Jag hinner inte. Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag har inget att förtälja. Orden är slut. Dock inte livet. Inte vardagen och inte helger. Framtiden knackar på och dåtiden lämnade just dörren och sa adjö..

2021. Låter som det kunde vara en bok man läste i ungdomen, eller en film om framtiden. Vad var det nu den hette, den med Michael J Fox och Christopher Loyd.. 

.. Tillbaka till framtiden..

210102.

Jag tog en promenad på stan idag. Hade en tanke att sätta mig och koppla bort livet med en god Americano (dubbel espresso med hett vatten)..

Men shit vad människor det var överallt. Blir förvånad. Blir häpen. Blir förskräckt och fundersam. Yes, även jag var på stan, men jag föll inte för att sätta mig ner när haken var fulla med folk. 

Tillslut hittade jag ett place där jag nästan var ensam, Americanon var god och livet log. Vi behöver inte sluta leva för att hålla avstånd. Vi behöver inte sluta ses, men vi måste tänka..

Här kör det på för fullt. Maya ska i säng, och det tar sin tid nuförtiden, hon är en stor prinsessa, Snart tonåring. 

Tiden, den dyrbara, jag saknar den. Jag behöver den, ändå njuter jag av varje sekund. Även de som är fyllda med tårar och sorg..

/Uffe