Ur kaos skapas ordning. Hoppas så innerligt att det är en sanning, en liten sanning, en liten gnutta sanning..

Uffes lägenhet är i kaos. Som en stormvind har dragit igenom och lämnat allt som ett gigantiskt plockepinn. Har skrivet det förut, men skriver det igen..

Att vara pappa är väl ingen match, att ta hand om ett barn är ju bara en väldigt underbar upplevelse. Jag skulle gärna ha ett till att ta hand om.. men då skulle väl mitt hem helt rasa samman helt och hållet..

Det är ett understatement att säga att jag är trött om mornarna! Är uppe alldeles för länge och väckarklockan ringer alldeles för tidigt.

Sömn! Jag längtar efter dig. Jag har glömt hur gott du smakar..

För när ungen är på kortis är det som vardagen är som Pavlos hundar, jag vaknar precis lika tidigt oavsett om unge är hemma eller inte..

.. och om ungen inte är hemma och jag vaknar sisådär vid kl 5.30 vill jag upp för att inte missa en enda timme i min barnfria ledighet.

Där jag kan vara Uffe.

Om vår och sommar är kraven värre. Så jag får väl helt enkelt bestämma mig att när oktober mörkret omsluter oss igen, det är då jag ska sova..

Ligga i sängen en hel helg..

Tiden är här nu. Våren. Ljumma ljusa kvällar. Doftande grönska. Den tid som så många gånger fått mig på fall.
Då ångesten har kommit. Deppigheten. De mörka molnen som gjorde livet ledset.

Våren som fått mig att hoppa av utbildningar. Jobb och annat viktigt och jag drog ut i natten istället. Vem vill sitta inne när solen skiner? När äventyren låg framför? När tjejerna var som vackrast och festerna aldrig tog slut?

Men allt har ju ett slut. Även sommaren. När hösten kom, kom även den långa bakfyllan. Konsekvenserna av några månaders hårt partande.

Men..

.. För varje vår som kommer är jag längre och längre ifrån den där längtan. Den finns. Den finns helt klart. Visst skulle det vara skönt att kasta nyckeln och dra..

Graven är öppnad och vem vill vara i en grav..

Mitt liv är så värdefullt. Som överdådiga skattkistor med guld och diamanter.. Vem är rikast? Du eller jag?
Vem kommer klara sig när allt annat faller?

Vad är då din BMW värd?

Skatan&jag fortsätter att umgås med varandra om kvällarna. Jag gillar skatan och är alldeles säker på att det är mitt totemdjur.
Hon kom till mig första gångerna när förhållandet som jag var i höll på att krascha. Då jag inte trivdes. Då jag inte nådde min partner. Då kärlek dog.

Hon kom till mig och satt på min balkong och den dagen då allt tog slut hade skatan lämnat en svart fjäder på min balkong.
Flummigt? Larvigt?

En tidig morgon när jag satt med taggtrådstårar i ögonen och kände mig ensam och lämnad kom hon in till mig.
Hon gick in i mitt vardagsrum och tittade på mig och sedan flög hon ut igen..

Sen dess är skatan och jag bästa polare..

Livet. Från vi föds. Den förvirrade barndomen. Skolåldern. Då all lärdom ska packas in i hjärnan. Ungdomens vilda år, då man inte alls vet vem man är eller vem man är kär i. Förälskelsen. Yr otänksam kärlek och plötsligt sitter man där med barn och Volvo. Lika plötsligt knakar kärleken,  vardagens tysthet maler sakta sönder varje uns av känsla för den andra..
.. och medelålderns mediokra vardag är en verklighet. När man ångrar att man inte gjorde det man skulle gjort..
Pensionen, då man kan odla pelargoner och spela boule med sina jämnåriga.. Sen kommer den, döden och knackar på..

.. Jag önskar att jag den dagen kan lägga min sista bit i mitt livspussel och lämna efter mig vackra minnen. Att jag är nöjd med det jag gjort. Att jag inte är bitter. Att de jag lämnar kommer ihåg mig med ett leende i hjärtat..

Vi letar katt igen, Maya och jag, men denna gång tänker vi att vi ska försöka få tag i någon äldre som inte längre längtar ut. Inte vill ut på friarstråk. Inte vill ut på äventyr.

Vi får se om den finns därute någonstans..


/Uffe