Fredag den 31/5
Ur kaos föds ordning
En sak i taget brukar och är ett av mina motto. Men när jag ser ut över havet av alla prylar jag har inser jag att jag nog måste ta två saker i taget.
Den stora röjar eran har inletts. Ut gammalt. In nytt.
Funderar mer och mer på om Maya har någon NPF diagnos. Jag ser och märker tecken på det, speciellt vid förändringar. Hur hon reagerar och vill verkligen inte bryta rutiner.
Finns flera andra saker jag funderar över och kanske borde ta tag i det, eftersom det torde betyda att Maya är i ännu större behov av stöd, på sitt sätt.
Men i Sverige 2019 är inte funktionsnedsatta så värdefulla. För vad är den värd som bara kostar samhället pengar?
Samhällsklasserna. De rika och de fattiga.
Tragiskt och fruktansvärt sorgligt hur allt sker, precis framför våra ögon. Barn och ungdoms kaxighet och tro på att dom kan göra allt utan att få en konsekvens är förödande.
Det är även förödande att vi inte har tid att ge våra barn kärlek. Närhet. Gemenskap. Tid, framförallt tid.
Hur många familjer samlas runt köksbordet och äter middag tillsammans? Film och spelkvällar? Utan andra skärmar än teven.. Monopol? Svarte Petter?
Jag ser många hem i mitt jobb, och ser ofta hur killrummen ser ut. En stor säng, vid sänggaveln en nästan lika stor teve. På skrivbordet bredvid står två skärmar till. Speldator. På sängbordet en mobil. Slängd på sängen, en padda.
Förresten ser hela hem ut så. små teveapparater överallt. Paddor. Datorer. Mobiler. Hur många laddare tror ni det finns i världen?? Hur många har ni hemma hos er?
Så den enkla lösningen på ekvationen är att stanna upp en stund och ta sig tid. Det kan bara vara ett ögonblick.
Jag har ett par killar på jobbet som jag brukar stanna upp hos. Vet att dom är busiga och störiga, men oftast är det ju inte så dom vill vara, dom vet bara inget annat.
Sätta sig ner och fråga hur läget är.. En hand på ryggen och visa att jag bryr mig och finns även att du är busig och tuff. Men kärlek och omtanke kommer man långt.
Många av de barn och ungdomar jag möter får ingen kärlek alls hemma. De är inte ens sedda. Ibland är dom inte ens välkomna.
Nu somnar Maya, i vardagsrummet. Både henne och mitt sovrum är tömda och ska målas och fixas imorgon..
Det har tagit några kvällar att övertala henne om att vi ska sova i vardagsrummet. Hon har varit väldigt skeptiskt..