Vemodiga steg mot bilen. Lämnar skolbyggnaden bakom mig, en tung dag bland ungdomars ångest och krossade framtidsplaner. Som taggtråd i mitt hjärta. En del dagar är värre än andra. En del dagar är verklighetens sanning alltför betungande och frö man sått vissnar av kylan vi upplever i vårt samhälle.

När jag satte mig i bilen kom tårarna. Då gick det inte längre. Som en vulkan som bubblat för länge. Händerna i ansiktet och hjärnan på tilt.

Torkade bort dom. Försökte. Kämpade. Rullade sakta iväg hemåt. Mot ensamheten. En timme hemma innan hämtning av fröken bus..

.. Då kom nästa slag. Nästa kniv som skar och karvade lite i själen. Det är inte ofta, men ibland kommer en stark längtan och saknad.
Att komma hem till någon. En kram. Kanske lite lagad mat och ungen redan hemma.. Bara vara två..

... den kommer nu med, en ensamhet som överfaller.. som ett tomrum och mörkt inre.. som dimma.. som kylig betong..
Det är verkligen inte ofta men när den kommer är det jobbigt. Att få krypa ner i sängen och hålla om..

När det blir sådana här dagar är mitt snusfria liv extra tungt. Har tagit fram alla mina kunskaper om beroendeproblematik. En stund i taget. Ta det lugnt, du hinner..

- Uffe, du kommer inte dö.

Det finns många fällor när man slutar med ett begär och det är att man fyller tomrummet med något annat. Jag har bestämt att så inte får bli fallet och tagit en svårare väg att gå. Idag föll jag för ett ögonblick och köpte en liten Japp.. och allt triggade igång..
Var irriterad och trött, sockerkickad, när jag hämtade Maya. Fick räkna till både 10 och 100 för att inte få psykbryt.

Erik skulle komma 16, men lite innan det fick jag ett sms att han var sen. Då kom brytet. Jag är inget rolig då. Inte alls.

Han var inte jättesen men det räckte för mig.

In med både assistent och unge på Mayas rum så jag fick egentid i köket. Lagade mat. Köttbullar och den berömda gräddsåsen. Matlåda. Nyttigt och gott.

Åt en del av min goda mat. Drack en liter vatten. Andades och sedan tvingade jag mig ner till simhallen.
30 min inne på gymet. Slayer i öronen. Ledsen över att ha Onico under läppen när det finns snus som en lös Skruf. Bästa snuset som gjorts.

Ställer mig på kanten till bassängen. Nu vet jag vad som gäller. Simning handlar om andning och i vattnet har jag pannben. Mitt element.
Dyker i och allt annat försvinner. Jag och vattnet. Simmar en timme och kommer väl sådär 1200 m.

Kliver upp för stegen och även verkligheten. Att ta en snus efter bad är ju bland det finaste som finns. En snus och kaffe. Sorg.

Misslyckande är inget för mig. Har bestämt mig och där och då säger jag till mig själv att inte ens ta en Onico.
Uffe, du ska sluta och därför måste stunderna komma då jag får kämpa..

Bastu. Ber mina böner. Om styrka. Om råd. Påminner mig om vad jag inte kan förändra, och framförallt om det jag kan förändra.

Mig själv. Ingen annan. Mina tankar.

Tänker att jag ska svettas ut varenda gram av nikotinet.

Meditation. Andningen. Tar bort ångesten. Ger mig energi.

När jag kliver ut i den kyliga november är det ungefär en timme kvar tills jag måste vara hemma. Vill inte åka hem, så jag tar en promenad in mot stan. McDonalds. Inte för att äta, Donken har jag för längesen bojkottat, men grabbarna på skolan hänger där och att visa att man bryr sig även utanför skoltid är guld värt i arbetet för att ge dom en bättre framtid.
Om jag så bara räddar en av dom har jag lyckats. Sätta sig ner i gänget. Visa respekt och omtanke. Säga att jag tycker om dom och att dom är bra.

Man skapar inte förutsättningar för betyg, självförtroende och framtidshopp endast inom skolans murar.
Det är i verkligheten trygghet och förtroende skapas.

Nu sitter jag här. Full av kraft. Full av rusig ledsenhet. Tårar som bränner men en lycka i att vara mig.

För jag är jävligt bra. Stolthet. Rakryggad och modig tänker jag gå min egna väg. Som alltid.

Ungen är lagd och sover snart. En dag till i livet har passerat förbi och jag vet att jag gjort skillnad.

Firar dagen, den som påmint mig om hur skört allting är. Hur viktig kärlek är. Firar med avokado med keso, flingsalt och chili. Alkoholfri öl och nikotinfritt snus.

Uffe börjar bli den han vill vara. Den han skapades att vara, men livet kom emellan.

Lifvet, min vän.

/Uffe