Alltid roligt med kommentarer på bloggen. Det är ganska ovanligt så därför glömmer jag lätt att kolla om det kommit några. Har förstått att det är lite knöligt att kommentera.

Jo, angående det medicin så har jag nu fått en djupare förståelse för hur det är och kan på det viset lättare relatera till när barnen på skolan eller någon annan säger att de inte vill fortsätta.
Det har varit en stressig dag, med packning och en längtande unge. Hon vill prata hela tiden, fast hon kan ju inte prata så därför är det jag som måste prata. Fråga. Fråga och återigen fråga.

Berätta, försöka klura ut vad hon menar och vad hon vill chilla om. Det tar på tiden och svårt att få saker och ting gjorda när man hela tiden måste stanna upp och hjälpa henne. Ändå är hon fantastisk och alltid glad. Hon kan sitta med sin padda och spela, och låta mig fixa, men hela tiden måste jag passa på henne.
En arm som fastnar, eller hon trillar åt sidan med huvudet och kan själv inte komma tillbaka (låter värre än det är), så är det ett antal blöjbyte och matning. Det tar sin tid.

Farmor har varit här några timmar och det underlättar.

Maya är nu nybadad och allt är i princip färdigt inför imorgon. Lugnet faller över vårat hem. Det speciella och vackra. Tryggt och annorlunda.

Det ska bli väldigt skönt när ungen somnar. Släcka ner. Ligga i soffan. Zappa bland kanalerna. Men troligen blir jag inte så långvarig i soffan utan kryper nog ner i sängen och ser det nya avsnittet av Engelska antikrundan. Åldern?

Bestämt mig för att ge medicinen en vecka till, sen måste jag utvärdera och fundera på om jag ändå inte ska vara den gamla Uffe..

Han har ju ändock lyckats ganska bra..

/Uffe