Dan före dan. Nytvättade lakan och glittrande gran. Nyfikna förväntansfulla ögon, längtan efter paket, kola, knäck och så det trygga lugnet som man hela tiden hörde om. Att  julen var en tid för lugn och ro, eftertanke och våran tid. Barnens tid.

Jag kommer så väl ihåg känslan att krypa ner under täcket, med manglade lakan och min fina väggplansch med en tomtekör och jag tittade på varje tomte och lärde känna dom. Deras karaktärer. Deras röster, och kunde höra hur dom sjöng tipptapp tipptapp..

Jag kommer också ihåg den malande oron över hur den skulle bli, den efterlängtade julafton. Skulle det bli bråk framåt kvällen? Skulle jag slippa se pappas tänder bitas ihop, ett tydligt tecken på ilskan han bar på. Skulle vi ha den fridfulla stämningen med kärlek och omtanke?

Så här, i vuxen ålder kommer jag faktiskt inte ihåg en enda jul som blev så, utan det blev år efter år en hätsk, dov stämning. En atmosfär där det darrade och åskovädret kunde dra igång när som helst.

Är det minnena av det som får mig ännu mer ödmjuk inför barnens jul. Är det därför jag fixar och tricksar med vårt hem, försöker finna våra traditioner men hålla kvar en del av det jag så fint minns. De nytvättade lakanen är ett. och Maya tycker lika mycket om det som jag gjorde.
Hon gosar ner sitt huvud i kudden, och jag stoppar om som varje kväll. Sveper in henne i värmen och kramar, ger tusen pussar på kinden så hon fnittrar och säger åt mig att sluta..

- Pappa, jag vill inte..

Men jag vet att hon visst vill. Att hon känner att jag bryr mig, att jag finns och är hennes trygghet.

Vår jul, Mayas jul blev en fantastisk dag och kväll. Många fina julklappar, mysiga stunder i knät, goda kola och så avslutades allt med julklappsspelet och Maya njöt av varje sekund. Vår familj runt omkring, farmor, farfar, faster och kusiner..
Hennes pappa var på strålande humör (fick nåt inre psykbryt men höll det mesta inom mig, ärligt och från hjärtat kan det bli lite mycket med min far, troligen djupa minnen från förr som spökar, och så är min lillsyrra ganska stressig av sig ibland), men Maya och jag, kärlek hela dagen..

Tog bilen hem sent om kvällen och den timmen det tar hem var en av de finaste på hela dagen. Samtal i tystnad. Mayas njutning av att åka i mörker och med en dimma som omslöt oss. Alla ljus i fönster och trädgårdar. Inne i stan tog vi ett extra varv för hon tyckte allt var så fint. Hon njöt av att vara uppe senare än senast, och när jag sedan la henne somnade hon gott och med en fridfull min, med ett leende och vackert minne i själen.

Gud, tack för att du gjort mig till den jag är..

Uffe, tack för att du kämpat så länge, för att bli den du är, tack för att du lär dig av livet varje dag. Tack för att du berättar för Maya och förklarar när du ibland blir arg som attan, tack för att du går upp varje natt och hjälper henne, så även hon kan få sova precis som hon vill..

Lifvets gång. Klockans tickande. Nattens mörker och dagens gråa verklighet..

Idag har Maya haft sina assistenter här och jag tog mig iväg till sjön för några timmars fiske och häng vid brasan med bästa vännen Mårten..

Åter en bra, men fruktansvärt trött dag. För trots kärlek och spinnande dagar, är jag trött och det enda hjärnan vill är att ligga i soffan och se film..

Så är det inte och så blir det inte..

Nästa kortishelg hoppas jag nästan på att dagarna är gråare, mer regniga och så ogästvänliga att man inget annat kan göra än att ligga under duntäcket och vifta med tårna..

Möjligen åka till Mårten och käka en god bit Black Angus köttbit med min sagolika tomatsallad..

Tomatsallad a la Uffe

Goda tomater, typ Romantica

Fint skivad rödlök

Ett par nypor av ett gott flingsalt

Riven lagrad Gruyere

Avsluta med att ringla Crema Balsamico över

salladen. 

En alldeles delikat tomatsallad till en god entrecoté

Nu är det filmkväll hos Lindahls. Alla vi barn i Bullerbyn. Lite som den idylliska drömmen.. 

Som hos oss.. fast vi bara är två..

/Uffe