En helg och en studiedag. Maya är trött på mig och jag är trött på henne..

.. men vi har fått några timmar här och där alldeles för oss själva. Igår tillbringade jag min dag med att jobba.. Idag har vi fixat och trixat på vår balkong, den är inte lika inbjudande och flummig skön nu, men den börjar bli juligt vacker.

Tänker att man ska se upp på den och tänka att där bor det snälla människor. Välkomnade.

Kom iväg på några timmar träning. Gym och simning.
Läste en skylt när jag checkade in på simskolan som löd ungefär såhär:

Smygfotografering är förbjudet!

Tänk om jag fick se någon smygfotografera andra, troligen (tyvärr och synd och skam) är det män som fotograferar tjejer..
Jag skäms. Som man att ni finns, ni fega krakar. Om jag får se er fotografera i smyg kommer mobilen inte finnas mer och jag kommer ta er i örat och ringa herr polis.

Såklart vi är lite trötta på varandra, Maya och jag, vi har ju hängt några år.

Kolla så liten hon är i mina armar. Så trygg och glad. Stolt är jag som klarat, som med tålamod och kärlek fixar det här.
Att jag fått en så fin liten donna, med självkänsla och skinn på näsan..

Imorgonbitti kommer Erik hit kl 06.00. Det är tidigt. Jag och Micke ska ut på jobb. Vi har en stor nybyggd villa framför oss. Det är 138 fönster i den. 70 stycken var. Kommer bli en tuff dag..

Så.. nu är det dags för sängen. Hon gäspar. Jag gäspar.

Går lite på knäna. Två veckor kvar till kortis. Två. Många nätter och tidiga mornar kvar.
Hur macho är det??

Love..

/Uffe

Blev nästan sovmorgon på Stationsgatan 10 imorse. 06.45 är bra för att vara lördag. Vi hängde kvar i våra sängar ett tag, Maya kollade Labyrint och jag checkade trav och fb.

Börjar sakta men säkert lacka ur på sociala medier, det är ju mest reklam, fejk och falskhet. Dock är startlistorna till travet ganska kul..

Annars är jag uttråkad och ensamheten är som en igloo på sydpolen. Vet inte hur jag ska göra mer än att bara gilla läget. Tummen upp liksom.

Vilket väder. November lever upp till sitt rykte. Grått. Dis. Regn och nordlig snålblåst, men ganska varmt om man står i lä..
Läste att det varit ca tre timmar sol i november. Bra gjort molnen. Ni har vunnit. Ge er nu.

Maya och jag. Tidig morgon, kaffe utan snus, kryper ner hos henne och hon ligger på min arm en stund. Chillar om läget och dagen, om morgondagen och om måndag. Studiedag på skola och fritis. Denna förbannelse till studiedag för ensam förälder. Men trixat till det så Johanna kommer tidig eftermiddag och då ska jag till gymet.
Dags att börja lyfta tungt igen. Dags att bli stor och stark. Beach 2020. Hahaha.. men jag är nog ganska fåfäng, men på ett bra sätt.
Kommer må bra av det, kombination simning och tung träning. Coolt.

Vi gör frukost tillsammans. Gröt. Ägg. Bär. Turkisk yoghurt. Lördag är det lyxgröt. Havrekli, havregryn, grädde, socker och lingonsylt. Attans gott.
Sen vill Maya padda medans jag fixar disk och annat smått och gott.

Klockan tio kom bästa Erik och jag bytte den lilla ungen till den stora ungen. Man är ju pappa ändå, trots barnens ålder. Vi tog ett varv på stan, åkte på en kort loppisturné och jag fann det jag sökte. En DVD, enkelt, Alex tyckte jag var ålderdomlig och föreslog en Cromecast istället, men jag gillar åldriga ting. De gör mig trygg.

Bjöd på vietnametiskt käk och hade några riktigt trevliga timmar.

Egentid sen. Americano och favoritfiket. Jag och mina tankar. Känslor som jag försöker fånga in. Vad vill jag? Samlar ihop mig och klubbar igenom förslag och i själen bestämmer jag en del av den framtid som är min..

60 längder i bassängen. Snabba. Dunkande hjärta. Puls. Meditation.

Går till Micke sen. Båda har problem med vaxproppar och vi sitter som gamla gubbar och skriker till varandra och båda vill ha en sån där antik hörapparat och säga - Vafalls? till varandra.

Ålderdom.

Vi har googlat runt en del om hur man bäst får bort dom. De elaka propparna, men VC är ändå kanske det bästa just nu..

Att ha vaxpropp i öronen är som att leva i en tom kakburk.

Nu är ungen lagd, men sover inte. Ensamheten omsluter mig. Har en saknad till mitt ritblock, men rastlösheten är för påtaglig. Tankarna spretiga. Skulle behöva det där bollplanket som fanns. Det betydde mycket..

Hon somnar nu. En natt ligger framför mig. Drömmarna är här. Drömnätter. Maror som rider. Maya vaknar några gånger per natt och jag går vimsigt upp. Ibland i tårar av trötthet, men ger ändå henne allt jag kan. Sväljer trötthet. Irritationen. När jag sedan blundar igen, kommer samma dröm, den börjar där den slutar och jag vill bara fly. Bara inte finnas där mer..

/Uffe

Fredag och som så många andra fredagar är det bara Maya och jag. Vår fredag. Vår fina och vackra fredag.
Den som skimrar och är innerligt helig. Ni vet allt jag skriver om, att ge av sin tid och bara vara farsa, en rolig, en kelig, en snäll, en tokig.
En förälder som bryr sig och är ödmjukt lyhörd.

Lång jobbdag med fönsterputs i ett av mina favorithus, en gammal prästgård som stått pall i 350 år. Paret som bor där är lika lyckliga som deras hus är vackert och de har med varsam hand renoverat huset under många år. Ett fantastiskt hus. Ett äkta hem som utstrålar något som är väldigt rart nuförtiden. Andas kärlek. Omtanke och trygg grund att stå på..

Tog en stund för mig själv sen. Handlade det nödvändiga inför kvällen och sen satt jag i bilens varma kupé och skrapade en trisslott. Drömmen lever, tänk om det skulle hända. Att vinna pengar. Att slippa oron varje månad, över hur ekonomin ska gå ihop.

För så är det, många år i missbruk och kriminalitet har lett till att jag fortfarande betalar böter och skadestånd för det jag ställde till med och jag önskar inget annat än att få betala tillbaka och bli skuldfri. Fri. Fri.

Vill köpa mig en båt. En båt att ta mig ut på havet igen. Solnedgång och brusande vågor. Stekt abborre med potatis och brynt smör.
.. och på kvällen äter man de sista filéerna på knäckemacka med en kall öl.
Sitta på bryggan. Ensam. Med en god vän. Med en kvinna jag älskar. Fullmånens kittlande mystik och nattens mörker som sluter sig runt. Stjärnbanéret. Önskedrömmar.

Fix och disk medan Maya paddar. Musik. Vår gemensamma spellista som heter "En ganska rättvis spellista". Det är mer Astrid Lindgren än det är min musik, men även min kära dotter gillar brytningen med Idas sommarvisa och Slipknot psychosocial..

Galet.

Älska. Hur svårt är inte det? Att visa sin omtanke. Sin kärlek. Inse att saknaden kommer vara för evigt men längtan får jag packa ner längst ner i en kartong och gömma bland alla andra minnen i källaren. Jag kan inte längta efter något som inte går.

Jag är glad att vara ensam med min dotter, för jag skulle inte kunna gå på samma stig med någon som inte ger mig det jag vill. Då skulle jag gå sönder. Sakta falla ihop i tusen bitar och aldrig kunna limmas ihop igen.

Försäkringskassan hörde av sig för ett tag sen. De har bestämt att Mayas mamma ska betala underhåll direkt till mig. FK ska bara göra en tilläggsutbetalning på 197 kr/månad. Resten ska C betala. Tror ni det blev så?
Nix, hon struntade i det och nu står jag här med 1700 back varje månad. Det är jätteviktiga pengar för mig och Maya.
Nu får jag göra en ny ansökan om underhållsstöd och vänta, vänta på ny utbetalning. Visserligen blir det en rejäl slant retroaktivit, men det kvittar ju när julen närmar sig..

Ledsen blir jag. Att hon inte bryr sig. Det är ju hennes dotter. Men.. nu är det ju 11 år sen och jag kämpar vidare.. vi försöker fylla vardagen med mer kärlek än någon anar. Jag är en kärleksfull man. En öm. En snäll. En bestämd.
Jag har vuxit genom åren och lärt mig vem jag är. Full av självkänsla och självförtroende och med åren har jag lärt mig att ingen styr vart jag ska.

Jag håller rodret och hittar grunden som är på vägen. Ingen styr åt mig om jag inte ber dom.

Jag har en gång varit osäker och vilsen. Ledsen och rädd och blivit ledd in på vägar jag inte alls ville gå. Jag har mött kvinnor och varit i förhållande där jag varit livrädd att bli lämnad, att inte vara älskad. Att inte vara behövd. Som det lilla barnet som skrek efter trygghet och bekräftelse.
Den tiden är över. Jag vet vem jag är och jag är en stolt man och trygghetens ankare har nått botten. Förtöjt mitt skepp.
Bekräftelsen behöver jag. Ibland mer än någonsin. Den kan jag sakna. En kram. En viskning. Några ord i örat innan jag somnar..

Ställ dig frågan hur du vill leva? Eller lev bara. Tänk inte utan bara gör. Gå utanför det du alltid gjort. Bli rebell. Släng rädslan för det okända på återvinningen.
Då kommer den tillbaka igen och du kan lättare hantera livets gång. Gör något du inte gjort förut. Gå utanför dina egna rädslor. Lyssna på punk.

Jag tänker dra nästa gång Maya är på kortis. Som i somras. Dra iväg. I ensamhetens tecken. Hotellrum. God mat. Slappa på sängen och sova så länge jag kan.. jag tänker så, jag planerar så, sen får vi se om det blir så.

Önskar att avstånd inte fanns. Att jag kunde gå på månen och se ner på vår blåa planet. Att jag kunde få människor att förstå att straff inte hjälper. Att Greta faktiskt gör något stort, hon vågar. Önskar att vi höll ihop i ett, och att polariseringen blev ett minne blott.

Ytterligare ett virrigt inlägg som nuddar återvändsgränder och en svenskalärare skulle dissa rakt av, men jag kan bättre, det är bara det att tiden..

.. Tid. Som sand i timglaset. En dag rinner de sista kornen ner och då kanske det inte finns någon som vänder.. Då är det slut..

.. Vem är du? Svaren kommer med tiden..

.. och du sluta leta, håll ögonen öppna men sluta söka.. Då kommer svaren av sig själv.. Då kommer du sitta en kväll på en brygga och tänka..

Så enkelt det var..

/Uffe

Styrka. Vi har den alltid i oss. Den finns. Den prövas. Vi tvivlar men vi kämpar alltid framåt. Ibland faller vi och vem tar då emot oss?

Jag har ingen. Always alone. I slutänden står vi ensamma trots att man är två.
Never alone, för om du ser dig runt finns det alltid någon att omfamna. Någon att älska för den den är, någon som möter dig precis som den du är..

.. och om det inte finns, så har du dig själv. To be good enough..
Jag tar beslut ibland som inte alls är de beslut jag vill ta, men som jag inser är viktiga för mitt välmående. Min överlevnad. Vissa måste få vara kvar som minnen, men de får liksom av olika anledningar inte plats i vardagens labyrint.
Som när man märker att batteriet är slut, men det laddar inte längre, utan tar kraften ifrån en. En sorglig känsla. En vacker känsla. Något att ta med sig och lära sig av.. hur kan jag göra annorlunda nästa gång..

Jag är nog ganska speciell och annorlunda. Hittar kraften i mig själv genom gråt, skratt, musik men kanske främst genom min kärlek till livet. Till att finnas. Att varje dag lära mig något. Ge någon en kram. Öppna dörren och ge någon beröm, eller uppmärksamma människor. Se. Komplimanger.

Du kan bara behålla det du har genom att ge bort det, och glöm aldrig vart du kommer ifrån..

De orden får mina ögon att tåras, för min story är full av sorgsna stunder. Den är full med skratt och äventyr utöver de vanliga..

Det är min kärlek och min styrka att se människan som får mig att driva framåt.. det är även den som får mig att falla, då och då..

.. För vem ser mig? Vem ser lilla mig när jag ligger på golvet och vrider mig i ångest och längtan? Jag skriker högt, jag tycker synd om mig själv, jag kan tänka att vart fanns ni när jag behövde er som mest? Stå där och säg farväl.. och fråga dig själv..

Vad gjorde jag egentligen för att finnas?

Korta stunder av total egoistiska tankar. Arga. Ledsna. Sorgsna. Nästan på gränsen till galenskap.

För mig är begreppet "Bryt ihop och kom igen" ett perfekt ordspråk. Det finns några ordspråk jag tar med mig i livet, annars tycker jag faktiskt att sociala medier drunknar i tafatta ordspråk som är lätta att säga men vem fan följer dom?

Då är det bättre att ha några få att påminna sig om..

The more you know the less you need..

Ta med dig den i livet..

En som följt mig i många år har George Orwell sagt.
Jag kommer ärligt inte ihåg exakt ordagrant men det handlar om att behärska sitt förflutna för att behärska nuet och framtiden..

Sen.. Konfucius.. Taoism, universell harmoni.. Han skriver om naturen, om att ta sig tid för sådant man tycker om..
"Den tid en människa lägger på fiske ska dras bort från dennes totala livslängd"..

Då tänker jag.. njut av det du gör, när du gör det.. Se till att få tid för det du tycker om.. och möt de som ger dig styrka, inte de som tar den..

Behåll din ungdom. Dansa på borden och skratta med barnen. Idag kom jag på mig själv att sjunga halvhögt inne på ICA. Kände blickar och insåg att jag faktiskt nästan dansade fram..
.. till musik jag älskat hela livet.. och varje gång blir jag den jag var..

Dansa på borden

Sen har ju jag min musik som blåser rent skallen som en högtryckstvätt.. Sköljer onda tankar, negativa känslor och fyller mig med nya. Brukar ladda med den musiken innan träningen och nu när jag simmar tar jag med mig tomheten den skapar och får mig att känna att varje simtag är min meditation..

Lär känna din styrka. Sök den. Med tiden kommer den till dig och fyller dig med förståelse om varför du är här. Varför just du gör det du gör..

När jag går på stan, på loppis, när jag tecknar, eller när jag av en slump snubblar över någon fin sak.. eller gör en tavla.. en teckning..
Då kan jag ibland tänka.. men den där passar ju perfekt till min vän..

Det är vackra tankar. Det är kärlek. Att ge när någon minst anar..

/U..

Lång dag i livet. Lifvets gång. De tickande sekunderna som tar oss allt närmre slutet. Vissa ögonblick längtar jag dit.

Det sista andetaget.

Men det är långt dit. Vill leva ett långt liv och fylla det med så mycket jag kan..

Sjukhuset idag. Hämtade en lite nervös filur på kortis. Många frågor hade hon, frågor jag inte förstod, det är inte enkelt att fråga och vara nervös när man inte kan prata, men jag är lyhörd och fantasifull och det brukar bli ganska bra ändå.
En darrande underläpp när vi äntrade dörren till barnsmärtenheten. En salt tår som pappa pussade bort. Men sen kom Malin och Angelica, bästa sjuksyrrorna och dom känner ju Maya och hennes rädsla. Maya känner dom och det är tryggt för både mig och Maya.
Läkaren Karin kände och bände på Mayas händer och armar och i samråd med mig bestämde vi vart det är bäst att få botoxen.
Lugnade och sen somnade hon gott. Min filur. Lilla pompa.
Jag följde med in till "operationsrummet" och bytte Mayas knapp innan jag lämnade över min skatt till experterna. Fick ett samtal med tandläkaren och sen satte jag mig med en kaffe och facebook.
Kände mig lugn. Stark. Beslutsam.

Uppvaket blev jävligt jobbigt. Tandläkaren hade dragit tre mjölktänder och Maya svalt blod när hon sov.
Kräktes. Grät. Snörvlade och kräktes lite till. Det är inte enkelt att hålla henne, när hon kräks. Att sätta henne upp är inte som att sätta upp en vanlig unge. Så otroligt spastisk. Så stark. När kräkningarna klingade av så la jag henne på sidan och kröp upp i sängen. Låg sked. Hade kräkpåse och papper. Viskade i örat.

Efter ett par timmar blev det bättre och hon fick Festis i knappen och piggnade till. Ville hem.
Hämtade upp bästa Johanna och då skiner båda upp, de har en fin relation de två. Maya beställde pappas potatismos och wienerkorv till middag (då vet man hon är hungrig)..

Drog ner till simhallen. Löpte 20 minuter. Tränade hårt och tungt på gymet. Sen 40 längder i bassängen. Vattnet är mitt element. Det är så enkelt, befriande, nästan som meditation.

Kroppen börjar komma iform igen. Bättre än på länge. Bevisar att man kan även om man är 53 bast.

40 dagar utan snus. 40. Så jävla häftigt. Stolt man. Använder Onico och nikotinplåster och idag går jag ner i styrka. Håller min plan. Om fyra veckor är jag nikotinfri. Aldrig mera slav.Kan gå befriad utan kedjor på min stig.
Rakryggad och stolt.
Gör små förändringar, som att inte ta med dosan med Onico till gymet, inte ens ta en under läppen när jag är på gymet. Den får vara kvar i skåpet.
Förr fick jag panik och trodde jag skulle dö om jag inte hade min dosa snus i närheten.

Spränga kedjorna.

Värsta med simningen är att jag får vatten i öronen. Någon som har ett bra tips hur man får bort det??

Maya har somnat. Trött och sliten efter dagen. Imorgon är det en vanlig dag igen. Båda till varsin skola.

Tänker att jag snart går och lägger mig, men först ska jag sortera teckningar.. Fixa en sak jag tänkt på några veckor..

För att visa att man bryr sig är det finaste vi kan göra..

/Uffe

Iskaffe och alldeles själv i soffan. Inga krav och ingen att ta hand om förutom mig själv. Fantastiskt. Det har varit en väldigt skön helg, och fast att jag jobbade från kl 07-18 igår så är det ändå avslappning.
Idag vaknade jag tidigt, men lät det vara så, ingen idé att stressa upp sig, utan bara att gilla läget och inse att det blivit så..

Kaffe i arla morgontimme är ganska mysigt.

Möblerat om i vardagsrummet. Tog några timmar och jag är glad att jag är stark och envis. När jag väl har bestämt mig blir det oftast så..

Trivs jättebra i rummet nu och fattar bara inte varför jag inte gjort det såhär innan. Nu är det bara småsaker att fixa. Gardin. Tavlor på väggar. Packar ner en del minnen och fortsätter på min väg. Min stig. Lägger livspusslet och vet att den biten passade in och ligger där som ett minne jag alltid kommer bära med mig..

Lundell

Ska börja planera advent och skriva lista på vad jag ska köpa till min fröken bus. Har bett min mamma att sy en adventskalender där man kan lägga små paket..
Hon, min fina underbara krigarprinsessa ska få en tid, en jul att minnas..

Undrar vad hon kommer säga när hon kommer hem och inser att jag möblerat om. Hon som är så trogen vanor och rutiner.
Hon kommer bli glad. Vi har ett fint mysigt hem och snart kommer våran fantastiska balkong vara lika fin som på sommaren. Jag har en plan.

Imorgon hänger vi på sjukan. Hon ska sövas. Botox. Tandläkaren och jag har lovat att byta hennes knapp när hon somnat. Ingen annan än pappa får göra det. Ingen.

Vi har det fint. Jag har det fint, trots allt, men känner ensamhet och inre oro. En längtan och saknad, men förstår att jag inte kan ge någon det jag egentligen vill ge. Mitt öde är nog det här. Att finnas för Maya och sen om det en dag kommer in någon i vårat liv som är beredd att ta mig och mitt liv som det är..

Chansen känns som att vinna på triss.

Vi har hela tiden kontakt när hon är på kortis. Vill att hon ska veta att jag har det bra men saknar henne.
Tror det är viktigt att hon inser att jag klarar mig. Att vi klarar oss. Att längtan är något fint och bra när man vet att man ses snart igen.

Längtan utan slut är värre. Den gör ont.

/U

Gick upp som vanligt imorse, brygger kaffe och slår en bläng på köksklockan. Den brukar visa 05.10, ibland mer men då har jag snoozat alldeles för länge.
Jodå, bra trött, men ändå på något sätt i bra form. Det spritter inte direkt  benen, men kroppen känns hård och jag är skärpt i hjärnan.

Dricker kaffe. Går igenom mail. Kollar fb. Väcker Maya.

Virrig och trött öppnar jag skåpsluckan där jag har havregrynen. Skåpet ovanför frysen. Helt nytt paket havregryn. Axa. Vit påse med blå text. Jag har använt en dl och påsen är öppen.

Tänk att klockan är lite innan kl 6, en nyvaken Maya i rullstolen, och även en virrig trött pappa. Tar tag i påsen i dess papperskant och lyfter. Fort och som varje morgon. Paketet ska ju till diskbänken. Men.. Påsen sitter fast med botten och går sönder.. havregryn överallt..

Jag böjer mig ner och tar upp paketet, från golvet och hoppas det iaf finns kvar till min och Mayas frukost.
Reser mig upp och slår huvudet hårt och brutalt i den öppna köksluckan. Blod och havregryn. Maya tittar på mig med stora ögon och skrattar gott..

Den där Bjarne..

Han och jag ska sova nu. Hoppas han inte vaknar imorgon. Jag kommer märka det..

Stackars Uffe..

Sovgott