Gräddsås och nytvättade lakan

Jag lagar en så förbannat god gräddsås. Lovar att man lätt kan äta den som soppa. Tricket är äpple och lök och en god kalvfond. Svartvinbär och ansjovis.

Så hemrullade köttbullar, potatis och lingonsylt. Asså på sant, är det lycka??

.. Eller är det lycka att dricka Champagne (men det egentligen är en enkel Cava), tro att alla flyktingar är kriminella, knarkare och psyksjuka.. Glida på en räkmacka livet igenom och sticka huvudet i sanden som en korkad struts (förlåt strutsen det är bara ett uttryck). Dansa och sjunga till One Love med Marley och sen gå och rösta på SD? Pucko.

Är det lycka att åka till Gotland och bränna sisådär 100 000 kronor på en flaska Champagne och sedan ändå bara spruta ut allt över alla Armani kostymer, Ralph Lauren och silikonfyllda kroppar. Botox och falsk skönhet.

Bratsens kriminalitet blir fallna i glömska av rubriker som "mörkhyad man tagen för våldtäkt." Jag har väldigt svårt för brats, en del fördomar såklart, men fan de flesta jag mött har inte mycket till empati.

Brutalt ärlig från mitt hjärta. Ja.

Jag är en stolt humanist. Jag välkomnar alla människor till mitt hem. Jag kommer ändå lära känna dom och sedan bestämma om dom kan bli mina vänner. För så är det, jag kan inte tycka om alla, oavsett nationalitet, men jag kan ändå möta dom med respekt.

I detta inlägg gör jag inte det, men det är för att jag är å förbannad och rädd för hur vårt samhälle förfaller. Hur vi lägger i backen. Tar oss tillbaka till när ondskan härskade. Sauron och ringen.
Makten och hjärntvättade människor.

Hörde nåt om Sölvesborg. Att inte Pride flaggan får vaja. Förstår folk hur illa det är?? Eller är det en smitta som far över landet?

Sölvesborg

Kan skriva spaltmeter om detta. Min rädsla och mitt hat för detta. Men jag ska inte sitta på arslet och bara se på. Genom att skriva detta gör jag förhoppningsvis en liten skillnad, om jag så än bara har en läsare.

Sedan ska jag arbeta för dessa ungdomar jag möter varje dag. Ska ge dom allt jag har och det är mycket.

Gör skillnad varje dag, ta semester ibland, bryt ihop och kom tillbaka, men glöm aldrig vart du kommer ifrån.

Civilkurage kallas det. Mod att stå upp. Plocka ner dom på jorden genom att stå rakryggad och visa dom vem som bestämmer. Vem du än har framför dig.

Tack Ebba Grön

.. För att ni uppfostrade mig till en god människa.

Från mitt hjärta inser jag mer och mer att jag kommer vara tacksam för det lilla jag har i livet. Mina drömmar och min längtan är inte till de finaste bilarna, eller att bo i ett lådhus som kostar fem millar.

Jag önskar att jag äger en båt om ett år, det är en dröm jag haft. Den behöver inte vara stor, utan en jag kan fiska ifrån. Ta mig ut på havet igen. Påminna mig om det jag älskade så.

Fan, vad livet kan vara sorgligt. Grått och trist. Som att cykla på en cykel där kedjan hoppar hela tiden.

Blickar och tusen frågor som inte hörs.

Hur ska vi göra? För att det goda ska vinna?

Jag ber om ursäkt för mitt påhopp angående brats som slösar pengar, men jag blir in i själen berörd av hur pengar försvinner upp i ingenting när barn svälter. Det gör mig tårögd.

Annars då, Uffe? Jorå, det funkar väl..

.. eller hur lång tid har du på dig? Hur gärna vill du veta hur jag mår? Bryr du dig när du sen härifrån går, eller slår du igen dörren och har glömt mina tårar? Ska du ha teatermasken på dig när du dör.. eller har du tagit av dig den och visat dig naken och sårbar?

- Hej.. hur mår du? Jag ser att du är ledsen.
- Hur kan du se det, jag gråter ju inte.

Vardagslycka är nice. Lite glitter i det gråa. For ner till Mina och fick en kram. Satt i septembersolen och snackade om månen, och om hur vi mår. Hon lyssnar. Tar sig tid. Vem gör sånt nuförtiden?

Långt argt inlägg. Troligen helt oförståligt. Eller genialiskt kristallklart.

Inatt är det coolt och man skulle ju egentligen ha en skräcksfilmskväll. Det är fullmåne och fredag den 13e.. Såg förövrigt Fredag den 13e på premiären 1980, 14 år gammal, halva salongen var mina polare, alla lika gamla. 15 års gräns.
Lika tandlös som lagen om att inte använda mobilen vid bilkörning. Den är ju skrattretande.
För några veckor cyklade en tjej in i min parkerade bil. Jag satt i och fick se henne i bakspegeln. Tittade en stund och sen tänkte jag "Fan, hon kommer cykla in i bilen". Då sa den lilla djävulen på min axel "Låt henne"..
.. och så pang. Jag hoppas hon lärde sig nåt.

Taskigt va?

Nu somnar min lilla donna snart, och jag ska kasta mig i soffan eller över ritblocket. Igår kväll kom jag på en briljant idé.
Jag somnar ju allra bäst till en naturdokumentär med Henrik Ekman som berättare, att lägga sig och blunda och lyssna till hans röst och musiken som är i en naturdokumentär.
Så, SVT play, Blue planet, lurarna på och så kröp jag ner i sängen. Vilken upplevelse. Wow..
Tyvärr kunde jag inte slappna av för jag hörde inte Maya.

Ikväll ska jag göra samma. Lurar och Blue planet. Under nytvättade lakan.

Life.

/Uffe