Alex har ätit kilovis av den och alla hans kompisar beställde just den när jag frågade om dom ville äta hos oss.
Hemligheten ligger säkert och inlåst inom mig, och man får nog kittla mig länge innan jag avslöjar receptet.
Bli kittlad är det värsta jag vet.
Nu vet ni det.
Våran underbara gamla assistent Mia var hos Maya lördag natt. Jag ringde henne för en vecka sen och frågade för då kände jag liksom att nu måste jag få en natt där jag slipper gå upp flera gånger om natten. För det sliter på mig. På min kropp och i min själ.
Det finns liksom inget slut.
Så Erik kom kl 11 och då körde jag igång med tvättstugan, min kära mamma kom och tog över byken så jag kunde få sticka iväg..
.. Gym. Mårten. En burgare på favvohaket och sen åkte jag till lägenheten jag lånat. Underlig känsla att vara i ett annat hem. Men, det funkade. Låg mest i soffan och såg film. Två stycken och det vet jag inte riktigt när det hände senast.
Såg en som heter Jungle, såg den för flera år sedan på bio, och kan varmt rekommendera den. En välgjord, spännande och verklighetsbaserad. Den får fem Uffar av fem..
Men sömnen kom inte till mig. Det är otäckt, för jag somnar på nåt sätt, men det är som att jag ser verkligheten framför mig. Som att stå i en mörk affär och titta ut genom skyltfönstret. Dimmig. Ytligt. Vaknade med ett ryck flera gånger. Hörde Maya ropa.
Vaknade ordentligt, slog upp mina bruna, och tänkte att jag visste exakt vad klockan var utan att titta på den. 04.30. Det brukar slå på typ plus minus 15 minuter. Så jag var inte ett dugg pigg och alert igår. Mådde sämre än på länge.
Men, tvingade mig att se film och ta det väldigt lugnt hela förmiddagen, och slumrade till lite i soffan, men det är som kropp och hjärna inte tillåter mig att falla i sömn. Som jag tvingar mig själv att vara alert.
Kom hem till min fröken bus framåt eftermiddag. Fick ett leende. En kram och så snodde jag några pussar på henne lena kinder. Johanna var här så jag passade på att bara ligga på sängen och titta upp i taket.
Imorgon, tisdag den 7/1 har Maya och jag ett möte med hennes LSS-handläggare. Han ska avgöra om Maya ska få vara några extra dygn på kortis. Han skulle bara veta att han har vårat öde i handen. Om han bockar i rutan med JA, räddar han oss, om det blir ett NEJ så vet jag faktiskt inte vad jag ska göra.
Mörka tankar. Som natt på himlen.
Håll era tummar.
Vi tog en lång promenad idag, min fina Maya och jag. Till stadens centrum. Till vår vackra domkyrka. Tände ljus vid livets träd och skickade mina tankar till Sofia. Främst Sofia som jag saknar och tänker på hela tiden. Jag önskar så att hon hade vågat ringa mig, som hon gjort så många gånger förut. Jag önskar hon messat mig och skrivet att nu är det kris Uffe, nu behöver jag din hjälp..
Jag tänker på hennes barn. Jag ser henne framför mig när hon kommer sjungandes mot mig. Det är så djupt sorgligt det som hänt..
Jag tänker på min fina vän Leif, som dog för nåt år sedan. Han betydde också väldigt mycket. När jag går på stan och kommer till de bänkar ha brukade sitta på känner jag bara en enorm tomhet när jag förstår att han kommer ju aldrig sitta där igen.
Vi tänder ljus. Maya och jag. Vi ber. Sinnesrobönen och jag ber om att få styrka och vägledning i det som ligger framför mig..
Någonstans tror jag på att han ger mig det jag behöver. Mina änglar kan jag luta mig mot och det som händer gör det av en anledning.
Nu är det dags för Maya att lägga sig. Ni vet, kvällsbestyren, och jag har ändock kroppen ganska full av energi. Träning och en två timmars promenad med Maya fick mig på fötter igen. Ungen i säng och när hon somnat kommer även jag trilla ner under täcket. Har ju ett helt nytt avsnitt av Engelska antikrundan framför mig..
Lev väl..
/Uffe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar