A beautiful day..
Vaknade innan alarmet. Tre minuter. Snoozade några gånger, tills det är dags att släntra ut till köket. Brygga sig en Mollberg. Hälla upp i bästa koppen. Loppisfynd, dansk design. Funkis. Yes, I know, nörd..
Ibland väntar jag in i det längsta med att väcka Maya. Vet precis hur lång tid det tar, att fixa. Byta. Klä på. Spännas fast i rullstolen. Borsta gaddar. Vara med och fixa frukosten. Inte alltid, men ofta. Ge Maya frukost, först så mycket som möjligt i munnen, sen knappen. Tar en stund.
Mixar 1 dl havregryn med ett ägg och ca 3/4 Turkisk yoghurt. Ibland byter jag yoghurt mot banan eller avocado, eller har lite av allt. Det beror på. Maya mår väldigt bra av den frukosten och jag är säker på att det är därför hon klarar skolan så bra. Pigg hela dagarna. Bra mat. Genomtänkt.
På fredag är det gourmetmat på fredag. Dags för mig att bjuda Mårten, Alex på käk. När Mårten lagar mat blir det alltid kött. Han är en jävel på att steka en entrecote. Om Alex bjuder blir det troligen pilgrimsmussla, bacon och en avokadosky, en modern gastronomi. När jag bjuder blir det själfallet fisk.
Kommer bjuda på rimmad torskrygg, Sandefjordsås, grillad sparris med parmesan och balsamico.. Lovar det är gott som attan..
Kvällens dans..
Har försökt gjort den här dagen till något speciellt. Trots total mörker och regn hos mig, så finns ju alltid repstege och paraply.
Le för fan.
Be a hero.
Åkte hem lite tidigare från jobbet idag, en strategi för överlevnad. Ingen assistans idag, och bara en kväll Maya och jag.
Av erfarenhet vet jag att det kan vara ömtåliga stunder. Maya kan vara på gränsen till för trött och längta till Johanna eller Erik, för pappa är ganska tråkig.
Idag. Pappa Uffe på strålande bushumör. (Ni vet om man klättrar tillräckligt högt på repstegen så ser man faktiskt lite ljus då och då).
Tog tag i den gigantiska disken som låg som en dinousarie i diskhon. Diska är möjligen den enda anledningen till att bli sambo igen.. hahaha.. sorry.. men jag skulle lätt byta ut diskning mot allt annat i städväg. Kan ta tvätt, dammsugning, matlagning, nattning mot att slippa att 1. Vika tvätt. 2. Diska.
Drog på oss bagarmössan och gjorde syltkakor, ni vet hallongrottor men min unge vill ha jordgubb istället. Maya klarar med stor möda och besvär att röra ihop en del av sockret med mjölet, sen får jag hjälpa till.
För såklart man måste dega med handen. Står bakom och tar tag i arm och hand, hjälper med att böja hand och fingrar. Allt.
Leende och glittrande ögon. Pappa får jag smaka.
Såklart.
.. och jag tvingar mig att ta bort bilden på hur hon skulle stå med pekfingret i degskålen och smaska. Om hon hade kunnat.
Nu brinner stearin. Ser på Maya att hon är jättetrött, men hon vägrar erkänna. Tänker vänta ut henne några minuter till, och sen lura henne att gäspa.. för då kommer jag på henne och hon skrattar och tittar in mot hennes rosa rum.
Hur lurar man ett barn att gäspa? (får man lura barn? Svar: Ja.
Gör så här: När du ser att ungen börjar bli trött men nekar själv bestämt till tröttheten (förnekelsestadiet). Var i närheten, gärna sitta i soffan tillsammans, och i precis rätt ögonblick så gäspar du, högt och så där smittande skönt. Säg inget. Bara gäspa och sträck på dig.. så får du se..
Vet, galen.
Lundell..
Tänk en podd. Bjarne&Uffe. En stund i min hjärna.
Dags att ta tag i nattning. Lyft eller lift upp i sängen. Klä av. Byta. Stretcha och massera. Hon älskar att få ryggen masserad och jag känner hur musklerna slappnar av. Annars hårda hela tiden, eller växlande tonus. Fy fan för att vara i den kroppen.
Men, liv livet som inte CP fanns. Så har jag tänkt sen den där dagen då allt blev en sanning. Maya har en CP-skada, En CP-skada. En CP-skada..
Ekot och tomrummet.
Hon somnar snart. Jag är trött. Alldeles för trött.
Ganska stolt man och pappa och tänker vara så. Trots att kvinnor hatar män.
Jag kan förstå men ibland går saker och ting till överdrift hos vissa. Dom hatar liksom bara män, överlag, utan att fatta varför.
Har jag fel? Kan man ha fel? Vad är våra åsikter värda för varandra?
Inget glitter och glamour men ändå ganska nice.
Lifvet, min vän.
/Uffe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar