Dag 3

Onsdagen den 18/3 2020 kommer vi radera från våra minnen. Den blev inget bra. Pappa trött och förkyld. Maya trött, ledsen och förkyld. 

Var uppe, som vanligt, flera gånger under natten och var evigt trött när jag gav upp min skönhetssömn vid 5-tiden.

Gick in till Maya. Tog av blöjan och vände henne, bäddade runt täcket och sa att hon kunde ligga och lura ett tag till. 

- Det är nästan mitt i natten, Maya..min snorpunge..

Bryggde mitt kaffe. Satt och såg ut och allt kommer över en. Som ett plötsligt åskväder om sommaren. Överrumplas av verkligheten. Vardagens trista monotona ekorrhjul. Hann bara hälla upp det rykande kaffet. Doften. Som kärlek i näsan. 

- Pappa! (Hon ropar ju inte så, men på sitt alldeles speciella sätt)

Jag kände hur mitt tålamod försvann. Behövde den där stunden. Ögonblicket. Kvarten eller till och med då och då en hel timme. Det är lyx på hög nivå.

Inte onsdagen den 18/3. 

Sen gick den så. Vi försökte. Vi kämpade. Efter lunch blev vi osams så det osade på Stationsgatan. Ja, vi kan bli det, hon och jag. Som ilskna katter. 

Jag kastade in henne i sin säng. Sen gick jag därifrån. Hon grät och jag likaså. Var tvungen att andas. Var tvungen att finna krafter. Letade förtvivlat efter tålamodet. 

Ett par timmar var vi ovänner. Blängde argt. Sa inget. Sen bröt vi isen på något sätt. Ett leende på läpparna. En försiktig kram. Ett förlåt.

La oss i sängen och chillade. Snackade om vad som hände. Hur jag kände. Att det är ok att bli arg, men man måste bli sams igen. Man måste prata om varför och hur vi kan göra annorlunda nästa gång. För det kommer alltid en nästa gång.

Dag 4

Jorå.. samma procedur denna natt. Dimmigt sömngångar beteende från far när jag ramlar in i hennes rum. Blöjbyte. Vändningar. Nässpray. Vi snackar inte ihjäl oss klockan 3 om natten.

Jorå.. samma far ger upp sin sömn vid samma tid igen, men får några minuter extra så han hinner få i sig en kopp Mollberg. Tack Mollberg för att du finns.

Sedan har denna dag blivit en av de finaste och vackraste man kan tänka sig. Som att vi kom än närmre igår. Som att bomben som briserade igår var något som utlöste en storm av känslor, där båda förstår hur mycket vi tycker om varandra. Min fina dotter..

Frukostfix. Havregrynsgröt och två kokta ägg till mig. Maya får sin mix. Jag äter först, för Maya vill inte ha något genom munnen på morgonen utan bara i sin knapp, men, det är ändå viktigt att börja med något i munnen, så varje morgon får hon en sked honung. Friskt, sött och nyttigt. 

Eftersom varken Maya eller jag är så sjuka att vi är sängliggandes utan ganska pigga trots hosta och rinnande snokar, så satte vi igång med att måla om Mayas byrå. Den blev så fin. Ljust rosa och bronsknoppar.. Det är en glad tjej. Hon älskar sitt rum.. 

Tog en promenad i solen. Blåsten ven runt näsa och öron, men solen brände skönt när man kom i lä.

Rullade köttbullar när vi kom tillbaka och när dom låg rullade och klara på skärbrädet kastade jag in ungen i badkaret. Dusch. Hårtvätt. Kåldolme i frotté. Massage. Samtal och skratt..

Köttbullar, potatis, gräddsås och lingonsylt. Vi är mätta och belåtna men båda två är sämre ikväll. Mayas näsa är som en rinnande kran. Min är bättre, men hostan sitter kvar. Helst mornar och kvällar..

.. värsta är att jag börjar känna av luftrören.. andfådd.. och går omkring och småhuttrar.. 

Min värsta mardröm. Att bli väldigt sjuk, för vem ska då ta hand om Maya??

Vi är försenade idag. Hon får sin knappmat nu. Ser Madicken. Tända ljus. En jättedisk i köket. Ett berg av kartonger i hallen. 

För i helgen hade jag röjning här hemma och hade planerat köra allt till tipp och återvinning i måndags. 

Det blev inte så. 

Det blev annorlunda.

Samhällets i ett kaos. Oro som smittar. Viruset som kryper runt varje hörn, smyger in i alla vrår. Panikslagna människor som hamstrar ogenomtänkt och i mina tankar också väldigt egoistiskt..

Finns för varandra. Hjälp varandra.

Igår hörde en tjej av sig, vi är tjenis med varandra och är vänner på fb. 

- Vill du ha hjälp att handla eller annat så hör bara av dig.. 

Sånt värmer..

Kärlek&respekt..

/Uffe