En vaken natt. En rörig natt. I drömmarna och för Maya. Hennes kropp gör inte alls som hon vill och hon har lite ont, men mest är det att hon behöver hjälp med att byta ställning.

Hon vaknade redan runt 4 imorse och ville inte somna om. Jag vägrade då, och slumrade till men vaknade om hela tiden. Tror jag var uppe en gång i kvarten till runt 5.30 och då gav jag helt upp att få någon mer sömn.
Bröt ihop lite. Blev lite osams. En trött pappa.
Varför får jag väcka dig varenda morgon på vardagar och på helgerna ska du vakna kl 5?? Irriterad. Längtansfull till sängen. Den är ju som skönast om morgonen..

Jag surade ihop ett tag, men efter kaffet så började jag tänka till och försöka hitta förklaringen till vad det handlar om..

Kom fram till att Maya inte är trygg när jag ligger och sover. Om hon är vaken och jag sover blir hon rädd att jag inte vaknar om det skulle hända något med henne och den rädslan är större än förståndet att jag faktiskt skulle vakna. Den är större än förståelsen av att jag bara ligger och slumrar och har koll hela tiden..

.. Det är mycket tryggare att ligga och sussa och mysa när jag är uppe och pysslar i köket, eller när hon bara hör teven och jag som dricker mitt tidiga morgonkaffe..

.. och vem kommer inte ihåg när mamma var uppe i ottan och fixade.. vem kände då inte kärlek och öm trygghet?

.. Jag gjorde det.. men alltid med en annan rädsla..

.. och det var rädslan att när som helst kunde bråken bryta ut.. Farsan få psykbryt för minsta lilla.. Rädd att säga fel, att klanta sig, att ha sönder något..

.. och alla som läst min blogg vet att jag är förföljd av komisk otur, ni vet, Bjarne..

.. som igår:

Åker med Micke i hans ganska splitternya bil. Han ber mig ta fram några papper från baksätet och jag böjer mig bak och tar tag i högen av papper. De är ihopslagna med häftstift.
När jag tar fram dom så är det ett jävla häftstift som inte är riktigt nitat, och just det fastnar i biltaket. Som berget, pappersbunten hängde och dinglade från taket och Micke liksom.. - Faan, Bjarne.. hur lyckas du??

 Blev ett fint litet hål i taket och ett minne av Bjarne tills bilen ska skrotas, om sisådär 25 år.. eller nåt..

Var och hälsade på kära mor idag. Vi satt på rekommenderat avstånd på hennes uteplats. Visst saknar man kramarna?

Jag är en fysisk man. Jag kramas gärna. Jag har barnen nära mig och en av de mest tröstande jag kan göra är att lugnt och försiktigt hålla en hand på ryggen. När ett barn är ledset, när man inte kan eller bör närma sig för nära.. Då är en lugn trygg hand på ryggen det bästa. Lägg den lite lägre än skulderbladen och försiktigt massera. Nästan omärkligt.
Hela ens nervsystem sitter där, som en klump..

Men en kram är bra. En kram och orden du är bra.. är oxå bra..

Är mer än försiktig och det blir inga kramar. Inte än.

Mysigt att sitta och prata med mor. Maya var glad och även hon.. men sen tog tröttheten tag i mig så pass att jag helst av allt ville att någon skulle komma och vara med Maya. Det susade. Det snurrade och jag blev rädd..

Kom hem och då lugnade allt ner sig. Duschade. Satt och chillade i soffan. Lagade mat och nu landar både Maya och jag..

.. men, vet ni, jag har varit snusfri i 212 dagar. Jag har lagt av med det nikotinfria snuset, men har fortfarande nikotinsugtabletter, men har tagit typ två stycken såna på en vecka.. Ändå!! Kommer suget, lusten att dra in en prilla. Sitta och krama en god lössnus. Skruf. Känslan att lägga den under läppen. Smaken. Kicken..

Underligt vad psyket kan spöka. Underligt vad en långvarig vana tar tid att bryta. Jag har ändå kalkylerat med att det kommer ta ca ett år, kanske lite mer innan livet och tankarna är helt borta från suget av nikotin..

.. för det är inte bara snus jag suktar efter.. En cig vore gott, tänker jag, sätta mig ner med en kaffe om kvällen och tända en Prince.. Dra i mig röken, känna hur det snurrar till i skallen..

Tar mig en chokladbit och ber sinnesrobönen istället..

För jag vill inte längre vara slav under någonting förutom det liv jag lever. Det jag inte har valt, utan det jag fick..

/Uffe