Söndag

Varmt. Över 30. En sval stark vind framåt eftermiddagen. Kallare väder på gång. Det känns. På något sätt doftar det annorlunda när annat väder är på gång.. 

Jag har dock bestämt mig för ett nattbad om det så är 12 grader ute. Thats it!

Sa ifrån rejält idag. Har gjort det förr, men inte så här skarpt. En man i min ålder är på gymet och jag ser hur han stirrar på en ung tjej. Följer henne. Går fram och frågar nåt. Troligen om hon har många pass kvar. Han väntar såklart tills hon är klar. 

Det var då det brann till i min hjärna. Jag tänkte att vad fan ska hon inte få ha sitt gympass ifred. Varför ska hon överhuvudtaget behöva känna sig som ett objekt. Hon tränade baksida ben, i den där  maskinen där man visar hela baken. Jätteobehaglig, utlämnande. Det är precis därför man ska titta åt ett annat håll. Respekt kallas det. 

Men den här "gubbjäveln" gick liksom upp bakom henne och tittade rakt upp mellan benen.

Reste mig. Räta på ryggen. Blåste upp mig lite. Då blir jag ganska stor. Knackade honom på axeln och sa till honom att antingen sluta glo och följa efter henne, du ska vara i andra änden av gymet, annars går du härifrån.. 

Han gick. 

Det är precis sådana män som gör oss andra till skurkar. Jag läser hur kvinnor skriver att de hatar män. Ok. Fine. Jag förstår någonstans varför, men blir i hjärtat ledsen. 

Jag sa ifrån idag. Reste mig upp och stod för mina åsikter. Alla vi män som har en hjärna, och känner med hjärtat, borde resa oss upp och säga ifrån.

I personalrummet. Omklädningsrummet. Jag röt till ordentligt ibland åt killarna som gick i femman. Redan då kommer snacket. Lite överlägset. 

En gång kom jag på en kille sitta och titta på hårdporr i mobilen. På en rast. Killar som är 11-12 år skickar dickpicks till tjejer i 3an. 

Fy skäms alla föräldrar. 

Jag vågar stå upp för att jag tror på jämlikhet och respekt för allas liv. Oavsett. Brukar tänka att ordet jämlikhet är ett underligt ord. Tänker att det helt enkelt är rättvisa. En självklarhet. 

Jag vågar säga ifrån. Rakt upp i fejset. Vad kan hända mer än att du går därifrån med stolthet för att du vågade. 

Han kanske blir arg. Kanske slår. Då slår jag tillbaka och allt är över.. hahaha.

Mod för fan.

Jag har mött flera kvinnor, några helt okända komma fram och fråga om dom får känna på mina armar. Mina bröstmuskler, och andra förslag som jag inte vill skriva här.

Vad är skillnaden? Jag har frågat några kvinnor om det och allas svar är samma, och deras svar gör mig så ledsen in i själen.
Svaret: "Jo, Uffe, du behöver inte gå hem och vara rädd"

Om jag låtit kvinnor känna. Aldrig i livet. Det här är min kropp, jag ser ut såhär. Jag har tränat och ätit bra i många år. Det ger resultat.

Örjan Ramberg. Möt mig i en mörk gränd.. så känns det, dom tankarna får jag. Något gammalt troll vaknar inom mig och skapar ett hat mot dessa män. Ser framför mig hur hjälplös kvinnan är. Minns.

Men det hjälper inte att ge dom stryk. Dom har troligen fått det alldeles för mycket när dom var barn.

Är det ett försvar. Nej, inte alls, men jag tror på att vi alltid måste se bakom fasaden. Tänka vad som fört denna människa hit. Till att bli så arg, vara så frustrerad, att man kan slå ihjäl en hjälplös människa. Fy fan..

.. säger de flesta.. kastrera.. hmm, jag hjälper väl.. Dödstraff.. hjälper definitivt, men inte rättsligt ok.. Oskyldiga döms hela tiden. Statistiken måste se bra ut..

Jag tänker att varför, vad har du egentligen varit med om som gör dig så arg. Så liten på jorden. Det gör att jag kan hantera hatet jag känner. Hat är ingen bra känsla. Den skördar ondska.

Det finns några bra lösningar på problemet:

1. Förbjud porr. Se iaf till att inte barn har tillgång till porr. Lås mobiler och paddor. Dom ska inte ha en chans att se vad som pågås på porrsajter.
2. Ta er tid att samtala och våga samtala om det som är jobbigt. Ta er tid för barnen och kom inte och säg att ni inte har tid..
3. Samarbeta. Föräldrar/skola. Mer livskunskap och värdegrund. Etik och moral. Summan av alla våra erfarenheter, seder och bruk..
4. Var inte så jävla blåögda och naiva att tro att inte era barn gör sånt..

Så.. nu till min balkong. Den är helt magisk att vara på. Dofterna. Ensamheten under markisen. I min soffa av bambu. Lavendel. Örter. Slingerkrasse och luktärt. Solrosor. Vackra ting..

Har sett gravida kvinnor hela veckan. Det är vackert och jag tänker varje gång att jag ber till gud att allt kommer bli bra.
Det här är en vanlig skulptur, men jag har fina minnen ifrån tillfället. Köpenhamn. En bit in i Norrebro, på ett fik mötte jag en sån där underbar människa att möta. Han gjorde dom här och jag fick den för några öl..
Jag saknar att bära en bebis intill mig. Känna andetagen, mage mot mage..

Jag har alltid trott på buddismen, eller rättare sagt det filosofiska tänkandet som finns. Jag läste redan som ung om Konfucius, Daoism, Taoism. 

Konfucius har sagt så här:

"Varje minut man ägnar åt fiske, ska dras av från ens totala livslängd" Därför måste fiske vara pur och äkta lycka..(Uffe)

Jag ber. Varje dag. Mediterar en stund. Är tacksam. 

Hörnet, där det nästan alltid är skugga. Mamma som sytt markisen, i segeltyg, som gjuten. Hörnsoffan. Där Maya ligger och myser inslagen i massa frotté efter bad eller dusch. Huttrar och ler. Sommar. 

Nästa år ska jag ha en fågelholk på andra sidan planket. Mot ostsydost. 

Min plats. Bara sitta och titta. Känna att fan vad stolt jag är. Mina skisser från i vintras är förverkligade.. 

 ... jag hade en idé då. Hur jag ville ha det, som en oas mitt i stan. Där bin och humlor pollinerar. Som en somrig äng. Eller gaveln på sommarstugan. Balkongen ska vara mitt femte rum. Det ska andas trivsel och ska ha hög mysfaktor..

Detaljer och kontraster

Erik Åhlin heter fotografen. En av Mayas guldkorn till assistent. Vet i fasiken hur han tagit den här.. Men.. I love it..

Haft pappa/Maya dag idag. Erik här några timmar. Jag flydde till gymet och Slipknot. Två timmar. Tog en lunch. Handlande. Hem.

Gjort manikyr och pedikyr.. kramats lite extra..

Käkade äggröra med knapertstekt bacon. Attans gott. Vattenmelon till efterrätt.

Its nice to be a king..

/Uffe

Lördag

I slutet av juni. Solen steker och det är nästan för varmt när man är i stan. Om jag blundar ser jag glittrande vågor, känner doften av tång, smaken av salt.. 

Stora havskräftor och räkor fulla med rom. En öl. Fötterna på bordet. Invänta mörkret och att öringen ska börja äta.. 

Somna när solen går upp, sova ett par timmar, kaffe, ägg, havrefras, kvarg, en frukt och vatten.. Frukost.. 

Bada. Dyka. Sola. Fiska Makrill. Yes, jag är på västkusten.. Magiska ställe..

Nästa vecka ska det bli kallt. Typiskt. Det är inte lika nice att sitta med fötterna på bordet. Dyka och fiska havsöring när det är kallt. Eller?

Ulltröja. 

Min bästa ulltröja är som en väldigt nära vän. Nu är den sliten och sargad av många turer till skogen. Till sjön. Till havet. Till fjällen. Svampskogen, eller bara som den allra skönaste tröja att ha hemma när november vindar viner. 

Allra närmast kroppen, med en vindtät fleece, perfekt kombo en kylig septembermorgon..

Jag var 18 år när jag stolt räckte fram en ganska ansenlig summa pengar, och tog på mig ulltröjan, en äkta fisketröja.. 

Nu är den lagad säkert lika många gånger som den är gammal. Det har blivit en liten ficka i midjan, där min dosa får plats, den värmer inte lika bra men jag vet att jag kommer få fisk när den är på.

Min fisketröja. Tack kära mor för alla gånger du lagat den.

- Annars då?

- Jorå, huvet upp o fötterna ner..

- Själv då? 

Det är bra. Små problem löser sig sakta. Jag får samma panik varje gång det blir strul med assistansen. Den är så viktig. Men jag landar tidigare och tidigare.

Sätter mig ner och tänker:

"Jaha, vad fan är bra med det här då?"

Det finns oftast något bra i allting. 

Kvantfysik. 

.. och om man får det som vana att tänka så, kommer man inse att det ibland är något bra med döden. 

Låter hemsk.. men en ljuspunkt i mörker leder oss ur, sorg och ångest. Hopplöshet. 

Strategier. Tänk på nåt bra. Se ljuset. Om det så endast är som ett knappöga.

Fraktaler, vilken väg du tar leder den till samma sak. Vi är alla lika där. Alla föds. Alla dör. Vi alla har samma levnadsfunktioner. Lungor, magsäck, tarmar, ben, hjärna, ett hjärta..

Medicin check

Pyjamas check

Tandborsning check

Massage check (köper en bodymousse :)  från bästa Rituals, den sprakar när man masserar in den.                     Lite som sånt där godis som smäller i munnen, men den här är ett behagligt sprak. 

Stretch check

To do:

Blöja

Stretcha fötter.

Lägga.

Natta. 

Sen är kvällen min. Bara för en kväll, bara för en kväll..

I lurarna..

/Uffe

Fredag 28/6

Sticky Fingers, Alex och jag. Roadtrip till våra paradis vid Vättern. Satt vid Sverkers kapell, Vättern blank och isblå. 

Pratade om förr. Om trollkarlen. 

Kvantfysik och fraktaler. Insektsliv. Känslor. Om att sakna någon med det är egentligen inte den man saknar. Kärlek kan vara smärtsam. 

Dreams och framtid. 

Vi diskuterade hur de som tror att jorden är platt tänker? Flat earth research society. Det är ju nästan en skymf mot Isaac Newton att påstå att gravitation inte finns.

Vi letade sten medan vi väntade på att harren skulle börja vaka. Vi svettades. 

Att sitta på östgöta sidan av Vättern när solen går ner i väster är en varm historia. Helst när vinden inte svalkar.

12 grader i vattnet. Nakenbad. Gick ut till knäna och höll på att förfrysa oss. Vägrade gå längre men kan ju inte fega ur. La oss som sälar rak långa i knädjupt vatten. Vilken syn. 

Tog sen stigen ner till "hemliga stället". Där vi alltid är ensamma. Ett äkta paradis. Porlande vattenfall. Sandstrand. 

Gick genom bokskogen, blev smårädda för några tjurar som grymtande tittade på oss. "Var inte rädd, dofta inte adrenalin, var inte rädd, dofta inte adrenalin", som ett mantra..

Smakade på ramslöken som är överblommad. Dess fantastiska smak är nästan borta. Plockade några. Hacka fint och strö över panerad abborre. 

Kom på att området för några år sedan var avstängt. Antrax, mjältbrand, härjade på Omberg och kor dog och blev satta i karantän. Ramslöken blev inte lika god efter det och fick bli kvar i skogen..

Haft svårt att sova några kvällar. Troligen månens fel eller alla tankar. 

På måndag åker Maya till kortis och är där en vecka. En vecka. Massor av timmar och nätter. Vad ska jag göra, Uffe? Hur ska du få ihop veckan?

Funderar på att låsa in mig den första dagen. Lurar på. Metallica högt. Inreda. Hänga på balkongen. Skulle så gärna ha en annan bil, en som jag kan lita på. Då skulle jag dra ut på roadtrip..

Maya sover och endast Uffe är vaken..

Ha en nice weekend..

/Uffe

Onsdag 26/6

Med båda barnen på IKEA. Maya tyckte helt klart det var roligare när brorsan är med än bara en styck farsa.

Han ska sova här ikväll och imorgon. Den stora filuren. 

Jag är väldigt trött ikväll. Tröttare än vanligt och hoppas på en lugn och skön kväll, där jag får slumra i soffan ifred. 

Risken är inte så stor. Tror jag.

Överlämnar nattningen till Alex och jag tar en lång skön dusch. Fundera på vad jag ska göra med livet, egentligen..

Imorgon är Maya på kortis och jag och Alex ska iväg på nåt. Troligen fiske, eller något som har med fiske att göra. 

Vädret är underbart, varmt och skönt, nästa vecka hoppas jag på sol och värme hela veckan lång för jag är ensam. Helt allena och jag ska njuta varje sekund.. 

/Uffe

Tisdag den 25/6

Fyra dygn i en bubbla. Har gått in i mig själv och är fortfarande där. Har ni läst "Tio tankar om tid" av Bodil Jönsson? Do it..

Den är tänkvärd. Nu många år senare har hon kommit ut med en ny bok, om hennes tankar om tid. Intressant.

Jag har jobbat hårt under nästan ett år och nu plötsligt helt ledig. Pooofff. Ställtid. Det tar några dagar, att landa i det nya, precis som det kommer ta nån vecka att komma in i arbetslunken igen. Om många veckor.

Men om mindre än en vecka är Maya på kortis igen, den årliga veckan, måndag till måndag.

Om allt blir som jag vill åker jag antingen till västkusten eller fjällen. Båda lockar mig. 

Det tickar på. Glittrande, sorgset och kärleksfullt. 

Life of U..

/Uffe

Söndag den 23e

Vilken magiskt fantastisk midsommar. Den bästa på många år..

Ungen åkte till kortis på midsommarafton och jag kom iväg strax efter. Hämtade Mårten, handlade och kom till vattnet tidig eftermiddag. Slog upp tält och riggade fiskespöna.. 

Solen sken. Huden brände, men allt annat glöms bort när fisken vakar och man är inne i det. I fisket, i naturen och livet. Nuet. 

Tror det är så, när man gör det man älskar är man oxå mitt i nuet. Inget annat existerar.

När mörkret la sig satt vi länge och samatalade. Vi är nära vänner och får ut något av våra samtal. Det är motstånd i samtalet vilket jag gillar. 

Porlande vatten och glittrande stjärnor. Ser ni mig kära vänner.. Saknar er däruppe och hoppas vi ses igen..men inte än.. 

Jag är långt ifrån klar med det här jordlivet.. 

Söndag. Träning. Lite fix. Lunch med Alex och sen roadtrip ner mot Omberg.. Stilla själen igen..

Beslut kommer till mig. Förståelse och att landa i det om sker.

Nu kör vi söndag. Två dygn kvar till Maya är hemma igen..

Njut Uffe.. njut..

/U

Midsommar den 21/6

Vilket nedköp jag har gjort med att byta sovrum. Kommer inte kunna sova därinne om värmen fortsätter. 

En insamling till en AC borde göras..

Men ungen är nöjd. Ligger och fiser och mår bra i sitt rum medan jag får knoppa på soffan. Livet är orättvist.

Köpte ett baby larm igår så nu kan både fröken filur och jag känna oss trygga om natten. Hör varenda pip från henne, och fläkten som brusar. 

Till och med fläkten har hon snott.. ungsudden..

Precis som sonen. Han lånar mina saker sen tar det en evighet, och ofta lite tjat från farsan innan jag har dom i min ägo igen. 

Jäkla ungar.

Men älskar dom gör jag. Från lilltå till hårstrå. Skyddar dom. Finns. Är. Går bredvid. Min lilla donna kramar jag så ofta jag kan. Hon får ligga på min arm och vi chillar om livet (men nu är det för varmt så hon vill inte). 

Håller hennes hand.

Precis som med Alex, men där vet han bara att farsan finns om han behöver mig. (helst då när mina jiggar eller fiskespö är bättre än hans)..

Midsommarmorgon. Kaffe och snus. Ungen ligger i sin säng och kollar film. Jag hänger i soffan och skriver, binder mig några flugor och har det allmänt för jäkligt bra. 

Kommer bli den bästa midsommar på många år. Har blivit bjuden till Norrbyströmmen. Ett fint litet rinnande vatten med öring och regnbåge. 

Första natten i tält och andra i en stuga. Äta god mat vilket inte kommer vara sill och färskpotatis, fiska och bara vara med mig själv ett par dygn. Jo, Mårten är med, men han och jag har fiskat så många år, så han räknas inte. Vi behöver inte snacka så mycket.

Maya åker till kortis idag. Det är några veckor sen hon var där flera nätter på raken. Senast var första helgen i maj. Så äntligen kommer några sovmornar.. 

Fantastiskt.

Önskar alla läsare (hur många är ni?) en nice och skön midsommar. Åk och ta ett nattbad. Sitt på en brygga och njut. 

Var försiktiga med alkoholen, tänk på att barn tycker bäst om er när ni är nyktra.. Så lägg egot på hyllan och lek..

/Uffe

Vilken dag är det?

Onsdag!! 

V86. Ligger i soffan och nästan gråter av trötthet. Två nätter har både Maya och jag sovit bra, och jag har känt mig ganska utvilad. Så kom tisdagen den 18/7. Fullmåne. Den dragningskraften påverkar. Den får vatten att flytta sig. Ebb och flod.

Min månklocka. 

Luna påverkar mig.

Så kom natten. Tankarna. Bara tankar. Det är som att knäppa på hela Liseberg i huvudet. Kunde inte somna. 

Kände hur jag slumrade iväg runt 2-tiden men då hostade fröken filur till och jag fick kliva upp. Lägga om, gå och kolla i kylskåpet och för tionde gången inse att det inte har tillkommit något annat än sist. Eko.

Sen landade jag i drömmarna. Virriga och irriga. Jobbiga. Stressiga. Sommaren. Schemaläggning. Assistenter. Semester? Ekonomi.

Blundade och tog mig till västkusten. Varma stenar. Räkor och majonäs. Eller till abborrsjön. Bjuda på panerad abborre är en höjdare. Gott som fan, helt enkelt. 

Fjällen. Långt från täckning och mobiler. Ett tält. Ett kök. Mat. Ett flugspö. Midnattssol och vakande fisk. 

Livet. 

Men inte en tisdagsnatt i juni. Inte när man ska upp vid 5. Kan ni känna den paniken. Ni vet, måste somna måste somna måste somna..

Jävla måne.

/Uffe

Söndag och måndag..

Om några dagar är det midsommar..

.. då vänder allt igen..

Bryttider. Tog beslut som jag hållt fast vid, och nu skördar jag frukten.. Att odla kärlek. Så ett frö och hjälpa det att slå rot. 

För allt handlar om det. Livet. Förutsättningar. Vart du föds, Vart du bor. Vem du är. 

"Vad ska jag bli när jag blir stor, ska jag bli som far eller mor" (Ebba Grön)

Segregation. Urbanisering. Du pekas ut redan från förskolan, om du inte är som alla andra. Redan där, och du inte har turen att hamna på en av de alla underbara förskolor som finns. Många.. men dessvärre några som är sämre. 

Jag har ett det på nära håll. CP-pappa som jag är. 

Är du rädd för ditt eget barn, lilla mamma.. (Nationalteatern)

Jag har varit där. I botten på Dantes inferno, Bokstavligt talat, ärligt från hjärtat, krupit omkring på ett källargolv. Kräkts. Gråtit. Vridit i ångest. Som en kamp mot liv eller död. Demonerna. Somnat av drogernas inverkan. 

Vaknat bland betongväggar. Madrass på golvet. 

Jag har varit där och kommer aldrig mer tillbaka. 

Har även chillat lite i övre medelklass.. eller lite till.. Brats. (önskar ni kunde stanna upp en stund..)

Där råder ett otäckt hat. En rädsla man kan ta på. Ingen kommer vår släkt. Våra pengar. Kapitalet.

Riskbolag. Som leker med våra liv. Dina och mina föräldrar. Du eller jag. Vacuum köttbullar, när man lagat egna hela livet. 

Smör, lök, en potatis.. blötlägg ströbröd..

.. och där sitter vi med längtan i blicken. Längtan efter att få dö.

.. medan de som styr, kapitalet, åker vattenscooter, glassar på ett nyoljat teakdäck, i ett hus som är onödigt stort.. 

Maya somnar i sin egen säng och inatt hände det, hon sov hela natten. Från kl 20.30-06.30.. Stolt tjej. Stolt pappa.

Ett barn behöver dig. De behöver inte tusen legobitar. De behöver inte godis, Donken, en leksak till.

Jag kommer klart och tydligt ihåg några av mina leksaker. Ett indiantält. En pilbåge med pilar. Emil (en liten traktorchaufför i plast som alltid var med mig). En bilbana. 

Sen.. hmm.. jo, när jag blev tonåring.. en stereo.. Black Sabbath.

Idag kommer inte barnen ihåg vad de fick förra veckan. Vi kompenserar vår upptagna tid med pengar. 

Mitt barn gör inte så, det måste vara ditt. Bort med det. Samma barnmentalitet som att säga att det inte var jag som skräpade ner.. liksom det kvittar vem fan som gjorde det. Man gör det och utan att behöva ha beröm i ett halvår.

Quickfix. Stress genom staden. Lämna hämta fotbollträning hästhoppning i en annan del av världen, mat skärmtid Fortnite Dior..

Jag har mina brister. Ibland tryter tålamodet och allt rinner över. Jag höjer rösten och ibland av en simpel grej. Trötthet. Hunger. Vardagen som välter in likt en stridsvagn. Obarmhärtigt sanning. Att säga ifrån och bli arg är en naturlig känsla, och barn behöver även den. 

Det viktiga är att inte lämna barnet gråtandes om kvällen, utan sitta ner och samtala om det som hänt. Be om förlåt. Försöka hitta vägar så det slipper bli så igen. Säga ett ärligt förlåt. 

Man ska vara sparsam med orden kärlek och förlåt. De är ena lömska ena som stjälpt många relationer. De är ord som egentligen vara onödiga. De känns. De smakar. De berör och känns i själen. 

Sms:

"Jag älskar dig"

tystnad, inget svar, tiden går, två minuter, tre..

"JAG ÄLSKAR DIG"

tystnad, inget svar.. ticktackticktack

"Älskar ju dig, snälla svara..

tystnad.. 

"Är det så jävla svårt att säga att du älskar mig?"

Sms:

Hej Älskling!

Idag är det alla hjärtans dag så det vore trevligt att få en bukett tulpaner. 

Puss.. ( och i värsta fall en söt nalle som kramar ett hjärta, jag är lite allergisk mot såna)

Ja, okej då, jag säger väl förlåt..

To be or not to be..

Scars

Labyrinten där det bara finns en ingång och en utgång. Thats`t folks..

Band som alltid finns. Stark som kedjan och ankrat i livet. Släpper taget lite, lossar bandet och går bredvid..

/Uffe

Fredag och lördag

En kväll i ensamhet. Satt länge på balkongen och just där drog jag i nödbromsen. Livet blir som det blir, men jag kan inte ha för bråttom. Jag måste få landa och ta det viktigaste först. 

Mitt liv. 

När Maya började på kortis var hon alltid varannan helg. Perfekt. Rutin och trygghet. Maya är beviljad 6 dygn/månad. Lämnade fredag och hämtade måndag. Kunde planera. Fick tid för roliga saker. Sökte extradygn ibland. Fyra dagar och fyra nätter. Då har man tid att tillbringa livet i Köpenhamn.

Jag fiskade. Umgicks med min son. 

Sen bestämde sig kommunen för att alla som är beviljade 6 dygn/månad får bara en helg i månaden. Så nu är det knas. 

Kortis helgen i maj var förlagd den första helgen. Junihelgen nu över midsommar. Tror Maya har varit hemma sex helger sen sist.

Det byggs upp en längtan i mig, och det jag i många dagar längtat efter är nu nära. Fyra dygn på raken. 

Jag måste förbereda mig redan nu, det tar tid för mig att vänja mig, ibland tror jag att jag glömt Maya någonstans. Undrar var hon är? Vad hon tänker på? På kvällarna hoppar jag upp ur soffan för att kolla henne, men på vägen dit kommer jag ihåg att hon inte ligger där. Då faller en tomhet. Som om pusslet faller itu. 

Vem hade jag varit om inte Maya stormat in i mitt liv? Vände upp och ner på livet. Utkastad i en total främmande värld. 

Jag var ju pappa redan, och gillar bebisar, men det är ju en helt annan sak än att ta hand om en, Dygnet runt. Plötsligt bytte man blöja, värmde välling, irrade omkring bland blöjor, tvättlappar, Inotyol. För att inte prata om hur många nappflaskor det fanns. Det gick en reklam precis då Maya var bebis, en för en nappflaska, där nappen var lik och kändes som en bröstvårta. 

Det var kämpigt med matningen, Maya ville inte. Jag kämpade, var tredje timme dygnet runt. Om dagarna gick man i en dvala. I månader gick man i dvala. Fortfarande går jag i dvala, men nu får jag iaf en del tid för mig själv. 

Maya var två år då vi blev beviljade hjälp. Avlösarservice. 9 tim/vecka.. 

Bestämde mig för att prova den där nappflaskan , så med Maya i bärselen tog jag mig in i djungeln, och fick tag i den där.. Hmm, tänkte jag, den ser ju knappast ut som en bröstvårta. Hmm.. misstänksamt och försiktigt tog jag upp förpackning och pillade ut bröstvårtan. Såg mig omkring och, testade.. hahaha.. om nån hade sett mig, då hade dom ringt polisen..

Midsommar. Min första midsommar på några år som jag är ensam helt. Kommer tillbringa den på bästa sätt. Vid ett vackert vattendrag. Exklusivt fiske på högnivå. Jag och en polare. Laga god mat. Fiska till långt in på natten. Veta att jag får sova, dricka kaffe i lugn och ro.. och få komma hem  helt kravlöst..

Inga blöjbyten. Inget kräks. Ingen matning. Ingen nattning. Inte behöva lägga om henne flera gånger om natten. Inte sitta med henne i knät och ge nässpray. Dessa jävla snorkråkor har följt hennes näsa sen hon var liten. 

Får en stark nässpray och den funkar.. men det tar ju en stund. Hon brukar luta sitt huvud mot mitt och blunda medan hon väntar på att täppan ska lätta. Just i den stunden stannar allt och jag tänker att jag kommer orka.. 

För hennes kärlek. Hur enormt mycket hon behöver mig måste få gå först. Jag får backa lite i vad jag egentligen vill. 

Nu ska jag ta mig en snus och kasta mig i soffan. Sovgott.

/Uffe

Tisdag. onsdag och torsdag. 

Kullerbyttor och luftsprång

(Its heaven and hell)

Sniglar och krut and nothing else matters. Äntligen en barnledigkväll. Kvällen då alla tusen önskningar ska gå i uppfyllelse. Sommarnatt vid sjön. Vakande öring. Sommarkväll vid Vättern, kluckande vatten, och vakande harr. Nattbad. Tvätta sig i det klara vattnet. Se livet somna runt omkring.
Häng på stan. En öl. Biljard.
Teckna.
Skriva.
Träffas.
Ensam.
Abborrfiske med sonen.
Matlagning med sonen.
Träna.

Men så är det inte. Ställtid och naturens lagar säger stopp. Jag är ändå i själen tacksam för styrkan jag har. Mitt mod. Mitt lugn. Ändå.

Bara någon tittade på mig gick jag sönder, det brast och tårarna rann. Skör som skiraste glas.
Förstörd av många år i lögner.
När jag äntligen la mig raklång ner och sa "hjälp mig för fan, jag dör snart, jag gör det som behövs för att slippa den här smärtan."

Jag är tacksam idag. För att jag orkade resa mig. Ibland vaknar jag av saker jag gjort. Av skrik. Bråk. Hårda ord.
Då jag satt i garderoben och sniffade lim. Där ruset omfamnade mig som jag önskade bli omfamnad. En kärlekfilt. I värmen hallucinera jag bort. Ung. Alldeles för ung. Ett barn.

Där och då började resan.

I ungdomen. Hård. Tuff, En stenhård snabb höger. En dansk skalle. Tack och hej.
Vem var den pojken egentligen? Vem var du? Vad gjorde dig så arg?

Hade han kanske behövt mig?

Jag vet hur jag låg och grät om nätterna. Ensam på mitt rum. Bråk. Skrik. Polis.

Om dagarna skolkade jag. Åt benso och drack. Spelade flipper och gjorde inbrott. Varför gjorde du det Uffe? Varför skrek du inte efter hjälp`?

Kurator. Full i skolan. Avstängning. Utkastad. Bra tänkte jag, då behöver jag inte ha dåligt samvete för att skolka och fick ännu mer tid att ha kul. Livet är en fest, håll med om det folk och fä..

En kvinna ringde en dag, från kommunen.. Jag skulle få ett ungdomsjobb..

- Ja, Eva Stork heter jag..

Kan ni tänka er att presentera er så till en ungdom från 80-talet som såg King Frat och skrattade så jag tjöt..

- Ursäkta, hur var namnet, sa jag..

- Eva Stork..

Den Storken visade sig sedan ha järnbrist.

- Jo, vi har ett arbete åt dig, på systembolaget..

- Va???

Samtidigt som det bubblade av glädje. 16 år. Reglerad från skolan p g a skolk samt vid ett flertal tillfälle varit full i skolan. Tack Eva Stork för den..

Systembolaget. Lärde känna varenda langare. Spinni, Bagarn, Lilla Oscar, Hasse hund, Hjördis..

Satt med dom och rökte holk. Kärlek. Gemenskap. Omtanke. Skratt. Långt från bråk och mörka stunder.
Långt från garderoben.

Tror det är min styrka idag. När jag möter barn och ungdom. Dom ser sig själva i mig. Som att möta sig själv i ett gathörn. Har ni gjort det någongång?
Då ni plötsligt ser, och förstår att ni inte kan fortsätta ett destruktivt tråkigt liv. Changes.

Jag är där nu. Har varit sen i vintras, men det tar tid för mig. Jag vill kasta allt gammalt. En del minnen behövs inte längre. De symboliska minnena. Ytlig bild av något man tycker om..

Stannade upp ikväll. Stängde av. Musik. Neil Young; Heart of gold. Van Morrison; Moondance. Magiskt bra skiva..

Sitter i sommarnatten och vet att jag måste lägga mig nu. Men här trivs jag. Det här en del av min ensamhet. Där jag får utlopp av tankar.. känslor..

Slingerkrassen blommar.. Chokladblomman doftar. Luktärtor runt solrosor.. Lavendeldoft.

Skör som skiraste glas.. idag öppnade sig kistan med sorg. Locket flög upp och demonerna åt upp mig. Hade inte en chans.
När tar tårar slut?

"Jag kan bara behålla det jag har genom att ge bort det"

Imorgon reser jag mig upp igen.. Går rakryggad och stolt. I am that I am (Peter Tosh)

/Uffe

Något blev fel med teckensnitten, så måndagens inlägg ser annorlunda ut än vanligt..

Måndag. 

Hell

Idag kom den, väggen, kände den redan när jag gick upp. Tröttheten. Känsligheten. Tårarna som bränner bakom ögonlocken. 

Sorgen, den man inte pratar om, längtan att det inte hade blivit som det blivit. 

Hon sitter bredvid mig nu. Salig av lycka för att hon har lärt sig borsta sitt hår, och nu när Botoxen verkar kan hon även hålla i borsten på ett bra sätt (den effekten går bort om några månader), då ser jag ibland hur ledsen hon är för att hon inte kan. 

Sånt skär i mig. Ångesten är som tusen tigerklor. Önskar att hon kunde prata. Tänk vad häftigt det vore.. och få höra vad hon tänker.. 

Pubertet. Mens. Pojkar. 

Det är enormt mycket nu. Strul med Mayas färdtjänst. Ny ansöken måste göras och nytt läkarintyg. Liksom Maya har en CP-skada och när i världshistorien gick en sån över?? Heureka.. Jag har funnit det..

Det går inte riktigt att förklara stressen som blir.

Jagar vikarier inför sommaren. Jagar dietist för att beställa sondmat, sprutor, extra knappar, slangar. Jagar hjälpmedelcentralen för att få översyn av rullen innan sommaren. Orkar inte laga den själv hela tiden. Schema ska läggas. Hösten planeras, yes.. Nu är det dags att lämna in önskemål för kortis perioden sep-nov.

Föräldraansvar. Vart går den gränsen?

Maya har nu börjat sova i sin säng. Igår somnade hon där, och sov där till klockan 00 då jag kom i säng. Bar in henne till mig, för jag vågar inte låta henne sova själv. Tänk om jag inte vaknar? Om hon kräks? Om hon vaknar och är ledsen och jag inte hör?

Är det föräldraansvar? Att behöva sova i samma rum för oro över sitt barn?

Behöver även köpa en AC, mitt nya sovrum är hemskt varmt. Litet och ligger i öster. Morgonsolen lyser in och det känns som att ligga i ljusterapi. Solen värmer även upp rummet till oanade temperaturer (känns det som), en AC.. Jag är ingen rik man.

Ok, min lösning på att sova i separata sovrum (säkert FKs lösning oxå, för att inte bevilja mer nattassistans) är baby watch.. men!

Maya har inget tal.. hmm.. hon kan hojta och ropa, men inte alltid.. Det är ett problem som på nåt sätt måste lösas.

Jag kan ju inte ha henne i min säng hur länge som helst..

Längtar så jag går sönder. Efter ett liv. Mitt liv.

Men.. Jag har den gladaste av alla ungar. Hon skrattar och busar. Idag när jag kom till fritis var hon på sitt allra bästa humör och då går det inte att vara ledsen längre. Wow, vilken livsglädje hon visar.

Det är en stolt pappa ikväll. Hon somnar gott i sin säng. Jag har lyckats med att få henne så trygg. Bra gjort Uffe..

Sovgott

Lördag den 8/7

Jag ska föralltid uppskatta varje sovmorgon jag får resten av mitt liv. Jag ska njuta av varje sekund att bara behöva ta hand om mig.

Vaknade 04.30 imorse och sen kunde inte fröken somna om. Hon fick ligga på min arm, medan jag försökte vakna upp från drömmarnas land.

Så nu när klockan är kväll är Uffe trött. Tålamodet börjar sakta rinna bort, men det finns alltid lite i reserv. 

Haft en underbar dag. promenad till affären vilket blev en pw, eftersom molnen hopade sig och varken jag eller Maya hade lust att uppleva samma sak idag. Bli genomblöta. 

Pysslat i våra rum. Fixat. Lagat mat. 

Ikväll är jag så värd en Häagen-Dazs Saltkaramell.. Lagom smält.. en kopp kaffe.. I`m in heaven

Hänga i soffan. I min ensamhet. 

/Uffe

Fredag den 7/6

I did´t my way

Hämtade Maya mitt emellan en åskskur, men  blev kvar en stund på fritis, så när vi sen gick till bilen kom åskskuren ala Bjarne..

Både Maya och jag skrattade gott.. genomblöta när vi kom hem så jag virade in ungen i ett gäng frottéhanddukar, så hon fick bli torr och varm. 

Nu är bytarumprojektet i hamn. Bara resten kvar. Dags för den stora årliga rensningen? Ska tömma mycket av mitt hem och börja om..

Vet inte vart tröttheten kommer ifrån, kvällarna som brukar vara min tid.. hmm, nu somnar jag nästan sittandes i soffan efter att Maya somnat..

Åldern?

En isande kall dusch och lite glass? Ja, tack..

/Uffe

Torsdag den 6/6

Hipphipp hurra för Sverige..

.. och vad ska vi fira? Att vi en gång i tiden hade en kung som hette Vasa, Gustav Eriksson, som skidade så vackert i dalarnas skogar. Hurra.

.. eller ska vi fira att vi har klarat oss från krig och elände. Att vi smörade för tysken och på så sätt klarade oss från andra världskriget..

Jag tänker att jag firar Sverige för att det är så vackert. Från fjällen till Skånes kust. Mångfalden och kontrasterna.. 

.. för så mycket annat tycker jag inte det är att fira. Vi lever i ett orättvist samhälle och jag ogillar skarpt när man slår på de svaga.

 Om ni visste hur jag nästan varje dag kämpar för Mayas rätt. Hur jag ringer samtal. Fixar med hjälpmedel. Hämtar mat (sond). Fixar schema. Möte på assistansbolag. 

Inget är enkelt i funkisvärlden.

"Det enda dom inte kan ta ifrån oss är vår kärlek"

.. och jag kan bara behålla det jag har genom att ge bort det.. 

Så nu ska jag umgås med fröken bus en stund, vi ska fixa fram fläkten så vi kan sova inatt..

/Uffe

Måndag den 5/5

På Stationsgatan intet nytt.

Förutom att Maya och jag har bytt sovrum. Det höll inte längre att ha det som vi hade det. Det är en del grejer som ska få plats i hennes rum.

Så, nu.. har hon ett vitt rum med rosa/guld fondvägg. Hon är stoltare än stoltast och skiner av glädje.. 

Själv ska jag knöka in min 180 säng i ett litet krypin rum, men jag tänker att det kommer bli väldigt mysigt när jag får pyssla runt lite..

Annars? Jorå, lite stabilt ostabilt. Är en sliten man som längtar ut. Längtar till stadpulsen i Köpenhamn och lugnet på fjället..

.. eller en sommarkväll vid havet.. nattbad och en kall öl (alkofri, såklart), somna när solen sakta går upp..,

Verkligheten just nu är en fyrarummare i kaos. Sängen i vardagsrummet, eller det känns som hela mitt hem är i vardagsrummet. En liten fröken bus med täppt näsa och en pappa med snörvlig näsa. Trött, ganska orakad, med en tvätthög from hell,. 

Så, ta mig härifrån.. 

Dags att ta hand om en styck näsa och jaga bort alla snorkråkor..

/Uffe

Lördag den 1 juni

Hur vart det nu? Ur kaos föds ordning?

Vi får väl se. 

En intensiv dag som Maya och jag avslutade ute i soffan på balkongen. Invirade i filtar under våran fina markis. Det grönskar på Stationsgatan.. 

Karma och kvantfysik. 

2011 träffade jag på en kille, i 24 års åldern genom mitt arbete. Jag var sedan hans boendestöd till december 2017, då företaget jag arbetade på förlorade en upphandling och jag mitt jobb, och han sitt enda stöd i livet. 

Förstås blev han bortdribblad i byråkratin och en usel psykiatrivård. Det är så man skäms hur en del av vården rasar och återigen skapar samhället fattiga och rika. 

Han ringde mig i mars 2018 och var nära en vräkning, elen avstängd, och en manisk människa. Att leva och försöka klara sitt liv med ASD-diagnos samt en svår ADD, är omöjligt. Speciellt med den här killen. 

Självklart hjälpte jag honom igenom situationen, och har sen dess varit hans kontaktperson. Mest för att han ska ha någon att ringa och få hjälp med papper och kontakt med myndigheter. 

Sen 2013/14 har han och jag kämpat med att han ska få sjukersättning. Bevis på bevis har vi lagt fram. Han har fått avslag efter avslag, men jag har sagt att vi ska fan inte sluta kämpa den här striden. Jag har sett vad arbete och de sociala mötena har gjort honom. Likt en sköldpadda som drar sig in i sig själv. Livrädd och ledsen. 

Men nu, äntligen verkar det som vi vinner. Ringde honom nyss och berättade och aldrig har jag hört en mer lättnadsfull suck. Man kände glädjen. Kunde ta på lyckan och jag såg in i hans hjärna där han såg några av sina drömmar bli verklighet. 

Han har så många gånger berättat vad hans drömmar är.. Jag ska göra allt jag kan för att motivera honom att se till att nå dom..

Det är en trött man. En ganska sliten man. Men i själen en lycklig man. För allt annat är ju ganska oväsentligt..

/Uffe