Maya tvingar mig att skriva blogg. Hon tvingar mig även att diska. Helst på fredagar, då ska det vara skinande rent i köket när farmor kommer på lördagen. När jag säger att jag är klar med städningen granskar hon noga varenda vrå och nåde den som glömt nån fläck. Stenkoll.

Annars.. jorå, dazed and confused..

I förrgår kväll gick jag och la mig kl 22, igår kom jag i säng sent och varende karusell i huvudet var på.. Tjo och tjim.. först tanken om bil.. sen om framtid.. om högstadiet (jag vet att det är tre år kvar), och om mycket annat.. klockan midnatt var jag uppe och drack ett glas mjölk och stod på min balkong..

Då small det. En bomb igen. I mitt vackra Linköping.

Älskar min stad, men det börjar bli stökigt. Riktigt obehagligt med otrygghet och våld.

Jag börjar bli rädd. Inte bara för Linköping, inte för Sverige, men hela världen. Våran kära moder jord blöder.
Människor lider alla helvetets kval. Öden som får mitt inre att gå sönder av sorg och en önskan att kunna finnas till för några, ge dom det alla behöver. Kärlek och omtanke. En kram. En hand på ryggen. Ett leende.

Märker det så väl hur människor blir glada och mår bra när man uppmärksammar dom. Det lilla. Det ingen ändå märker kan göra det extra för att orka vara kvar.

Dags för Maya att lägga sig, det får bli en Bjarne nattning, för om Uffe nattar är det risk för irritation. I am hungry..

Hungrig är dumt att vara. Jag är tacksam att kunna äta mig mätt. Ha en säng, en jävligt skön sådan, ett fint sovrum, fast det bara är några kvadrater så är det mitt, tak över huvudet och jag slipper frysa.
Vi har det bra, trots att jag är en fattig man. Om man nu ska räkna rikedom i förmögenhet.

Kanske är det i längden någonting annat som vinner.

Vi slösar bort orden, jag älskar dig, är något vackert att säga, och ska inte kännas som ett krav.. Förståelse är kommunikation. Tillit likaså.

Vad gör tusen röda rosor om du ändå inte ger ditt hjärta?

Kvällens låt

Det känns bra på min arbetsplats. Jag har kommit in i det, och på något sätt tror jag att jag har varenda elev i klassen på kroken.
Sakta läst in dom. Tittat hur dom beter sig på lektionerna. En är pigg och alert. Vill mycket och har en ärlig snäll blick. En annan har jag gått fram till flera gånger och väckt, räddat honom innan läraren sett honom, sen ett snack i korridoren om hur han sover om natten, och yes, en till som vänt på dygnet.
Någon är rädd och blyg. Alla har intressen. Alla har sina blickar. Kroppsspråk. Det är en väldigt fin klass jag kommit till. Där kommer jag göra nytta. Där finns chansen till framgång och lycka.

/Uffe