Kom hem 16 idag. Gjorde köttbullar (jag har sån tur att min fina mamma kommer med köttbullar så jag har i frysen. Men gräddsåsen vill jag göra. Jag äter inga lightprodukter. När jag lagar mat är det grädde och smör. Smaken och känslan av genuin mat gillar jag.
Så gör även min vän Mårten. Vi sparar ihop och lagar god exklusiv mat. Han är nog en av mina allra bästa vänner. Micke och jag också, men vi har en historia tillsammans. Lärde känna honom när jag var var åtta år, vi började klass 2 tillsammans. Birgit Fredriksson hette hon och man var tyst på hennes lektioner. Dagen började med att Birgit spelade piano och klassen sjöng psalm. Det borde finnas några Birgit i dagens skola. Fan, vi vuxna håller på att förlora.
Micke och jag. Vi har polat sen dess. Snackar nästan varje dag. Går och avslutar söndagen med att käka på vårt favorithak. Putsar fönster tillsammans, det har vi gjort i 32 år nu. Med Micke kan jag vara mig själv. Vara roliga tokiga och väldigt disträ. Uffe.
Jag brukar tänka att vi söker lycka hela tiden. Ett konstans sökande efter ständigt välmående. Jag tror att jag har funnit min lycka och ju mer jag tänker på det, blir det en sanning. Jag, det är mitt liv, så det är min lycka. Någon annan behöver troligen något annat för att känna sig lycklig.
När var du lycklig senast?
Mina är även hon en av de allra finaste vänner man kan ha. Klok. Lyssnar. Ber om hjälp. Visar sina känslor. Visar sin kärlek till mig. För så är det med Mina. Hon är mig väldigt nära hjärtat.
Vi ses nästan aldrig. Men hon finns. Får ett snap ibland, Älskar dig, Kungen.. Då vet man att man betyder något för en annan människa.
Mårten. Jag har diagnoserat honom med lindrig Asperger, och en viss autism. Men med Mårten kan jag diskutera som jag vill. Vi går på djupet. Vi samtalar om historia och hur allt går igen. Vi samtalar om diktaturer. Om nobelpriset. Om varför män är rädda för Greta. Mårten och jag hejar på Greta. Hon är bra som fan, oavsett om det är vuxna som skriver talen..
För mig är lycka när jag får göra det jag vill göra. Fiska är lycka, för då är jag där och nu. Här och nu. Det är inget annat än jag, Uffe, mitt kära flugspö, kastet, när man ser en fisk i strömmen och lyckas att få den att ta min fluga. Den jag suttit på min kammare och bundit, en imitation av en nattslända. Sådana äter fisken.
Lycka är att teckna och lyssna på musik. Gärna i många timmar. Glömma tid och rum. Hög musik. Mina pennor och block. Gott kaffe. Havrefras&fil.
Så lycka för mig är när jag kan vara Uffe, göra det jag vill och trivs med. Då jag glömmer allt annat.
Likadant är det nog med att ha en vän. Med en vän kan man vara sig själv. Gråta. Våga sånt man annars inte vågar. Berätta dom där alldeles för vågade vitsarna, men som är roliga som fan om man har samma humor. Med en vän kan man sova i ett tält i tre veckor och varje kväll sitta och samtala om livet. En vän kan man alltid lita på. Micke har varit och hämtat mig i Sundsvall (ni vet den där förälskelsen från förra inlägget, det slutade inte så bra). Honom litar jag blint på. Om jag hamnar i knipa så ringer jag honom och vet att han släpper allt och kommer. Jag gör likadant. Det är att vara vän. Tror jag.
En känsla av att trivas och känna sig trygg.
Dag 5:
Jag känner nu en lättnad att äntligen tagit steget att sluta snusa. Jag vet nu att jag inte kommer ta en enda snus mer i mitt liv. Aldrig. En underlig men väldigt lättnad. Känner mig pigg. Lycka kanske är att äntligen kunna sluta snusa. Jag vet nu att jag kommer klara det. Envis jävel.
Jag har även vänner som stöttar. Många polare, på jobbet, om finns. Jag mår bra, samtidigt som jag kämpar som fan. Men yes, jag trivs..
Stunder kommer då suget blir värre. Jävligt jobbigt. Tomt på nåt sätt. Men.. Jag påminner mig. En stund i taget. Bara för nu. Bara för idag..
Vänskap och en slags kärlek till varandra går hand i hand. En kärlek behöver inte vara en mellan man och kvinna, inte vara sexuell, utan bara starka band till varandra.
Kvantfysik.
Jag är en nyfiken man. Jag har lätt för att läsa av människor och hur jag ska bemöta dom. Jag snackar ju inte likadant med tant Hilda som jag är hemma hos och putsar fönster, som jag gör med min jobbpolare Badou..
Med polare är man olika. Där kan man på något sätt inte vara riktigt sig själv. Om man visar en del känslor, sådana som ofta människor inte kan bemöta, om jag ser att dom då främjar sig.. Då kan jag inte på samma sätt visa, blotta mig..
Jag behåller bara det jag har genom att ge bort det..
Kvällens musik..
Ett långt och virrigt klokt inlägg. Antingen helt psykotiskt eller en sanning. Min sanning. Allt annat är lögn, tills jag vet att det är sant. Så borde alla människor tänka.
/Uffe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar