Dunkel form med lusten att skriva. Funkar inte. Som när en kedja går av.

Det funkar bra på jobbet. Trivs och mår bra, lätt att skapa relationer med mina arbetskollegor. En del kan man lattja med från början, och några får man vänta ut, men en relation på något sätt är bra att ha med människor..

.. man förstår varandra enklare då..

.. och alla kan ju inte veta att jag faktiskt är en väldigt snäll människa..

"Om man är stor och stark måste man vara snäll"

Maya ville vara uppe tills det är mörkt. Hon längtar verkligen till det blir höst och mörkret tisslar sig in i varje vrå. 

Ikväll hade vi bestämt att hon skulle vara uppe tills det blir mörkt, för nu är den här och sommaren är bara skuggor av minnen.

Men, den biter sig kvar. O my god, hahaha, den här värmen tar lite kål på mig.

Har hållit på med det här inlägget i två kvällar, det här är den tredje. Jag blir helt galen trött just vid den här tiden och borde självklart gå och lägga mig, men två timmar i ensamhet är så värdefullt.

Har börjat teckna skator igen. Det är roligt och befriande att få leva ut tankar och fantasier på papper. Snart håller jag nog i blyertspennorna igen. Just nu är det enbart bläck ( och en del akvarellpennor). Gillar bläck, utmaningen det ger. Skoninglöst kan ett streck, en oaktsam tanke, något som stör tankarna förstöra en hel teckning. Blev så igår. Har hållt på med en teckning från och till i flera veckor och igår var det bara att lägga sista så skulle den vara klar.. men.. fantasin gick för långt och allt blev förstört..

Thats life.

Kvällens kult..

Nu.. soffan..

/Uffe

Måndag igen. Kväll och Maya är hemma igen.

En kortishelg går fort. Som en swich..

Har lite skrivkramp känner jag. Inget jag inte har skrivet finns bland tankeverksamheten. Fast troligen gör det det. Därinne i den gråa massan av klokhet.

Hur har helgen varit? Jo, väldigt ok. Grymt träningspass på lördagen och fiske på kvällen. Kom hem ganska sent för att vara Lindahl och kom i säng ännu senare och det straffar sig.
Vaknar ju ändå nästan exakt samma tid varje morgon, jag kan vakna och tänka,  "Hmm.. undrar vad klockan är. Knappt någon trafik ute, ja då har jag iaf inte försovit mig." 04.52.
Det kan vara flera dagar då klockan är precis så som jag tänker att hon är.

Vad vore vi utan tid?

Hur värdefull är den? Som pengarna på kontot?

Kvällens kult

Hit längtar jag. Hit kommer jag sällan. Ett av alla paradis som finns, som jag fått äran att upptäcka.
Vättern, vid Ombergs kant. Ensamhetens land. Där trivs jag..

Satt och snackade om träd med min elev idag. Om skogen.
Skogen är han jätterädd för, skulle aldrig i livet gå i en skog.

- Varför, frågade jag?

- Varför? svarade han, lite upprört, nästan så han tyckte frågan var korkad..

- Ja, vad är det du är rädd för i skogen?

Har alltid tyckt att det är lite märkligt att människor är rädda för skogen, för där är jag aldrig rädd. Möjligen att gå vilse efter som jag lever med Bjarne. Han är inte lika eftertänksam som jag.

- Uffe, i skogen finns det mördare..!

Hahahaha.. Jag skrattade inombords.. I skogen finns det mördare och björnar..

Jag har träffat på en björn en gång. Långt upp i Lapplandsskogarna. Gick utmed en älv i skymningen då det rörde sig in i tallskogens skuggor och en björn på 30 meter. Jag frös till is. Bliinteräddbliinterädd för då doftar du adrenalin..

Enkelt.

Det är farligare i staden. Det gör ont i hjärtat hur ondskan slår våra klor i samhället.

/U

Såren sitter djupare än man tror, och sårskorpan är tunn. Min tillit har för längesen fått sig ett par törnar.
Den sista kanske den som sårade mest. Svek sår otrygghet.

Det har varit en bra dag, tränat och fiskat, träffat lilleman. Min stora son, hallå, vart tog dom 27 åren vägen.
Livet såg annorlunda ut då. 1992.

Bodde på landet. Drack alldeles för mycket alkohol Trivdes inte. Med inget. Vilsen. Så kom Alex, kraven och min egna flykt blev för mycket. Separation. Och jag föll. Djupt. Ner i helvetets gap.

Men sakta har jag arbetat mig uppåt, som Dantes Inferno, och idag står jag stark. Kan svaja lite då och då, men står pall.

Ikväll, sådär va.. Bra dag, men kvällen ganska trist.

Imorgon är en annan dag..

/U

Dom frågade mig på kortis om jag är väldigt noga med vad Maya får för mat i sin knapp.

- Ja, det är jag, svarade jag

Till och med nästan nördig.

Mayas vikt har varit en fråga sen hon föddes. Åkte in och vägde var tredje dag. Den första barnmorskan var alldeles groteskt gammalmodig och så dömande mot mig som far. Hon sa saker som fick mig att ringa till hennes chef. Hon slutade arbeta med Maya.

En gång sa hon att jag skulle klä av flickan för hon skulle kolla om hon hade märken på kroppen. Jag blev helt bestört.
Jag slet för att vara en bra pappa. Var vaken dygnet runt. Bar min lilla flicka antingen på min underarm, där hon hängde som en apunge. Annars hängde hon i bärselen, då kunde jag hålla om henne, Klappa försiktigt över ryggen och stjärten. Hon blev lugn av det i sin kropp som inte gör som hon vill. Märktes redan då.

Jag blev sårad av barnmorskans bryskhet. Ledsen över att det finns sådana fördomsfulla människor. Dom finns överallt.

Det var tills hon fick knappen på magen som allt tjat. Alla krav. Alla frågor. Alla vägningar och mätningar och mistänksamhet att jag inte gav henne tillräckligt. Så kändes det och så känns det än idag ibland.

Maya är nästan alltid glad och pigg. Aldrig sjuk (pepparpeppar). Hon får en väl noga balanserad kost. Jag har vägt in allt. Protein. Kolhydrater. Vitaminer. Fett. mineraler.

Försöker bara köpa så fina ekologiska produkter trots att det blir nån hundring dyrare. Det får vara så.
Mixar all mat med kokvattnet från potatis, broccoli, morötter, ibland grönkål, spenat. På sommaren byter jag ut potatis till sötpotatis.

Hon mår bra min donna. Skatten.

Själv då, Uffe??

.. fortsättning kommer..

/U

I USA finns det en, eller ganska många. Det övergår mitt och förhoppningsvis flera med mig hur människor kan rösta fram en galning som Trump.

Maya tvingar mig att skriva blogg. Hon tvingar mig även att diska. Helst på fredagar, då ska det vara skinande rent i köket när farmor kommer på lördagen. När jag säger att jag är klar med städningen granskar hon noga varenda vrå och nåde den som glömt nån fläck. Stenkoll.

Annars.. jorå, dazed and confused..

I förrgår kväll gick jag och la mig kl 22, igår kom jag i säng sent och varende karusell i huvudet var på.. Tjo och tjim.. först tanken om bil.. sen om framtid.. om högstadiet (jag vet att det är tre år kvar), och om mycket annat.. klockan midnatt var jag uppe och drack ett glas mjölk och stod på min balkong..

Då small det. En bomb igen. I mitt vackra Linköping.

Älskar min stad, men det börjar bli stökigt. Riktigt obehagligt med otrygghet och våld.

Jag börjar bli rädd. Inte bara för Linköping, inte för Sverige, men hela världen. Våran kära moder jord blöder.
Människor lider alla helvetets kval. Öden som får mitt inre att gå sönder av sorg och en önskan att kunna finnas till för några, ge dom det alla behöver. Kärlek och omtanke. En kram. En hand på ryggen. Ett leende.

Märker det så väl hur människor blir glada och mår bra när man uppmärksammar dom. Det lilla. Det ingen ändå märker kan göra det extra för att orka vara kvar.

Dags för Maya att lägga sig, det får bli en Bjarne nattning, för om Uffe nattar är det risk för irritation. I am hungry..

Hungrig är dumt att vara. Jag är tacksam att kunna äta mig mätt. Ha en säng, en jävligt skön sådan, ett fint sovrum, fast det bara är några kvadrater så är det mitt, tak över huvudet och jag slipper frysa.
Vi har det bra, trots att jag är en fattig man. Om man nu ska räkna rikedom i förmögenhet.

Kanske är det i längden någonting annat som vinner.

Vi slösar bort orden, jag älskar dig, är något vackert att säga, och ska inte kännas som ett krav.. Förståelse är kommunikation. Tillit likaså.

Vad gör tusen röda rosor om du ändå inte ger ditt hjärta?

Kvällens låt

Det känns bra på min arbetsplats. Jag har kommit in i det, och på något sätt tror jag att jag har varenda elev i klassen på kroken.
Sakta läst in dom. Tittat hur dom beter sig på lektionerna. En är pigg och alert. Vill mycket och har en ärlig snäll blick. En annan har jag gått fram till flera gånger och väckt, räddat honom innan läraren sett honom, sen ett snack i korridoren om hur han sover om natten, och yes, en till som vänt på dygnet.
Någon är rädd och blyg. Alla har intressen. Alla har sina blickar. Kroppsspråk. Det är en väldigt fin klass jag kommit till. Där kommer jag göra nytta. Där finns chansen till framgång och lycka.

/Uffe

Maya började på dagis september 2009. Så länge var jag hemma med ungen och jag kommer ihåg frihetskänslan att få tre timmar barnledigt.

Gymet here I come..

Jag satte fart med min träning igen, efter att ha varit borta ganska många år, men kom in i det och har sedan dess tränat 2-6 ggr/vecka. Brukar lägga in två viloveckor/år..

Min räddning, men idag var det tufft och det var pannben genom hela passet.

När man är så är trött blir man lite rädd. Mest för att nästa natt blir likadan. En irriterad zombie gör inget bra jobb nånstans, han är ingen bra pappa och inte den mannen han vill vara. Den glada..

Små ting som man inte får bli irriterad (låter som jag är jättejätte irriterad, men jag är bara litelite irriterad, ibland lutar det åt bara irriterad (en onödig övertrött reflektion) )..

Säger godnatt och smyger ut från rummet..
Kastar mig i soffan, längtar efter en stund med bloggen eller mina pennor, men tröttheten kära vänner tar över.. blundar..
Då ropar Maya..

Hon vill nåt, och jag förstår inte. Tittar på sin drömfångare och sen neråt mot benen. Jag fattade 0.
Det tog en stund, men jag fattade verkligen inte vad hon menade. Då gör det ont i båda två. Bäddade ner henne, och sa att:

- Pappa ska fundera vad du menar så ropa igen om du inte somnar..

Ett sätt att minska sin egna ångest.

Tar fem minuter.

Samma procedur. Jag fattar verkligen inte, men tredje gången då förstår jag, och hennes glädje är obeskrivlig, hela hon hoppar omkring med hela sin kropp, skiner av skratt. Vet ni vad det var hon ville?

Jo, Maya älskar sin vita drömfångare och ligger och tittar på den när hon ska somna, hon håller alltid sin docka Lisa hårt intill sin kropp, men Lisa låg fel så hon kunde inte se drömfångaren.. Trixet var alltså att Maya ville att jag skulle vända på Lisa..

Hur lätt är det en söndagkväll när energin är under skosulan?

Ett svar på en kommentar:

Maya går i en vanlig klass, men även en RH-klass. Skolan heter Fredriksberg och borde få Nobelpriset för bästa skolan.
En RH-skola innebär att Maya är en del lektioner i vanlig klass, och en del i RH-klass/lektion på egen hand.
Hon kommer hem med saker gjorde i slöjden. Hon har världens bästa resurs. Lena. Finns en jäkligt rolig historia om just henne..

.. för en gång för många år sen satt jag på en bänk på Trädgårdstorget när en tjej gick över vägen och rakt mot mig. Oj, vad jag blev kär.. hahaha.. kommer aldrig glömma det.. det var som allt annat försvann och inget annat hade en mening, utan bara hon..

Men, det blev inte så, hon var upptagen och dom var lyckliga.. så åren gick.. tills Maya ska börja på sexårs..

Jag fick höra på dagis att Maya skulle få en resurs som hette Lena och redan då slog en tanke att det kanske är hon.

.. och det var det.. Har berättat det här för Lena, och skrattat gott..

Världen är liten.

Maya har många kompisar på skolan, men aldrig någon som kommer hem till henne. Hon har sina assistenter som kompisar. Sad but true..

Kvällens musik

Nu sover Maya. Klockan är 20.38. En timme och 22 minuter kvar tills jag ska lägga mig. Diciplin nu. Annars kommer jag krascha.

Jag behöver förståelse från vänner, familj, och arbetskamrater, för tröttheten kan göra en skör som kristall. Den syns men man hör inte när allt går sönder.

Tror jag slutar där för ikväll. Regnet faller och jag med den..

Må bra musik..

Bara för att just den här kom upp på min spellista, random, och kanske var det just den jag behövde nu..
En är frisk och letar efter lyckan..
Och så Agneta Fältskog, vilken magisk röst..

En övertrött Ulf Bjarne Gustav säger godnatt..

Vi har hängt med varandra 

några år. 

Somnat varje kväll

bredvid varandra.

/U

Trötthetens bubbla

Det är som den omsluter sig, kramar likt en anakonda musten ur varje cell, i ett järngrepp. Ingenstans att fly.
Hjärnan är som en mossig massa. Där tankarna irrar omkring i en evig labyrint.

Min labyrint

Jag sprang in i den en dag i början på oktober. En torsdag. 

Det var kallt ute, nattfrost. - 4.

Jag var sen, tog det lite soft, jag var nog tvungen att tänka ut

vem jag ville bli.

De första dagarna i mitt liv blev dimmiga och höstruskiga

och jag föll in i livets labyrint.

Tänkte tidigt i livet att jag vill väva en väv. Ta olika vägar. Vara modig. 

Stolt och våga säga ifrån. Civilkurage. 

Springa in i återvändsgränder, få vända om, till nästa gränd. 

För att upptäcka världen.

Lära känna mig själv. 

Spänning. 

Upptäcka.

Betrakta.

I min labyrint finns bara en väg ut. 

Den dagen hoppas jag kunna le och säga att jag gjorde det bästa jag kunde.

Inget annat. 

Människor har kommit och gått, några stannat kvar och jag vill till 

ingen behöva säga förlåt.

Hittade en almanacka på en loppis, 1966, knappt några anteckningar i förrens i oktober. Tack änglarna. Den som ägde almanackan noterade dock, sorgligt nog, att Arne fick blodförgiftning den dagen. Hoppas Arne klarade sig!!

Kvantfysik.

Frågade Maya vad hon ville ha för mat idag. Köttfärssås. Ingen tvekan. Frågade Alex förr vad han ville ha. Pappas köttfärssås. Mina syskonbarn dissar deras mammas köttfärssås, för min är outstanding. 

Jag har bjudit många barn och ungdomar på den. Alla älskar den. En gång kom två av Alex polare hem. Hade lovat spagetti och köttfärssås.. Gjorde på 1,5 kg färs. 

Ställde fram och sen var jag och Maya tvungna att åka iväg. Kom hem. Soprent. Det var liksom inte meningen. Det låg tre jästa 17-åringar i soffan. 

Jag blir nästan aldrig arg. Däremot bestämd och hård när det är orättvisa, eller om det behövs. Men arg.. kanske vart femte år. 

Vi hade en granne. En ung kaxig spoling. Han hade mycket fest och spelade musik med bas, kan man säga. En av festerna höll på för länge, Alex vaknade, Maya vaknade och jag hade inte kunnat somna. Gick ut på balkongen och försökte överrösta musiken och för en kort stund tystnade den.

- Du, du får fan lägga ner nu!

Runt omkring stod flera grannar på sina balkonger, men ingen sa nåt.. en stackars tant höll nästan på att gråta..

- För fan, lägg ner och stäng av!!

Då!

Böjer han sig upp och tittar på mig, ger mig fingret och säger:

- Håll käften gubbjävel..

Hahaha.. Alex bönade och bad att jag inte skulle gå ner..

- Tänk dig för pappa, du är för arg.. du vet..

Men jag hade bestämt mig. Skulle ta den där ungjäveln i örat och dra ur varenda propp i proppskåpet. Jag kokade. Precis när jag ska dunka på dörren kommer även polis. Dom tar lugnt bort mig och lovar att sköta om saken.. 

Vilken tur..

Jag har blivit ganska arg på Alex och hans kompisar oxå, och en av dom, Kalle har myntat detta:

"Man känner ett total lugn i kroppen när Uffe blir arg, för man vet att man kommer dö" 

Kontraster.

I lurarna

Förresten är receptet på pappa Uffes köttfärssås hemligare än Coca-Colas.. 

Men det finns uppskrivet i en av mina kokböcker. Yes, jag skriver recept i vackra böcker med vita ark. Allt från bästa räksalladen till banan/laktrisfudge.. 

Fick nästan en kollaps förut. Snurrade till och hela jag blev kall. Livrädd. Nu dör jag, tänkte jag.. 

Det är en av mina värsta mardrömmar. Att dö när det är bara jag och Maya hemma. Vill inte ens tänka, får bara en sådan ångest..

En återvändsgränd jag inte vill in..

En trötthet som funnits i 11 år. Jag har varit tröttare, när hon var bebis.. Kommer ihåg hur jag såg fram emot att sova lunch.. Gav flaskan, sen la jag henne på mitt bröst.. klappade sakta ryggen och stjärten. Vaggade. Lät hakan klia i hennes hårbotten. Vi sov skönt, och jag hade samma panik varje gång jag kände att hon började vakna.. ville ju bara sova vidare..

Det var bättre förr.. nostalgitripp

Känner mig som 25 men klok som någon i min ålder.. hahaha..

Jag har ätit, druckit vatten och nu håller Maya på väg att somna. 

Det finns en sorg i det, en malande känsla. Att älska så, in i djupet av själen, men samtidigt längta, tycka det är jobbigt, orkar inte... mitt tålamod tryter, såklart..

.. Maya vaknade halv fem imorse. Då hade jag varit uppe och bytt blöja två gånger och ett par vändningar.. 

Jag gav upp sömnen runt kl 4 men låg i alla fall och slumrade.. Hur ska jag orka gå på den sidan jag vill. Vara hel i min föräldraroll. 

Nu somnar hon, mitt lilla troll, med yvigt hår slappnar äntligen hennes kropp av. Hon kämpar, krigarprinsessan..

.. men så har hon en kung till pappa..

Sovgott gott folk..

/Uffe

Vi skriver om något roligare, Uffe! 

- Har Bjarne gjort nåt kul idag? 

????.. 

Nä, han har nog inte det. Farmor har varit här och hon har kanske ordning på den där Bjarne. Ni vet, jag kan säga att "jag går ner med soporna, men jag glömmer soporna och åker och köper snus istället. När jag kommer hem kommer jag ihåg, just fan, soporna..

Min hjärna.

.. och samlar gamla kokböcker och fascineras av bilder på inlagda grisfötter och fläskkorv med kryddpeppar..