Mitt röda nystan har trasslat ihop sig och jag finner ingen ände där jag kan börja lirka upp allt igen. Trassla.

Har börjat med meditation igen. 15 minuter. Mörkt rum. Andas och välkomna alla tankar men säga till dom att jag är upptagen just nu och att dom får komma tillbaka senare. Jag vet så väl att när jag kommer hit så slutar jag att andas. Andningen stannar innan lungan. Andning är viktigt. In med syre och ut med koldioxid.

Jag måste fokusera.

Då och då hör det av sig människor och berättar att dom tycker om min blogg. Skriver fint. Tack.

Tänker inte så mycket när jag skriver utan det är mina fingertoppar som ger er storyn. Om livet. Känslor och tankar. Kärlek och hat. Kontraster. Livets gråskala.

Känner ni hur doften av sommaren tynar bort. Sakta dör. Man ser fortfarande någon kämpande ros som liksom jag vägrar att ge upp.
Trots tristen och tankarna om en lång höst. Stormiga, regnpinade november dagar. Glittrande gatljus och nakna träd.

"Men det är ju så mysigt att få tända några ljus" Pyttsan säger jag och längtar efter soffhäng på balkongen..

.. men, sure, det är mysigt, att tända några ljus, och bara låta allt omsluta en. Som en hemlig famn.

Att teckna under ljuset från kandelabern, blyerts, vid sådana tillfällen har jag skapat de bästa teckningarna. Lite som magi.

Nu har det gått långt och jag inser att jag är snart är 53 bast. Hahaha.. Rent kroppsligt är jag i helt ok form. Kan fortfarande ha mina byxor som jag hade när jag var 30 ( yes, ett par arbetsbyxor av modell Snicker, visserligen hårt slitna men funkar).. men sinnet mina vänner, sinnet och sånt jag vill se på teve..
Jag brukar ju lägga mig i soffan och se nån dokumentär. Ni vet, Henrik Ekman (han är som en valium), eller nåt annat soft och lärorikt, men jag somnar ju alltid och i soffan och sover tills Maya vaknar första gången. Ibland är det redan vid typ midnatt, ibland vid 2. Ibland sover hon ganska länge och då kan jag vakna kl 4 i soffan. Det är inget kul.

Så, igår tog Uffe&Bjarne med sig datorn in i sängen. Big no no, egentligen, men det är bättre än att somna i soffan kväll efter kväll.
Engelska antikrundan. Är inte det bästa tecknet på att man har lugnat ner sig en smula?

Somnade gott och vaknade tre minuter innan klockan ringde. Varje morgon ligger jag före väckarklockan. Tyst i rummet. Täcket är som allra skönast, men inom mig kommer tankarna och oron krypandes. Längtan.

Inte alltid. Men just nu är det så.

Oftast snoozar jag, vissa mornar en hel timme. Då gör jag en planerad försovning. Struntar blankt i att jag kommer försent till jobbet för jag orkar inte stressa en sekund till.

Tänk er kravlösheten på semestern. Sommarlov och rinnande isglass. Blåa läppar och huttrande ungar som frågar varför deras fingrar är helt skrynkliga och man har inget bra svar på frågan..

Fullmåne och snorkråkor är ingen vidare kombination. Vi bekämpar dom med kortison när det är som allra värst. Inget annat funkar.

Vi har haft många sömnlösa nätter på grund av täppt näsa. Jävla kråkor.

Mina skata är kvar i trädet utanför min balkong. Ser deras bo och jag vet att hon är på balkongen ibland. Lämnar fjädrar. Hon är som mitt totemdjur. Kära skatan.

Ska nu lämna er för ikväll och sjunka ner i en teckning. Troligen somnar jag sedan till Engelska antikrundan, eller en dokumentär om Inkafolket..

Trist? Kanske, men ganska stabil..

Kvällens budskap

/Uffe