritt.

Några kronor dyrare? Yes, nån tia kanske.. men det är njutningen värd..

Jag måste eller har bestämt mig för att hämta Maya på kortis om mornarna. Kämpat och stångats med kommunen om att jag vill att Mayas skolskjuts ska läggas om dit de mornar hon är där. Schemalagt tre månader framåt.
Men tvärnit. Jag kan förstå det, att de inte kan lägga om rutterna, men på något vis borde det gå att lösa.

Dock verkar inte människor göra mer än deras egna arbetsuppgifter. Som barn/ungdom när man ber dom ta bort, plocka upp eller nåt annat..

- Öhh, det var inte jag som la det där..

Jag är inte riktigt sån. Jag är tvärtom.

Kvällens album

Måste jag anpassa mig? Eller ska jag fortsätta vara jag, smitta av mig med det jag har att ge?

Jag går nog min väg. Jag låser in mig och gråter av minnena. De vackra och de som aldrig blev. De mörka.
Det jag förlorade. De jag mist.

Det är en befrielse när tårarna tar slut och man kan le igen och förstå att det inte var meningen. Inte nu och kanske inte sen.. men minnet består föralltid..

Sen kan vi själva bestämma hur länge ett minne ska få följa med oss. Hur det ska påverka oss. När man blir sårad, så kan läkningstiden ta lång tid..

Men mitt liv. Min väg och jag vet att jag är såpass trygg och självsäker att jag kommer gå den. Stolt med rakrygg..

Sitta på ett tåg till Paris..

Min dröm är en liten takvåning i Köpenhamn. Terass. hängmatta och ett mysigt soffhörn. Vackra ting. Växter. Där vill jag ligga i hängmattan och titta upp mot stjärnorna och filosofera bort min ålderdom..

/Uffe

Life is a bitch

Ibland. River det till och man faller. Asken med sorg i slår upp sitt lock när man minst anar det. Kände det i skolan idag. 

Just då är det så bra att veta vem man ska gå till. Jag vet ju precis vad jag måste få prata av mig om. En av mina arbetskamrater känner jag sen länge. Vi har träffats i CP-världen. Hon var rätta hjälpen idag.

Att få öppna sig. Visa sig sårbar och tycka synd om sig själv, få gråta hos någon om verkligen förstår hur det egentligen är. 

Skulle ta en promenad idag. Lufta mig. Solen sken och värmde. Som jag ville lapa i mig det här sista av sommaren. Sommar. Vår. 

Vackra och kravlösa..

Plötsligt blåste det upp och mörka moln tornade upp sig, och så kom en störtskur, väldigt lokalt.. solen sken iaf neråt stan..

"Bjarne"

Underlig känsla att Maya ligger i en säng någon annanstans. Min skatt i livet. För trots all jävla sorg är hon världens underbaraste.. Hon har lärt mig att leva. Att vara tacksam. Inte klaga för mycket. 

Men så är man ju svensk, vi klagar ganska mycket..

Det är kaos runt mig och just det har jag lust att få hjälp med.. Bära ut, bortbort med massor av ett liv som inte finns längre. Min historia.

Jag har packat ur ryggäcken, tagit hand om saker och ting. Packat ner dom igen, men struntar i att ta på mig den igen. 

Enkelt.

Svårt som fan.

Onsdag=bra dag. 

Lite oflyt på slutet men helt ok. 

Kvällen kult

En av alla mina drömmar är att få ha ett radioprogram. Bjuda in gäster, från verkligheten, låta lyssnarna lyssna på livsöden.. Rakt ärligt och brutalt. Allt mellan himmel och jord.

Leif, min vän, som dog i julas. Vi samtalade ofta om gud. Gick en gång i veckan till Domkyrkan. Satt där och utbytte tankar.

Leif tänkte såhär om GUD.

Godhetens universella dimension. 

En klok tanke, dock möjligen tillverkad under en tripp.. men det är kanske där sanningen ligger ibland.

Indianerna tog starka växtgifter för att få möta sina skyddsdjur. 

Har gått och tänkt hela dagen på att "det ska jag skriva om på bloggen ikväll", hmm..? Det var nåt intressant, men det har försvunnit ut i världsrymden. Kommer troligen tillbaka nån dag..

Klockan är mycket. Jag ska upp tidigt imorgon ( och nu kom jag på vad jag hade velat skriva om, en snabbtur i världsrymden och sen tillbaka, som Laika, men den stackaren dog väl?

Soffan. Kunskapskanalen. Åldern. 

/Uffe

Tisdag

Värsta dagen, alla kategorier, till och med när man är ledig. Den är liksom i mellanmjölkens och jantelagens land. Tror det finns tusen olika sätt att säga hur illa man tycker om måndag. I dont like mondays (Boomtown Rats, Bob Geldof som sjunger, deras bästa låt är däremot Rat trap, andra spåret på skivan.)

Onödig info. Lite nördigt. 

Men nördigt är nice. Älskar verkligen människor som är nördiga på saker och ting. Om man är nördig är man troligen väldigt duktig på nåt.. 

.. och sånt tilltalar mig.. 

För vad är egentligen viktigt i livet?

Inte är det en tisdag. 

Måndagmorgon på jobbet.

- Tjena, allt bra, haft en fin helg?

- Jo, men det regnade ju som fan..

- Ja, svensk sommar i ett nötskal..

- Det var bättre förr..

. Hmm.. hur gick det på travet då? 

- Fem rätt! Men om jag hade gjort som jag tänkt från början hade jag haft 7.. Typiskt..

- Hmm.. Jävla äckligt kaffe på det här stället, går ju inte att dricka! (Ändå är man där framåt 11-tiden och tar sig en halv kopp till)

Dagen tickar liksom på med planering för veckan. Snack om helgen och väder och hur ungarna mår.. Det är måndag. Reflektioner från helgen dagen. 

Tisdagsmorgon på jobbet..

- Tja.. läget?

- Jo. Bra.

- Hmm..

Kaffet smakar lika illa men man sköljer ner det med ett glas vatten.

- Fan, vad varmt det är!

- Ja, men det kommer säkert regna när jag slutar.

Så försvinner alla bort i skärmens rike. Blicken rakt ner i den smarta telefonen, medans vi blir mer och mer tomma och dumma i huvudet..

Kvällens nostalgi

Maya är på ett strålande humör och hennes pappa likaså.. idag har det dock varit tungt och känts ganska stressat. Men, det är ju tisdag..

Jag kämpar emot irritation och surhet. För visst kan jag och Maya ryka ihop. Kanske ska jag skriva om det ibland.. och yes, Maya kan vara otröstligt ledsen, i timmar. Hon vill sitta i knät, men hon är för stor och hennes kropp går inte att hålla. Spastisk. Stenhård i muskler och leder går inte att böja. Hela kroppen som en spänd båge. 

Jag lägger henne i min säng då, sked, för då kan jag trösta och samtidigt hålla ihop hennes kropp. Då släpper mycket av spasticiteten. 

Vissa dagar (helst tisdagar) kan jag vara på uruselt humör. Man är som en tunna dynamit. 

Det bästa med tisdag är att den tar slut. Imorgon är det onsdag. Då är det travkväll. Alla onsdagar, Imorgon åker Maya till kortis. Hon skrattar högt och är sådär kvittrande glad som bara Maya kan vara. 

På kortis har dom tjejkvällar. Manikyr. Spa. Mys i soffan. Ligga i sänghimmeln. På helgerna är Maya med på allt. Bakar, lagar mat, osv.. Hon kan inget själv göra, men hon är med, i gemenskapen, och hon känner sig älskad. 

Det är grunden till trygghet. Att känna sig älskad.

Jag kämpar emot min irritation. Surhet. Tänker att jag har fan inte råd med att slösa bort tiden på att vara sur. Irriterad. Arg. 

Idag har det svajat, tröttheten tar kraften ur mig. Jag är även dålig på att äta mat, haft och har en del problem med min mage. Har tagit tag i den biten nu. Lagar matlådor. 

Idag rullat och stekt 50 köttbullar, En riktig god gräddsås och potatis, rårörda lingon och inlagd gurka.. 

Iskall mjölk. 

Känner mig glad och har en inre ro, trots att livet är som två Liseberg. 

Bjarne var framme idag. Han kanske dyker upp på tisdagar? Men det är en så hemsk och lång, men väldigt rolig historia.. jag ska låta den landa i mig ett tag, för det är som i en film.. Jävla Bjarne att ställa till det för Uffe..

Igår bytte vi knapp på Maya. Magen ni vet, där hon får sitt käk. Det är lite skumt att göra, dra ur något ur magsäcken och se ett hål rakt igenom. Hon skriker och är ledsen, men det blir bättre och bättre, hon är lugn nu mot förr. De första bytena av knapp fick göras under narkos. 

Att dra ur knappen är inga problem, men att sätta i den nya är värre. Helst om hon spänner sig och magmusklerna blir stenhårda. Då får man ta i och då gör det ont. 

Nu har hon tusen frågor om allt om knappen. Varför hon har den osv osv.. 

Den storyn är lång. För lång att skrivas om en tisdagskväll.

På Mayas skola börjar dom med studiedag. Typ den 20e nästa vecka. Det är en tisdag.

/Uffe