Torsdagen den 2/5

Maya har kommit in i en period där hon är jättekelig om kvällar och mornar. Hon vill ligga på min arm och chilla och snacka bort en stund. Vet inte hur många gånger jag berättat om alla hennes operationer, om alla sjukhusbesök, och om alla andra av våra äventyr. 

Hon gillar ett allra bäst. 

När Maya var dryga året så bestämde vi att vi skulle åka ner till kusten och fiska en helg. Jag, Alex, Lippe och så lilla Maya.. Vi fixade ett en liten väldigt ombonad mysig säng till Maya som hon kunde ha i båten. Hon skulle senare visa att hon trivdes i den sängen och somnade gott med vågor som vaggade.. 

Ljudet av vatten är vackert. När vågor möter land uppstår ett alldeles speciellt ljud. Man blir lugn och faller in i ett skönt lugn.

Hade lånat en husvagn, och Lasse som vi hyrde av hade fixat med värme, för det var en kall april det året. Riktigt kall.

Såklart funkade inte värmen och Lasse var bortrest. Där stod jag med en bebis, ett litet Trangia kök att laga mat i, och en iskall husvagn. Tempen sjönk, och det var flera minus ute och inne. Här borde jag ju tagit ansvar som pappa, hahaha, och åkt hem, men Alex och Lippe hade redan dragit iväg ut på en ö där dom skulle tälta.

Den natten kommer jag aldrig glömma. Jag la Maya på min mage, under min stora ulltröja sen körde jag lager på lager. Hon frös inte. Hon sov. Jag frös. Jag sov inte.

Värst var när jag var tvungen att gå upp och värma vällingen. Skakandes tända Trangiaköket och så krypa ner till fröken bus och försöka få i henne lite käk. 

Resten av resan blev bra och är ett fint minne från mitt liv.

Hon har så mycket hon vill säga till mig. Det måste vara som en explosion av känslor och en underbar lättnad när farsan äntligen förstår saker. 

För det dagliga kan vi bra, Maya och jag, att snacka om vad hon vill göra, äta, lyssna på, se på.. Det tar tid, självklart tar det mycket tid..

.. men så är det dom är djupare sakerna. Tankar om döden. Tankar om pojkar. Tankar om att vara CP-skadad, och så sånt som hänt där Maya inte mått bra och känt sig utanför.. 

Ikväll förstod jag äntligen om en sak vi klurat på länge, i snart ett år. Vi har hela tiden legat väldigt nära sanningen, ikväll föll polletten ner och hon drog en suck av lättnad.

Det var en tankeställare till mig som pappa, det min dotter berättade.

Imorgon åker hon till kortis. En helg i frihet och jag ska försöka ta hand om varje sekund.

/Uffe