Att få hjälp på natten är nog väldigt svårt att få, att ansöka om fler assistanstimmar är inget jag tänker göra, för då finns risken att de ser över hela beslutet och istället drar in på timmarna. 

Verkligheten i Sverige är så. Man sparar på de som behöver det som mest, för vad är en människa egentligen värd om man bara kostar pengar och inte kan ge något tillbaka?

Två dygn med farsan har varit en pärs för Maya, hon var strålande glad när Johanna klev in genom dörren kl 14 idag. 

Även jag andades ut..

Imorgon kommer en tjej som heter Amanda hit. Jag träffade henne på en enkel anställningsintervju i veckan och det kändes väldigt bra.

Min styrka är att jag är människokännare. Genom åren har jag mött så enormt många och de senaste 15 åren har jag arbetat med människor. 

Jag kan nästan säga direkt vad det är för människa... och Amanda har snälla ögon och hade ett bra tänk.

Maya är helt uppspelt för att få träffa henne, hon vill berätta allt, från hennes första operation till den senaste. Hon vill berätta om hur hon får Botox i armar och händer och att hon blivit sövd fler gånger än många blir på ett helt liv. Ja, kanske på flera liv.

Maya har blivit sövd mer än 20 gånger, jag har faktiskt ingen koll längre. 

Hon vill berätta om knappen. Hon vill berätta om Lisa, Elisabet, Fia, Max, Eva, Tiger, Tiger 2, Kaninen. Hon vill berätta om racerunning. 

Stackars Amanda..

Jag har sagt till min unge att hon inte kan berätta allt på samma gång, och att det faktiskt bara är ett första besök hos oss för att Amanda ska känna hur det känns.. 

.. och vem vet, Maya kanske inte gillar henne.. men det tror jag inte.. Jag tror tvärtom..

Amanda kommer passa in här. Hon liknar både Mia och Johanna.. Jag hoppas på ett nytt guldkorn till assistent..

Håll tummar..

/Uffe