Min dotter håller på att somna. Det är söndag och hon och jag har hängt med varandra hela helgen. Från i fredags vid tre tiden till idag vid tre tiden. Två dygn. När man är mitt i det är det både väldigt jobbigt, och väldigt roligt..
Det jobbiga är att man inte får någon tid över, för hon behöver så mycket hjälp med allt och kommunikationen är svår. Vi snackar och hon har tusen och en frågor men i vissa ögonblick förstår jag inte..
Nu, när helgen sakta håller på att ta slut kommer allt över mig och jag har lust att bara gå in till henne, ge henne tusen pussar och berätta hur oändligt mycket jag älskar henne. Säga förlåt om jag varit en dålig pappa, eller bara säga att vi haft så roligt, och att hon och jag kämpar mer än någon kan ana.
Igår gjorde vi något som vi nästan aldrig gör. Hon låg i soffan med mig och vi tittade på film. Tjorven, Båtsman och Moses. En av de bästa Saltkråkan filmerna. Det var en fin stund. Vacker ömhet.
Idag gjorde vi första julgodiset (som självklart är slut långt innan jul), men göra godis är min grej, Fantastiskt roligt.
Många tankar inom mig. En otrolig trötthet för min sömn är sååå dålig. Maya vaknar några gånger per natt, men det jobbiga är mina mardrömmar. Så otäcka och jag vaknar med ångest och rädsla. Nu har det gått så långt att jag nästan är rädd för att somna.
Har förlorat greppet lite. Virrar omkring på stigar jag inte känner igen. Mitt liv har inget mål, och det känns lite som ankaret har släppt och jag driftar iväg i stormen. Men, idag fick jag en del klarhet och förstår att jag måste nog släppa taget. Ta hand om mig själv och mitt liv. Gå in på någon stig som jag inte vet vart den leder mig.
Det förflutna får vara minnen. Sorgligt.
Sad but true.
52 dagar utan snus. Imorgon går jag på de svagaste nikotinplåstren och har nu två veckor kvar. Håller min plan.
Får extrema sug ibland. Idag efter min träning var jag så godissugen, eller bara sugen på att få en kick. Gick in på en affär, handlade halloumi och bestämde mig för att köpa ett paket cig och smygröka. Ända fram till kassan hade jag det på det klara. Ett paket Prince. Ett paket Prince och en CocaCola. I kön bad jag sinnesrobönen. Mod Uffe.
Så jag köpte inga cig.
Ärlighet.
Så.. imorgon kliver jag in på någonslags ny stig i livet. Prioritera träningen. Börja köra tungt på gymet igen, så får vi se hur mycket den här 53 åriga mannen kan förändra sin kropp. Komma iform igen och hoppas jag kan få maran som håller mig i ett hårt grepp kan släppa.
Livet tickar på och jag tänker göra det finaste jag kan av det.
Tiden rinner sakta iväg.
/Uffe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar