lördag 14 september 2019

Varit vid sjön idag. Med min vän Mårten. Skingra tankarna om allt. Om ånger och liksom fan vad trist.

En bra dag. En blåsig dag men bra fiske. Tog en pizza på vägen hem och hängde sen hos honom ett par timmar. Spelade tv-spel. Golf. Moget? Men jävligt kul..

Kom hem till en tjej som höll på att nattas, och nu håller hon på att falla in i drömmarnas land.

Jag ser på en typ resedokumentär. Joanna Lumley är programledare. Hon spelar Patsy Stone i Helt hysteriskt. En av dom roligaste komediserier som gjorts.

I love Monty Python. Fawlty towers. När jag var ung (upp till ca 40 bast) älskade jag Hemma värst..

Thats it.

Ikväll, om min kära dotter somnar ordentligt ska jag börja färdigställa en teckning jag haft liggande i många år. "Ensam" är arbetsnamnet.

Soft musik..

Ett hjärta av guld har du. Ingen vill du göra illa så du går på lina varje dag. Rädd för att falla. Rädd att såra. Vill ha allt eller inget. När man går på lina måste man gå se rakt fram, koncentrerad blick. Om man går vilse måste man titta sig om..

I förmiddags skulle jag ringa en kille som heter Henrik. Jag har tre Henrik i min telefonlista. En av dom har jag arbetat med. Varit stödperson till.
Råkade trycka på hans namn istället, men det hann inte komma fram någon signal. Jag ägnade en stund av tankar till honom. Hur han mådde och så. Sen kastades jag in i fisket igen och han var var för stunden glömd.
På kvällen ringer han. Jag vet att det inte hann fram några signaler när jag "ringde", jag tryckte bort honom, men hann, ni vet..
.. Men jag trodde ju ändå att han fått ett missat samtal..

Så var det inte.

- Förlåt Uffe för att jag ringer så sent, och att jag aldrig hör av mig..
- Lugnt, sa jag..

Han var i knipa igen. Mådde skit. Vi snackade bort en timme.

Visst är det underligt. Tillfällena som änglarna ger oss. Öppningar i kosmos. I kaoset av känslor.

Kvantfysik.

Suttit vid blocket hela kvällen. Tusch. Magi.

Det är ändå tomt. En del sätter sig djupare. Som en anslagstavla där just en lapp klarat alla år av häftstift..




Visste ni att jag kan rida? Här med min vän Lotta, på väg ut på en underbar ridtur, övr stockar och sten. Små slingrande stigar genom urskog, och galopperande grusvägar, över hagar susande som Lucas.. Frihet..

Som att upptäcka livet.

Åh.

/Uffe

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar