Lördagkväll.

Jag har fått ett par timmar på gymet och Maya fått sina älsklingstimmar med Erik och världens bästa farmor..

.. och nu landar Maya och jag i januarikvällens dunkel, tänder stearinljus och har fixat ostkaka med vispad grädde och hjortronsylt. Lyx. Kärlek och skratt.
Vi sitter här som så många andra kvällar och på något förunderligt sätt skapar vi för varje dag en väldigt fin gemenskap med varandra och livets gång.

Igår bröt jag. Igår föll allt. Irritation. Ilska. Tårar. Jag var den mest ensamma man i hela världen, som ville skrika ut..

- Hjälp mig, för fan.. jag orkar inte mer, kom hit och låt mig få vila, ta hand om min dotter och när hon somnat vill jag bara ha en kram. Få lätta mitt hjärta och somna under varmt täcke..

Sömn och matbrist. Mycket på jobbet. Men, min analys av gårdagen är för lite mat. För dålig mat. Så idag har jag sett till att äta alldeles för mycket..

.. En rejäl portion gröt (1 dl havregryn+1 dl rågflingor), tre kokta ägg och en apelsin.. sen har vi fyllt på med burgare till lunch, potatis, köttbullar och gräddsås till middag och nu ostkaka.. Jag har en viss känning av matkoma och längtar så smått till att min fina fröken filur har somnat.

Då ska jag kasta mig i soffan och zappa runt bland kanalerna, eller så smyger jag in i sängen och ser senaste avsnittet av Engelska antikrundan. Det är lifvets små fröjder..

Stark som få. Reser mig alltid på något sätt, för det finns inte i min värld att ge upp. Aldrig. Vart jag än vänder mig så finns en lösning på problem, det finns alltid en springa av ljus i det allra mörkaste mörker.
Jag lutar mig mot änglar och min högre makt.

Just nu lutar jag mig mot soffryggen. Alla vi barn i Bullerbyn. Idyllisk svensk sommar. Grusvägar och man kan nästan känna doften av hö, kacklande höns, lyckliga barn..

Nu vet ni. Lindahls liv tickar vidare som vanligt.

Lyckliga tårar. Kramiga kramar. Mysiga skratt och faktiskt sov ungen till kl 07.30 imorse. Hon sov nästan hela natten, men det paret som bor under mig har fått bebis, och den bebisen har ingen lust att sova om nätterna. Höll mig vaken i ett par timmar inatt.
Mitt pappahjärta var på väg ner till dom och ville trösta den lilla och låta mamman och pappan sova en stund..

Thats me..

/Uffe