När ska vi vuxna förstå att allt handlar om en helhet. Att det inte finns några quick fix, utan allt i livet måste få ta tid.

Jag kan med lätthet laga det mesta som går sönder med lim av olika slag. Karlssons klister, superlim, epoxy, uv-lim, till och med silvertejp kan hjälpligt vara det som behövs i en nödsituation..

Dock kommer för alltid den prylen vara extra sårbar. Extra ömtålig.

En människas inre går inte att laga med lim. I stunden, i ögonblicket kan vi försiktigt limma och göra situationen behjälplig och få tårar att torka, men torkade tårar är inte glömda tårar.

Torkade tårar gör ondare än rinnande tårar. Likt uttorkade floder skapar de en långsam död. En förtvinad själ är svår att laga.

Därför ser jag en stor problematik i skolan. Där det vanliga är att barn får skäll, skäll och lite mer skäll. Där vi i personalen inte alls förstår varför denna elev är just som den är.

Ingen vill vara så, alla har vår livssituation och vi är som det är.

Jag ser sorgerna. Ser hur illa det är. Jag förstår varför den där lilla pojken är kaxig som få, varför han ger sig på andra. Hur han slår, helst de som inte är lika tuffa, de som försöker, de som är ganska trygga ändå.
Såklart att han suktar efter närheten. Förståelsen. Någon som kramar om och säger att vad fin du är. Vad bra att du går till skolan. Att du är där, att du försöker.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har varit ledig idag, eller ledig och ledig. Haft möte på assistansbolaget, där jag förövrigt blev både lite ilsk och besviken, men måste hela tiden tänka "Vad är bra med det är då" (Vad fan är bra med det här)!?

Sedan har jag haft pappersarbete hemma. Gjort ansökningar. Ringt kommunen om anpassning. Betalat sista räkningarna. Restskatt på 15 000 kronor så nu finns det inte ett öre kvar på mitt konto, eller jo några stycken men på sant, kris..

.. och det är den oron, den ständiga tanken på att knappt kunna köpa mat, som är så hemsk.. Den torkar ur mig, får mig att tappa lusten till allt ibland.
Även livet.

.. Ändock är jag en glad man, som försöker tänka att det löser sig på något vis.. men det är tre veckor kvar till nästa peng kommer in på kontot.. så..

.. kanske skulle öppna en insamling.. för oss..

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag ska göra det jag kan för att se till att tårar aldrig blir glömda. Jag ska göra det jag kan för de människor jag möter. De som behöver mig.

Jag vet att jag kan. Jag vet att jag orkar. Jag vet att jag är utvald och på rätt stig i livet..

/Uffe