Tänker på bloggen varje kväll, men annat kommer emellan och det är som mina ord är slut, eller nej, det är fel för orden kommer aldrig ta slut, utan det är mer känslan och lusten att förmedla dom.

Den ovillkorliga kärleken.

Satte mig i bilen och åkte mot kortis. Tankar for, och känslan att nu är allt över, den underbara frihet jag haft under en vecka. Jag har inte gjort ett dugg, samtidigt som jag gjort allt jag velat. Låtit dagen ticka på, utan krav och måsten.
När jag närmade mig kortis började mitt inre gnaga, sakta blev det en glipa och locket på kistan med sorg sipprade ut i själ och hjärta. Den förbjudna sorgen. De förbjudna tankarna om att nu börjar allt igen.
Alltid vara tillgänglig. Alltid vara beredd att släppa det man gör. Alltid vara vaksam, och alltid vara alert i tanke för att kunna kommunicera. Ha tålamod att stanna upp och försöka förstå vad hon vill, jag gör det. Förstår. Ibland tar det lång tid innan jag inser vad hon menar eller vill. Då kommer frustration och även irritation, helst när tålamodet i timglaset håller på att ta slut.

Nu är nattningar tillbaka och jag kan inte sitta timme efter timme vid ritblocket. Jag kan inte vara vaken till kl 03 och ändå inte ens behöva tänka tanken, inte känna stressen att behöva sova..

.. jag älskar du dom, de vakna nätterna i ensamhet. I mina tankar. I mina känslor. Om jag så gråter och känner mig längtansfull och saknaden av en kram nästan blir tortyr.
.. eller när jag flyr in i en teckning och låter tankarna flyga i mörker och ljus. När dom tar mig tillbaka till barndomen och jag ser ur jag står med utslagna armar och skriker efter närhet. Då förståelsen om varför det blev som det blev och jag landar i det. Jag förlåter i hjärtat..

.. men bara i mitt egna.. inte någon annans.. Förlåt och gå vidare med förståelse och viss respekt..

Nu är nätterna tillbaka, med  blöjbyte i dimmig trötthet, med positionsändringar som jag iprincip gör medan jag är kvar i drömmarnas land.

.. Där allt går. Där min fantasi går i uppfyllelse..

Men..

.. nu sitter hon här, bredvid mig som tusen andra kvällar och jag känner en frid sprida sig i mig, I vårt hem.
För jag älskar ju denna lilla donna. Min skatt vid regnbågens slut. Hon som stormade in i mitt liv och vände ut och in på allt..

Jaha, blev arbetslös då, och hade väl en tanke att låta det vara så i ett par månader. Landa och vila efter många år med arbete, arbete och åter arbete..

.. det blev inte så. Jag har fått ett nytt spännande arbete på ett företag som heter Lynx Omsorg. Där ska jag arbeta med sådant jag arbetade innan jag provade på skolvärlden.
Psykiatri, missbruk och människor som på något annat sätt hamnat i en situation där de behöver hjälp och stöd för att orka sig upp på benen igen. En hand som visar världen och någon som blåser hål i alla mörka moln som skymmer framtiden..

Jag ser verkligen fram emot en ny era i mitt liv. Häftig känsla.

Nu är det snart dags för nattning.

Jag ska göra ett allvarligt försök att skriva här varje dag, så ni som fortfarande har tålamodet att hänga vid min blogg.. snälla, gör lite reklam för mig och Maya..

Vårat liv är ändå ganska nyfiket och intressant att följa och jag vet att jag har viktiga saker att förmedla.,.,

Kärlek&respekt..

/Uffe