Att vakna kl 05.00 av att höra hur Maya börjar röra på sig. Larmet är fantastiskt bra och jag hör hennes täcke prassla så fort hon rör sig. Ibland hör jag även hennes väckarklocka. Den styrs av änglar. Plötsligt tickar den. sen kan den vara tyst i flera dagar, så.. ticktackticktack.. igen..
Täcket är som allra skönast och det var bara för en stund sen jag nyss var uppe. Hmm.. klagar jag? Skriver i varje inlägg om vakna nätter. Svarta och trötta. Som i en dimma. Stått många gånger i köket med ett glas mjölk (dricker sällan mjölk, men har mjölk till gröten om mornarna, röd mjölk, såklart), och tänkt på livet.
"Jaha, klockan är 02.15 och här står jag, liksom varför?"
Jag minns
Stirrat rakt fram, ut i natten och undrat hur jag hamnade här? Vilket otroligt häftigt liv jag haft.. Tror inte många kan förstå, allt fantastiskt jag upplevt.
Från riktigt sjaskiga kvartar. Brutna nålar. Blod på väggar. Någon som nästan dör. Egoismen. Till fjällens vidder. Vandringarna på Nordkalotten. Långt från civilisationen. Mårten och jag. Vilka resor.
Alla människor. Köpenhamn. Stockholm. Minst en tur/retur varje vecka. Olagliga dagar. En gång hamnade jag av en underlig slump på en fest i Sundsvall. Träffade en raggarbrud, rolig och väldigt fin. Kära. Såklart. Totalt förälskad. Men ni vet, en förälskelse går över i vardagsrytmen och man glömmer. Avståndet blir längre..
Tog flyget till henne. Kunde köpa ungdomsbiljett för 250 pix. Nästan så man kunde flyga över för en kväll..
Under samma tid hade jag en utställning på en skolas utställningshall, och även inne i en period med ganska tungt missbruk. Gillade piller då. Typ morfin.
Men, i alla fall, så hängde jag upp utställningen, la ut prislista och röda lappar om någon tavla skulle säljas. Vägrade totalt att ha vernissage. Jag var så påtänd och då kunde jag inte möta människor. Gömde mig mest i min atelje.
Yes, Mårten och jag hyrde en takvåning i ett rivningshus. Ett så vackert 20-tals hus. Det är borta för många år sen nu och kvar står en betonglåda med balkonger och tråkiga rum.
Minnena kommer tillbaka. Vi var hippies och bohemer, samtidigt som vi kunde klä upp oss och ta vilka som helst med storm..
Ateljen var stor, två stora rum, med ett kök mellan. Vi hade en del fester där. För dom andra våningarna hyrdes av våra bästa polare. Lifvet, Strindberg. Röda rummet och rödvin. En holk och samtal om religionernas filosofi.
Två veckor skulle utställningen hänga. Jag arbetade på med mitt liv. Putsa lite fönster. Städa nån villa. Bränna brännvin. Röka lite hasch och äta leverpastejsmackor på kvällarna. Sjukskriva sig och åka och fiska gädda varje dag istället för att jobba.
Ansvarslöst liv. Kravlöst liv.
Tog med en polare när jag skulle hämta tavlorna. Varje tavla såld. Alla. Kommunen hade köpt. Landstinget. Så jag har min konst på sjukhuset. Jag har haft på vårdcentraler.
18.000 in. Cash.
Hahahaha.. Vilken fest det blev i några veckor..
1991 åkte jag och Mårten iväg på en lång fisketripp och jag förstår än idag inte hur vi klarade av den. Vi var borta från civilisationen i tre veckor. Avsläppta på en sjö långt in på Nordkalotten. Flera mil till närmsta hus. Mitt i ingenstans. Känslan när man står och ser hur planet försvinner i fjärran och tystnade lägger sig är mäktig. Magisk.
Sedan vandrade vi utmed ett sjösystem, fiskade i jokkarna, satt på fjälltoppen och bara njöt av friheten. Blev brunbrända och härjade av väder och vind. Tände eld om kvällarna och lagade fisk. Levde på havregrynsgröt och fisk.
Efter tre veckor från civilisation är man väldigt bra vänner. Framförallt har man kommit in i något annat. En känsla av att må väldigt bra.
Jag får försöka hitta några gamla kort från den tiden..
Idag har det varit en bra dag. Dag fyra. Knappt någon abstinens och använder inte så mycket hjälpmedel. Bara ett plåster och några duttar nikotin munspray, men jag vet att jag kommer klara det här för jag har bestämt mig. När jag väl bestämmer mig för något så blir det så. Jag har lagt av med allt, så nu börjar en ny resa..
Skjutsade Maya och Erik till Gamla Linköping idag. Hon var glad och jag var glad. Erik var också glad. Vi mår bra tillammans, vi är ärliga och pratar ut, Erik och jag har blivit bra vänner. Vi är lika och båda högkänsliga människor. Därför är det så skönt att vi kan vara så ärliga och modiga. Annars skulle det aldrig kunna funka.
Gamla Linköping, Fenomenmagasinet. Cloettaboden, såklart. En styck unge väldigt nöjd. En styck pappa också, när jag får en sån här bild skickad till mig. Det gör mig trygg i att Maya har det bra.
Imorse vaknade jag alldeles för tidigt, tyckte pappa.
- Klockan är ju bara mitt i natten, sa han, när han kom in till mig, Så säger han varje lördag och söndag. Haha.
-Sov unge, sa han!
Men han är ganska snäll, trots att han slutar snusa. Han säger åt mig att han inte är arg på mig, men han kan kasta sig på golvet och skrika för ingenting. Underlig pappa.
- Jag vill inte somna om, pappa!!
- Ok, men jag orkar verkligen inte Maya, pappa är alldeles för trött..
Du får komma med in i pappas säng så ser vi Lilla polisskolan (det ser han säkert bara för att hon som är programledare är söt) och Labyrint.
Vi fick en mysig morgon. Mollbergs blandning men inget snus. Vilken fantastisk känsla. Vi har det fint
tillsammans.
💕
Lifvet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar