Det har varit en kortishelg. Självklart var vädret kallt, regnigt och förbannat blåsigt, det börjar jag nu bli van vid. Att kortishelger är lika med sämre väder, eller rent ut för jävligt väder.

Det började redan förra sommaren. Veckorna innan Mayas kortisvecka var det högtryck och strålande sol. Jag planerade in en roadtrip on my own ner till Västkusten. En fin god vän lånade ut en splitterny Volvo och jag skulle verkligen få de där dagarna med avkoppling. Sol. Bad. God mat. En iskall öl (självfallet alkoholfri) sittandes på en klippa och se ut över det oändliga havet..

Jag tycker ju om det. Min valda ensamhet. Att åka på roadtrip alldeles ensam är inget konstigt alls för mig. Det händer alltid något och när ödet spelar schack med livet kommer man alltid stå inför situationer som förändrar.
Ofta stöter man på någon gammal vän, eller träffar någon ny, eller så är man bara. Sköter sin dag och låter färden gå dit man vill..

Flera av mina kompisar tror inte på mig att jag är själv utan dom är säkra på att jag ska träffa någon kvinna.. Tänker att dom får väl tro så och att dom inte är som mig..

Så.. Måndagmorgon och ungen ska till kortis och min vecka ligger framför mig. Vaknar och ser ut. Mörka regntunga moln så långt ögat kan nå. 12 grader ute och prognosen sa att det inte fanns något slut på lågtrycket..

Typiskt. Så jävla typiskt.

Jag deppade ihop och slog bort alla planer på västkusten.. men inte på min roadtrip.. Det blev tre dygn på vägarna. Varje kväll i olika städer. Varje kväll lika kall och ogästvänligt..

När jag vaknade på morgonen efter en veckas iskyla så kikade solen fram mellan molnen och värmen kom tillbaka..

.. Det gjorde ju även min solstråle..

But why??

Idag när jag slog upp mina bruna så strilade morgonsolen in i springan mellan vägg och rullgardin (måste fixa den glipan, annars kommer jag bli galen av att varje morgon vakna när dagen gryr, har mitt sovrum i öster och tror att det inte är bästa läget för min själ att koppla av på, Feng shui, ni vet)
"Fan, tänkte jag"..

Nu kommer värmen och högtider för en flugfiskares hjärta och själ. En kort period av försommaren är dom här.. sjösandsländorna och får fisken att löpa amok. Bästa fisket och det man längtar efter vintern lång..

Sjösandslända

Men men.. Det var någon klok som sa "Det blir fler tillfällen, det är bara att köpa läget, annars mår man bara dåligt"

Vet ju det.. men kanske får jag vänta ett helt år på nästa läge.. och då är ju risken stor att Maya är hemma..

Mayas nya assistent som inte ens hunnit börja med introduktion är sjuk. Corona. Är inne på tredje veckan typ och fick mess igår att hon är långt ifrån frisk.. 

Hallå sommar, ska jag rodda allt själv? Johanna går på semester och då är det bara pappa Uffe som styr skutan..

Ringde assistansbolaget imorse för att hitta någon vikarie. Inte alls optimalt, men måste ändå vara förberedd..

Livet med CP. Fuck CP.

En ångestklump i magen när bilen åkte mot kortis imorse. Yes, bilen åkte, jag styrde men tankarna var någon annanstans. Några mil härifrån. På hur jag skulle kunna ordna några extratimmar på torsdag och söndag. För då kommer ju ändå Johanna och har ganska långa pass (gud, låt henne vara frisk!!)

Så några timmar får jag nog svinga mitt flugspö. Min bästa vän som aldrig sviker mig. 

Fisket har jag försakat under många år. På grund av situationen med att vara ensam förälder, men även att jag under mitt förra förhållande många många gånger valde henne istället för fisket. Det blev så, fast jag ofta tänkte att jag inte ville.. 

Men tiden, mina kära läsare, tiden är knapp och jag har genom åren nästan alltid försakat mig själv för andra eller något annat..

Jag har bestämt mig för att förändra det.. 

.. Kanske är det därför jag är rädd att ha ett förhållande. Att jag faller tillbaka. Att jag blir rädd att förlora någon jag tycker om för att jag väljer mina intressen, Alex, vänner och fisket.. Rädd om min frihet. Skör som kristall. Som tunnaste is. 

Min frihet handlar inte om att kunna träffa kvinnor, att ha ett bekräftelsebehov och jakten på erövring.. Den är borta sedan flera år. Jag vet vem jag är och trygg i det.. 

Min frihet handlar om att leva. Om att få andas. Om att själv få bestämma min middag, eller att inte diska på två dagar..

Svåra ting att förklara med ord, när jag nästan inte ens själv förstår..

.. men ärliga.. och jag brukar försöka vara ärlig i mina ord på bloggen..

Annars då, Uffe?

Jodå, uppsagd på jobbet, men det visste ni, va? När solen väckte mig imorse kände jag mig orolig över framtiden. Är jag med i A-kassan? Hur kommer ekonomin bli? Jag är redan en fattig man, och det kan bli en smärre katastrof rent ekonomiskt..

Lycklig ändå

För det är enbart ekonomin jag är orolig för. Resten skiter jag i för det fixar jag.. 

Lifvet ni vet, är jag bra på att leva..

I alla känslor jag har.. Kontraster..

/Uffe