Dom frågade mig på kortis om jag är väldigt noga med vad Maya får för mat i sin knapp.

- Ja, det är jag, svarade jag

Till och med nästan nördig.

Mayas vikt har varit en fråga sen hon föddes. Åkte in och vägde var tredje dag. Den första barnmorskan var alldeles groteskt gammalmodig och så dömande mot mig som far. Hon sa saker som fick mig att ringa till hennes chef. Hon slutade arbeta med Maya.

En gång sa hon att jag skulle klä av flickan för hon skulle kolla om hon hade märken på kroppen. Jag blev helt bestört.
Jag slet för att vara en bra pappa. Var vaken dygnet runt. Bar min lilla flicka antingen på min underarm, där hon hängde som en apunge. Annars hängde hon i bärselen, då kunde jag hålla om henne, Klappa försiktigt över ryggen och stjärten. Hon blev lugn av det i sin kropp som inte gör som hon vill. Märktes redan då.

Jag blev sårad av barnmorskans bryskhet. Ledsen över att det finns sådana fördomsfulla människor. Dom finns överallt.

Det var tills hon fick knappen på magen som allt tjat. Alla krav. Alla frågor. Alla vägningar och mätningar och mistänksamhet att jag inte gav henne tillräckligt. Så kändes det och så känns det än idag ibland.

Maya är nästan alltid glad och pigg. Aldrig sjuk (pepparpeppar). Hon får en väl noga balanserad kost. Jag har vägt in allt. Protein. Kolhydrater. Vitaminer. Fett. mineraler.

Försöker bara köpa så fina ekologiska produkter trots att det blir nån hundring dyrare. Det får vara så.
Mixar all mat med kokvattnet från potatis, broccoli, morötter, ibland grönkål, spenat. På sommaren byter jag ut potatis till sötpotatis.

Hon mår bra min donna. Skatten.

Själv då, Uffe??

.. fortsättning kommer..

/U

I USA finns det en, eller ganska många. Det övergår mitt och förhoppningsvis flera med mig hur människor kan rösta fram en galning som Trump.