Onsdagen den 1/5

Maj kommer med kyla

Våra växter har frodats på balkongen och alla skisser och inköpslistor på vilka växter jag ska ha i sommar ligger klara. 

Men nu kommer kylan igen, och det är nog första gången i hela mitt liv jag tänkt tanken "hur ska det gå för mina växter"?

Det måste absolut bero på åldern. 

Tog en tur till sjön idag, några sköna timmar blev det och även fiskelycka. Varmt och behagligt på läsidan, men kallt och ruggigt där vinden låg på. Kontraster. Jag gillar det. Utan kontraster i livet vore jag nog inte hel.

För mig är det nästan skrämmande att tänka tanken att jag ska göra samma sak varje dag, år ut och år in. Jag skulle nog explodera av otålighet och längtan efter utmaningar. Längtan efter att få kämpa för att nå dit man vill. 

Jag har vandrat kilometer över dalar och toppar i fjällen för att komma till de bästa jokkarna, eller sjöarna. Vandringar utan stig, där man bara får förlita sig på karta och kompass. Jag har varit så trött så jag suttit och gråtit och bara velat lägga mig och sova. Mitt ute i ett träsk, på en sten och en vindpinad björk. 

Den känslan av maktlöshet. Av att vara totalt utlämnad till vildmarken. 

Så kommer man fram till den efterlängtade sjön. Slår upp tältet och kokar kaffe, tröttheten tynar bort och det ögat ser, det själen känner är värt mödan dit. 

Kontraster. Som liv och död. Smärta och njutning. Kärlek och hat. Sorg och glädje. Kallt eller varmt. 

Svart och vitt.

Speglingar av ödet. För vilka vägar vi än väljer, där vi gör medvetna val, så kommer alltid ödet ligga på lur. 

Det är det som är så underbart. När änglar visar vägen.

/Uffe