För ingenting

Tisdag. Livliga elever i korridorena. Gråa slöjor av regn och blåst ute. Promenad med en pojke i 4an. Snacka lite. Chilla en stund från skolsalen, där det kryper i kroppen och det är svårt att sitta still.
Såklart. När bästa rapparen hägrar och drömmar om rikedom och att vara känd är drömmen i horisonten.

När drömmarna som troligen aldrig kommer bli en sanning är det man håller sig i för att inte falla, och så höra lärarens ord..

Du måste. Sitt still. Hör du illa. Vad är det med dig? Sen plötsligt ,får läraren utbrott, kastar ut dig fast du faktiskt inget gjort. Det är bara det att läraren har tagit dig som syndabock. Du får skäll vart du än går och vad du än gör.
De gånger du gör något bra ser ingen. Du är bråket. Du är den som ingen vill ha.

När du gör bra, när du faktiskt sitter ner och klarat av dina uppgifter.. då är det bara drömmarna kvar..

Du kommer hem. Får en lavett för att skolan ringt och sagt att du varit busig. Du får en lavett igen för att du finns.
- Vad ska jag ha dig för?
- Du ställer bara till problem..

Ungjävel. Lavett.

Ingen märker när du går ut. När du stänger dörren och tårarna brinner bakom ögonlocken. Gråt inte, gråt inte..
Ingen får se mig svag. Du träffar polarna. Gänget.
Tjena bror.. Du är någon. Du betyder, du är omtyckt. Du gör allt för att alla ska se, att du är tuff..

Lavetten kommer igen när du kommer hem. Från ingenstans. För ingenting.

Skolan. Den tuffa. Den många är lite rädda för. Den många tjejer är lite kära i. Den kaxiga. Den som åker ut. Den som hänger i korridorerna och kallar personal för det du vill. Du skiter i det, för när du kommer hem får du ändå stryk.

För ingenting.

Jag ser dom. Jag ser dig. Ser bakom dina ögonlock och känner nästan smaken av dina tårar. Jag kramar om dig och känner hur du drar dig undan, men jag slår dig inte. Jag dömer dig inte. Så när jag möter dig i korridoren ser jag snart en trygghet i dina ögon. Jag märker att den där kramen är nog ändå ganska fin att få. När vi pratar. Chillar där ingen annan får komma, dit bara du och jag går. När du är viktig, där du är.

- Är du ledsen frågar jag. En sakta nick.
- Vill du gråta?
- Nej..

Det är ok att gråta, säger jag. För ingenting och för allting.
Jag kommer inte berätta för någon att du gråter. Du kan gråta här hos mig.. Då kommer tårarna och de går nästan inte att stoppa. Ett barns sorg för att inte vara älskad..

När barriärer brister. När vi når det inre och skapar trygg närhet. Då kan vi börja vårt arbete för att ge dessa barn en framtid..

För ingenting är omöjligt..

/Uffe