Luften gick ur mig. Som om allt punkterade min själ för ett tag. Nollställd.

Jag vill förtydliga att jag har släppt taget om mitt förra förhållande. Skulle aldrig ta mig tillbaka för när kärlek är slut går den inte att finna igen.
I vissa fall kanske. Ibland när åren har gått kan nog vägar korsas igen, då de gamla stigarna är glömda.

Kan berätta slutet på hela historien för att sen komma in på kvällens ämne (om jag nu orkar och finner orden, vill inte verka som en galen bipolär man som yrar).

Yes, när sommaren falnar och löven dalar så minns man det som var.
Ystra sommarnätter och soliga dagar på stranden är borta, och stearinljusen tänts. Det som var så spännande är för länge sen inte alls spännande.

Allt har sin tid, även i ett förhållande. Galen romantik. Förförelse. Kärleksfulla överraskningar. Ett kärleksbrev i jackfickan en tisdag i november. Sen är det plötsligt vardag. Dom där söta ovanorna är snart en gnagande känsla av irritation. Snarkningarna om natten gör att man sakta börjar planera hur man ska ta livet av någon utan att bli upptäckt. Morrhår i ärtorna?

Såklart

Svensk komedi när den är som bäst?

Jo, hon hörde av sig den där höstdagen. Ville igen. Jag tänkte att hon kanske skulle berätta. Att vi skulle samtala.
Sågs och åt middag. Som så många andra gånger. Tänkte den tanken när jag satte mig. Att det var som att resa tillbaka. Samma känsla.
Istället för ett vanligt samtal, gick hon i försvar.

Så..

Vara konsten trogen.

Det är ganska märkligt hur människor går i försvar. Hela tiden är man nära att kränka någon, eller om någon gjort ett uppenbart fel, varför kasta sig in i ett försvar?
Är för trött i hjärnan känner jag. Kan nog inte själv förstå vad jag menar..

Egentligen..

Jag är en stolt pappa. Väldigt stolt pappa till två fantastiska ungar. Alex som jobbar dag och natt, han har köpt en enkel resa till Thailand och drar i november. Hemskt för en pappa. Bröstet bara knyter sig av tanken att han ska vara helt ensam i Bangkok..

.. Det var ju inte längesen vi satt på bryggan och metade abborre. Och han sa "Pappa, tålamod är en fiskares bästa vän"

.. och så Maya..

In i våra liv som en solig stormvind och den har fortfarande inte slutat blåsa.

Hon somnar nu och jag ska försjunka in i en teckning.. Musiken, jag och bara jag..

/Uffe