Söndagskväll och en av de allra bästa kortishelger har passerat förbi. Imorgonbitti är det dags igen, att hämta ungen..

.. men jag längtar efter henne. Saknar hennes skratt, hennes finurliga leende, hennes bus och hennes trots..

.. Hon är min skatt vid regnbågens slut..

Äntligen har jag tagit tag i de helger hon är på kortis, äntligen gör jag saker och om jag inte gör saker utan bara hänger i soffan, vid ritblocket eller i min lilla ateljé/fiskerum så tänker jag att det får vara som det är..

.. Kraven jag haft är borta.. och jag känner mer och mer hur stark jag är som människa.. hur mina rötter rotar sig djupare och djupare och att jag inget annat behöver i livet än just det jag har..

Tacksamhet för det lilla..

Mänsklighetens längtan efter mer, efter rikedom och berömmelse, efter bekräftelse kommer bli allas förfall..

.. Corona är jag (som jag skrivet många gånger) livrädd för. Det skulle kunna sänka mig. Den skulle kunna få rötterna att slitas upp och ta lång tid att åter bygga upp..

Mayas nya assistent är sjuk, ganska säkert i Corona. Fick ett mess av henne igår, där hon berättade att hon är riktigt ordentligt sjuk.. Så, en tid framöver blir det jag och Johanna som kommer jobba som Mayas assistenter och visst kommer det ta på en gammal far som mig..

Framförallt är jag orolig för nätterna. För min sömn. Att bara sova några timmar/natt är en farlig väg att gå på, men jag har inga andra val. Det är som det är och vi måste göra det bästa av det..

Lovade mig själv i torsdags att den här helgen skulle gå i fiskets tecken. Den skulle gå till att umgås med mig själv. I min ensamhet växer jag som man. I min ensamhet klarnar det jag tänker på. I min ensamhet förstår jag vilken uppgift jag har i livet och vad jag vill åstadkomma..

.. så lovade jag att jag ska äta gott och det har jag gjort.. Stått vid spisen och fixat.. tänt ljus och dukat fint..

.. Det är väl sådana stunder jag kan tänka att det vore nice att ha någon att bjuda..

.. Alex och jag har hängt med varandra och så har jag även lagt tid med min vän, Mårten.. men mest har jag varit själv..

.. Nu är det de sista timmarna, de ska ägnas åt soft soffhäng och zappa runt bland tevens trista kanaler, men jag ser så sällan på teve så ibland kan det vara ganska skönt att slippa tänka.. eller bli påmind om att vi måste möta allt det onda i världen med godhet..

Aldrig falla i samma fälla.

Så, kära läsare, ny vecka.. Njut av tiden, håll (för fan) avstånd, ta hand om varandra och möt dina medmänniskor med respekt och ett leende..

(Ber om ursäkt för snurriga virriga inlägg, men tankarna går fortare än fingrarna hänger med )

/Uffe

F