Jul or not jul..

 Vi lever i en mörk tid. Lika mörk som många andra eror där smittor har strötts över världen och orsakat kaos och död. 

Vi lever i en tid då människor behöver finnas för varandra, då vi måste förstå att då och då blir inte livet som man tänkt sig. Personligen och med den bakgrund jag har, vet jag, och kan ta det här på ett bra sätt. Inser att vi prövas och prövningen går ut på att se hur tålmodigt vi kan vänta. För det kommer ju även en tid då det vanliga smyger sig på..

Vad nu det vanliga är. Vad det vanliga var. Kommer det vanliga bli något annat? 

Jag arbetar med människor i riskgrupper. Arbetar med människor som bland annat har lättare utvecklingsstörningar, beteendeproblematik, trotssyndrom, autism, ADHD och ren och skär psykisk ohälsa, depressioner och ensam ensamhet. 

Många förstår inte det här. Dom förstår inte varför dom inte får gå till sin dagliga verksamhet. Dom förstår inte det allvarliga. Dom har inte den förmågan. 

Karlsson, Nilsson, Andersson och Pettersson förstår. Hon på ICA förstår. Alla förstår, men många går omkring med insikten och tron att det här drabbar inte mig. Idag läste jag att 1 av 4 östgötar är smittade. När jag gick i affären, och ställde mig i kön, så var det 10 personer där, alla höll avstånd, ingen utom jag hade mask på sig, och jag tänkte.. Här är enligt statistiken 2,5 smittade, och en av dom kan vara jag. 

Mitt ansvar att göra det jag måste för att på alla sätt minska och få denna hemska tid att försvinna. Utrota. Jag vill inte ha dig kvar längre. Jävla Corona.

För ett år sedan var min son ute och reste, och jag kommer ihåg att jag satt och tittade på teve och nyheterna rapporterade från Kina. Där människor dog. Då tänkte jag, likadant som många andra tänkte och tänker..

"Konversation på en gren"

(.. eller "vad ska vi nu göra med vår julstress")

Tur att det är där, så långt borta, långt iväg från vår trygga värld. Vi i Sverige. Som traskat här och sluppit så mycket elände..

Sen.. plötsligt kom det ett fall i Italien.. och till min förtvivlan var den här. Smittan. Maya och jag drabbades av att vi blev lite sjuka och fick vara hemma i 10 dygn, bara hon och jag timme efter timme. Natt och dag. Jag förstår inte hur vi fixade det, men man gör det, man fixar allt om man har kärlek och förståelse nära sitt hjärta..

Min skrutt ska lägga sig nu, och jag tänker nog även jag försöka slå huvudet i sängkanten och sova.. För..

Imorgon är en annan dag..

/Uffe