As time goes by..

 A kiss is just a kiss..

Maya tillbaka från kortis, på ett sätt helt fantastiskt att hon är bredvid mig igen, min krigarprinsessa, det är tryggt och jag känner igen mig, vi har gjort det här förr, som ikväll. Jag skrivandes och hon vid sin padda. Chillar lite då och då.. Om livets frågor och andra mer banala ting.. 

På ett sätt hade jag behövt några dygn till för att reda ut saker och ting. För att hinna. För att rannsaka livet och mig själv.

Inatt har jag inte kunnat sova. Drömde de hemskaste drömmarna och vaknade kallsvettig och panikslagen. Klarvaken. 01.20. 

Försöker somna om, men en stress rusade genom kroppen, en ångest som är svår att förklara, en rastlöshet som gjorde att min själ vred sig i plågor. 

Jag testade att se Studio Natur, då brukar jag somna, blundar och bara lyssnar och svävar iväg in i sömnen. Funkade inte alls. Gav upp och tänkte, fuck this shit..

Filmjölk med några stänk musli och en klick honung. Täcket i soffan, och jo, jag slumrade till men varje gång jag klev in i sömnen kom drömmarna tillbaka. De jagade mig. De förföljde mig in i mörka gränder och vart jag än tittade fanns det endast återvändgränder.

Gick upp vid 5. Tog min medicin. Käkade (igen). Drack kaffe och kröp sedan ner i soffan och under täckets varma dun. 

Då kom den, sömnen, och jag somnade så skönt. När Maya är ända till måndag på kortis så brukar hon få åka färdtjänst till skolan,  då får jag en extra morgon för mig själv.

Jävla mobil. Förbannade påhitt. Den plingade till, och min sömn försvann. Tänkte tanken att bara strunta i det, men jag visste inte riktigt vad klockan var, och vågade inte chansa, för det kunde ju vara kortis, eller skolan, att något hänt.

Ständig beredskap.

Fiske både lördag och söndag. Timmar med min son. Timmar med en vän som är fotograf och mina planer för den där boken kanske börjar bli en sanning. Kanske. Om lusten infaller och jag har tiden. Tid utan stress och krav från andra.

Orkar inte det. Då faller jag. Då kommer väggen rusades och jag duckar och flyr från det jobbiga.

Nu börjar slutet närma sig för den här säsongen vid sjön, i alla fall

med flugspöt. Jag åker säkert ut nån dag, när isen dånar och fötterna fryser.

Tänder en eld och samlar mig. Lyssnar till vinterns tystnad. Känner hur locket 

lagts på och dofterna från skvattram försvunnit. 

Längtan till vår.

Vägen mot sjön. Vindskyddet. Lugnet. Ro för själen.

Långt från stressen och kraven.

Frusna fingrar binder på flugan. Stickade vantar av mor.

Hur många har du stickat till mig genom åren, min kära mamma?

Jag tänker på dig, och jag längtar att få krama dig igen.

Där vid udden av gräs har jag fångat många öringar. 

Genom åren har jag lärt mig vart dom simmar, och vad 

dom gillar att äta. En magisk vacker bild, en sann bild av mig.

I ensamhet. Mitt flugspö. Skogen och en blank vattenspegel.

Trolsk och hemlig.

Dom händerna. Mina händer. Så många gånger de har hållit om

flugspöt. Som att hålla sin käreste i handen.

Trygg närvaro. Meditation. 

Ro.

Där går jag. I mina tankar. I min ensamhet. Som så många gånger.

Tänk vad det har stärkt mig, gett mig mod och hopp. Där har tanken

blivit verklighet och jag funnit mitt kall. 

Att med min styrka finnas för andra, att visa ödmjukhet

inför livet och mina medmänniskor. 

Att vara ärlig.

Mitt ankare. Mitt roder.

Never Alone. Always Alone.

Tack Adrian Clarke för underbara bilder. Jag har hoppats i många år att en fotograf med samma tänk och idéer som jag ska komma i min väg, gå på samma stig så längtan kan bli en verklighet. Längtan att nå ut till andra med det fisket och naturen gett mig. Tack, Adrian, för att du kom och att du lyssnar.

Min Maya ska sova nu. Jag ska natta, som jag gjort så många gånger förut. Klä av. Stretcha hennes stela muskler. Massera ryggen. Ge en sticksig puss i nacken och sen en på kinden, fast hon inte vill, men innerst inne vet jag att den där pussen betyder allt.

För även jag, då och då trots min ålder, saknar mammas klapp och puss på kinden..

Så.. Stanna upp i vardagen. Ge din tid till någon som behöver den. Var snäll och våga ha civilkurage och säg ifrån mot orättvisor.. 

/Uffe