Skulle så gärna veta hur många ni är därute, ni som följer min blogg, och ni som tittar in då och då? Tänker en ibland att jag sitter här på min kammare och skulle lika gärna kunna skriva dagbok till mig själv?

Bloggens vara eller icke vara.

Ska 10 år räcka?

Att bry sig

Varför är jag som jag är? Ställer du dig den frågan ibland? Kommit på något svar? Jag bryr mig per automatik. Kan inte rå för det utan handlar instinktivt. 

Att se. Det kan tära på mig att bära sorger. Som ett ok på axlarna som hela tiden måste vägas upp mot det som är fint och vackert i livet. 

Kanske har jag berättat om den där killen på gymet. Tre år sedan jag såg honom första gången. Ensam. Osäker. Några av de mest sorgliga ögon jag sett. Han tog tag i mig. Tänkte på honom om kvällarna. Jag vet, tokigt, men han berörde mig och någonstans inom mig är det nog så att jag har en förmåga att veta när jag kan göra skillnad. För det fanns även ett mod i honom. En stolthet mitt i sin osäkerhet.

Idag hämtade jag upp honom till en anställningsintervju på skolan där jag jobbar. 

För en dag då för tre år sen tog jag mig mod och började prata med honom. Sen har han och jag haft många samtal efter våra gympass. Hans historia är en av de allra sorgligaste jag hört. 

Tänk att jag har fått vara en del i hans liv, och att jag får vara med att se på hur han sakta växer och trivs med livet. 

Häftigt. 

Igår, söndag, stack jag iväg från hemmets vrå en stund. Ville helst av allt bara vara hemma en hel dag och bara göra sånt jag gillar, men Bjarne hade glömt att handla och så bestämde jag mig för en avslutningssöndagsmiddag på ett av mina favorithak, dom gör en av de bästa Massamanner jag käkat, och jag har intagit en och annan Massaman. 

Raka vägen nu, tänkte jag när jag åkte iväg.. 

Efter ca 500 meter ligger ICA, där på en bänk brukar en del gamla original hänga, dom som kallas A-lagare (passande namn). Jag känner dom. Sätter mig ner varje gång jag är där. Tar mig tid en stund. Lär mig nåt. Känner en sann ärlighet och respekt. Någon bryr sig,

Så när jag åkte förbi såg jag herr Bergström sitta på alfalten och se väldigt hjälplös ut. 

"Fan", tänkte jag, där försvann min planering samtidigt som jag slog en göteborgare. 

- Hur är det, Bergström?

- Ehh, är det du? 

- Ja, det är jag.

Så hjälpte jag upp honom på bänken.

- Jag har börjat dricka igen.. fan, att jag inte kan hålla mig..

- Ja, du är ju i 70-års åldern och borde ju lärt dig vid det här laget, sa jag, med ett leende. 

- Det är fylleben, jag börjar få fylleben.

- Jag vet, sa jag.

Har nu under många år arbetat inom missbruksvården och har en bred kunskap. Om droger. Om dess olika skadeverkan. Hur farliga de olika drogerna är vid själva intagandet. 

Heroin är farligt och väldigt beroendeframkallande. Herionmissbruk  leder ofta till ett livslångt beroende, eftersom abstinensen när man slutar är som tusen influenser. Många tar överdoser, mycket vanligt med Hepatit C, och självklart kriminalitet. 

Hasch är den drogen där det inte finns något dödsfall som helt kan relateras till missbruk. 

Jag räknar även alkohol som en drog. Möjligen den allra värsta. Den misär alkohol skapar är bedrövlig. 

Skulle kunna skriva en avhandling och tusen berättelser om allt jag sett genom åren. Från gubbar som ligger i sängen och super, har fått fylleben och kan inte gå. Dom lämnar sina bankkort till taxichauffören och sen ringer dom taxi och beställer hem mer sprit. Taxi åker och handlar och levererar till sängkanten och där ligger det en människa, hjälplös. Har hinkar, kastruller, tillbringare som toalett. 

Fylleben får man av B-vitaminbrist. En alkoholist som druckit länge och i stora mängder, måste in för vård när man lägger ner. Alkhol är den drogen som är allra farligast att sluta med. Där är riskerna för att dö mycket stora utan vård. 

Man fyller dom med vitamin-B12, och medicineras med Bensodiazepiner. Medicin som Sobril, Xanor och Valium innehåller Bensodiazepiner och är starkt beroende framkallande. Men medicinen går på samma receptorer som alkohol och därmed dämpas abstinensen. Även dessa är farliga att sluta med tvärt om man haft ett långvarigt missbruk ( ofta orsakad av en lat psykiatrivård som går enkelhetens väg). Man brukar säga att om du ätit benso varje dag i tio år, så tar det ca ett år att bli dig själv igen. 

.. tillbaka till herr Bergström och jag, sittandes på en bänk utanför ICA en söndagseftermiddag. Jag skjutsade hem honom, ledde honom uppför trapporna och in i en sunkig lägenhet. Fan, så tragiskt. 

Lämnade honom där i sin ensamhet, med tanken om jag får se honom igen. 

Jag handlade. Åkte hem. Tog ett långt bad och tvättade av mig. För smutsen från en gammal alkoholist är väldigt ofräsch. 

Sen åkte jag iväg och åt. Vilken tacksam lyx. 

Tänker på herr Bergström ligga där i sin ensamhet. I sina tankar. 

Kolla dig runt, och inse hur fint du har det..

/Uffe