torsdag 12 december 2019

Ryggskott, apjakt och en ledig dag

Nu är Alexander framme i Thailand och har checkat in där han ska bo ett tag, jag har ingen aning om hur länge och när han ska vidare. 
Det har flyttat in en enorm oro, men mest en längtan som jag inte känt på länge. Mina tankar om det han gör, sin själsliga resa, det börjar bli en djup respekt men även ett uppvaknande. Det är kanska sådana här, extrema saker som bryter vardag och förhållande mellan varandra. 

Idag skickade han kort, från djungeln, han var på apjakt, men då för att fotografera, men han hade inte sett några. 
Han verkar ha det fint, och jag är stolt pappa, dock kommer det dolkar av ångest oro när jag tänker på att han är där alldeles ensam..

,, Men jag har ju alltid varit ensamvarg. Oj, oj, vad jag gått igenom alldeles själv..

Ledig idag. Sååå skönt att skicka iväg ungen med skoltaxin och sen gå upp och kasta mig i soffan och bara få vara med mig själv. Inga krav. 
Rastlösheten slog ändå till och efter ett par timmar stod jag nere på gymet..

Hade tänkt ett långt inlägg, men livet utanför bloggen kräver min uppmärksamhet.. Sen kommer jag nog somna tidigt..

Njut av livet, kära läsare..

/U


måndag 9 december 2019

Imorgon flyger min son till Asien. Så tungt i mitt pappahjärta ikväll. Oro, samtidigt som det är häftigt det han gör. Vilken resa. Vilka upplevelser han kommer få vara med om.

Sånt jag önskar jag hade gjort.

Maya är hemma igen. En kortishelg rusar fram och tiden tickar iväg. Som sanden i timglaset och snart är den slut. Snart går tiden ut och jag kan inte vänta längre.

Väntar på olika beslut angående min och Mayas framtid, men i funkisvärldens instanser går inget fort. Där är det mer tjära i timglaset och allt tar tid. Handläggningtider som är minst sju månader och inom mig är det som en orkan av oro inför besluten. Om det blir avslag vet jag inte riktigt hur jag ska orka.

Hur jag ska finna kraft. Hur jag ska göra.

Har både skriv och teckningskramp och jag hatar det. Då blir jag en vulkan som bubblar och fräser utan att få utbrott.
Det får väl vara så, och jag får vänta tills allt släpper igen. För jag vet att det kommer göra det.

Så, urtrist inlägg och jag är ännu tråkigare och kastar mig i soffan och gör inte mer idag.

/U

tisdag 3 december 2019

I 11 år sov hon i min säng. Det var liksom bara så, hon ville det och hon var väldigt trygg i det. Nu försöker jag då och då att få henne till att sova hos mig, men det är "mission impossible". Min säng, pappa, mitt fina rum.

I min säng är det nu tomt och öde, och jag försöker hitta den längtan jag ofta hade när jag kände att jag ville ha min säng för mig själv. Hon skruttade runt, hon sparkades och hon snörvlade, hon höll mig helt enkelt vaken, men det var enkelt att bara sträcka ut en hand för att vagga, för att klappa hennes kind eller bara smeka hennes rygg så hon somnade igen.

Livets gång.

Jag tror ju på hur livet går i cirklar. Hur allt kommer tillbaka och man står vid samma punkt igen. Cykler. Likt universum. Likt årstider. Likt dygnet och likt den korta stunden. Ögonblicken blir evighet.

Idag slöts en cirkel igen.

Jag började träna på det gymet där min träning en gång för längesen började. Det var som att ta mig ca 30 år tillbaka. Samma trapp. Samma skyltar. Gymets lokaler precis samma. Omklädningsrummet likadant som då.
Självklart såg gymet annorlunda ut, utvecklingen har ju gått framåt, ändå var allt som att vara i ett minne..

Här tränade jag mycket och under lång tid. Vissa perioder tränade jag inte alls, det var då jag var inne i djupa perioder av missbruk, men då och då var jag någorlunda lugn och då har alltid mina ben sökt sig till gymet igen.
På det här gymet träffade jag Mayas mamma..

.. Det var en turbulent tid.. och jag levde det vilda livet, kravlösa, party och långt ifrån den vardag jag har idag..

Hon var mycket yngre än mig och vi hade ett häftigt och annorlunda första år tillsammans. Roligt. Äventyr. Knark. Kriminalitet. Samtidigt som vi ville något annat, och en dag sa hon att hon inte ville mer. Ville inte leva som vi gjorde.

På sommaren drog jag till fjälls, som alla somrar, och när jag kom hem hade hon köpt sin första travhäst och fått ett jobb i ett stall..

Där ändrades allt..

Vi var tillsammans i 10 år, men sen kom då lilla Maya och förändrade allt..

En annan historia.. en ni redan kan..

Maya har precis somnat och jag ska softa ner i soffan. Tänker att jag snart ska lägga mig för att ta varje chans till sömn.. i mardrömmarnas land..

/Uffe

måndag 2 december 2019

Maran har tagit mig om nätterna och jag vet inte hur den ska brytas. Mardrömmar så otäcka att jag inte förstår vart de kan komma ifrån. De är otäckare än de värsta fasor. Inte ens en skräckfilm kan jämföra sig.

Jag vaknar svettig. Jag vaknar helt livrädd. Jag vaknar ensam.

När jag smyger upp till Maya om natten måste jag inse och ta tag i mig själv för att förstå att verkligheten inte är mardrömmen..

Men, så fort jag blundar igen kommer de tillbaka. Olika drömmar varje natt, men det kvittar om jag vaknar, för nästa gång jag somnar är jag i dom. Där jag inte kan fly.
Går upp och sätter mig i soffan, ser på tv, och försöker, försöker förstå.. En natt satt jag länge med ansiktet i händerna och bara grät. Vill inte mer.

Illa till mods och rädsla att somna.

Träning idag. Tre timmar. Gym, löpning och simning. På gymet och i bassängen mår jag bäst, men tvingar mig till minst 30 minuter på löpbandet, intervaller, men jag är stor och klumpig, tung att bära. Så i vattnet är jag mer som en vig säl. Där trivs jag.
I det tysta.

Kom hem till bus, och hon ville vara uppe med mig en stund. Vi har pysslat i vårt lilla enkla hem. Det är inget IKEA hem.. mer som en fin loppis och antikhandel..

Enkelhet. Kärleksfullt och trivsamt..


Vardagsbild. Möblerar om lite. Dammsuger. Funderar då och då på min meditationskudde. Tänker på hur min balkong ska se ut nästa sommar. Skissar och drömmer mig bort till solens strålar och ljumma sommarnätter..

En dokumentär om bi och honung på kunskapskanalen. Min dröm lever om att en dag ha ett antal bikupor. Skörda det gula guldet. Det nyttiga. Det som i tusentals har varit ett av människans viktigaste livsmedel. Söt nektar.

.. Livet är bra, livet är trist, livet är grått..

.. men vi andas.. vi kramas.. vi skrattar och kelar..

Trots maran som greppat min själ..

/U

söndag 1 december 2019

Min dotter håller på att somna. Det är söndag och hon och jag har hängt med varandra hela helgen. Från i fredags vid tre tiden till idag vid tre tiden. Två dygn. När man är mitt i det är det både väldigt jobbigt, och väldigt roligt..
Det jobbiga är att man inte får någon tid över, för hon behöver så mycket hjälp med allt och kommunikationen är svår. Vi snackar och hon har tusen och en frågor men i vissa ögonblick förstår jag inte..

Nu, när helgen sakta håller på att ta slut kommer allt över mig och jag har lust att bara gå in till henne, ge henne tusen pussar och berätta hur oändligt mycket jag älskar henne. Säga förlåt om jag varit en dålig pappa, eller bara säga att vi haft så roligt, och att hon och jag kämpar mer än någon kan ana.

Igår gjorde vi något som vi nästan aldrig gör. Hon låg i soffan med mig och vi tittade på film. Tjorven, Båtsman och Moses. En av de bästa Saltkråkan filmerna. Det var en fin stund. Vacker ömhet.
Idag gjorde vi första julgodiset (som självklart är slut långt innan jul), men göra godis är min grej, Fantastiskt roligt.

Många tankar inom mig. En otrolig trötthet för min sömn är sååå dålig. Maya vaknar några gånger per natt, men det jobbiga är mina mardrömmar. Så otäcka och jag vaknar med ångest och rädsla. Nu har det gått så långt att jag nästan är rädd för att somna.

Har förlorat greppet lite. Virrar omkring på stigar jag inte känner igen. Mitt liv har inget mål, och det känns lite som ankaret har släppt och jag driftar iväg i stormen. Men, idag fick jag en del klarhet och förstår att jag måste nog släppa taget. Ta hand om mig själv och mitt liv. Gå in på någon stig som jag inte vet vart den leder mig.
Det förflutna får vara minnen. Sorgligt.

Sad but true.

52 dagar utan snus. Imorgon går jag på de svagaste nikotinplåstren och har nu två veckor kvar. Håller min plan.
Får extrema sug ibland. Idag efter min träning var jag så godissugen, eller bara sugen på att få en kick. Gick in på en affär, handlade halloumi och bestämde mig för att köpa ett paket cig och smygröka. Ända fram till kassan hade jag det på det klara. Ett paket Prince. Ett paket Prince och en CocaCola. I kön bad jag sinnesrobönen. Mod Uffe.
Så jag köpte inga cig.

Ärlighet.

Så.. imorgon kliver jag in på någonslags ny stig i livet. Prioritera träningen. Börja köra tungt på gymet igen, så får vi se hur mycket den här 53 åriga mannen kan förändra sin kropp. Komma iform igen och hoppas jag kan få maran som håller mig i ett hårt grepp kan släppa.

Livet tickar på och jag tänker göra det finaste jag kan av det.

Tiden rinner sakta iväg.

/Uffe

torsdag 28 november 2019

Sitter vid köksbordet. Min lägenhet är i kaos och då menar jag kaos. Hela jag är i kaos. Det irrar och hela kroppen skriker av trötthet.

Idag runt lunch blev jag dålig. Kände mig yr, ont i kroppen, illamående och väldigt svårt att koncentrera mig. Kunde inte höra vad andra sa, verkade frånvarande..

När jag åkte hem från jobbet fick jag ont i bröstet och hyperventilera, i tanken ville jag åka upp till sjukhuset för jag var säker på att jag höll på att få en hjärtinfarkt. Började till och med planera hur och vad jag skulle göra med Maya. Vem hjälper mig då? Vem finns för mig och Maya om vi kommer till den situationen att jag blir sjuk och måste läggas in?
Bara dom tankarna kan få mig att få en hjärtinfarkt.

Men i bilen, så tänkte jag att jag har inte tid för en hjärtinfarkt. Inte alls. Maya ska ju på racerunning och så ska jag träffa min son och ge honom en tshirt jag köpt. En fin. En bra. En med kvalite. En han kan ha med sig på sin resa. En Lemmel t-shirt.

Nästan 500 pix. Dyrt för en tissa..

Så istället för akuten åkte jag hem bland bilköer och mörkt höstregn. Glittrande vägbanor och billyktor. Tutande stressande medborgare.
Packade in racerunnern och så vidare in i virrvarret, in i myrstacken av icke hjälpande bilister. Men sen jag slutade snusa är min stressnivå bättre än någonsin.. Fördel efter fördel kommer att sakta bli av med sitt beroende. Fången i nikotinträsket. En fri man snart. Min planering och strategi håller jag. Det är nu ca en vecka kvar med de näst starkaste nikotinplåstren och sen är det dags för de svagaste i två veckor. Sen slutar jag helt.
Det går enkelt, men jag har ordentliga svackor. Helst mornar och kvällar. Att dricka mitt morgonkaffe utan en snus är deprimerande och jag saknar den prillan..

.. men jag dör inte utan.. jag tänker att jag är bra och stolt som klarar det. Aldrig mer en snus. Envis som synden när jag väl bestämt mig..

Tillbaka till bilen, min färd genom staden mot Campushallen där Maya kör sin träning.


P¨å vägen dit mötte jag upp Alex. Tog ett snack en liten kram. Han är inte så givmild med dom och det är väl ganska naturligt att inte krama farsan alltför mycket när man är 27 år..

Mitt mående fortsatte. Yr. På gränsen till att svimma. Trött. Tankarna kom till den där väggen, men ändå. Den är av wellpapp tänkte jag. Sätt axeln till och bryt dig igenom.
Montera ihop racerunnercykeln. Tog mig i kragen och var pappa under träningen. Skoj och lek blandat med träning och framtidstankar.

Åkte hemåt. Maya och assistent i bilen. Blev irriterad som fan på assistenten som dikterar villkor. Arbetar på timme och gör ju då lite som hon vill. Krav.

Jag kan inte jobba några helger i december, sa hon och jag kände paniken växa. Men det löste sig och jag bad om ett stilla förlåt att jag blev irriterad..

Väl hemma igen lagade jag mitt berömda potatismos. Maya fullkomligt älskar det. Hemligheten är självklart fett. Smör och röd mjölk gör underverk med mat.

Då!! Kom jag på varför jag mått så jävla illa sen lunch.. glömt min medicin..

Så.. lättad kommer jag nu kasta mig i soffan och ta kväller..

Labyrinten fortsätter förvåna och lära mig. Pusslet blir för varje dag vackrare. En dag kommer jag lämna in och då vet jag att jag gjorde allt för att förmedla kärlek och omtanke i min vardag.

Stolt. Man. Ödmjuk man. Troligen ganska sällsynt man.

/Uffe

onsdag 27 november 2019

Ska ni hänga på ett dygn i vårt liv? 

Tänkt tanken ett tag, att börja spela in verkligheten, visa visuellt hur livet är. Hur svårt hon har. Hur trött jag är när jag vimsar upp om natten. Den krassa sanningen. Den man aldrig kan förmedla med ord..

Dygnet som gått har varit ett ganska vanligt dygn, men lite mer än vanligt.. Häng med..

20.15
Maya gäspar och är trött, det är dags för nattning. Tandborstning. Avklädning. Blöjbyte. Pyjamas på. Chillar och snackar en stund. Berättar om morgondagen. Maya behöver struktur och rutin och är väldigt noga med att få reda på vad som ska hända. Samtidigt som både hon och jag är noga att reflektera över det som har hänt. Hur dagen har varit. 
20.45
Klara för att sova. Maya vill ligga på höger sida och ha sitt täcke över ansiktet, så det blir så mörkt som möjligt. Tyngdtäcket på upp till axlarna. Pussar godnatt och går ut och fixar i köket.
20.55
Maya ropar på mig. Vill vända sig. Vänder henne till vänstersida. Pussar godnatt och säger till att nu får du sova, ungsnodd.. hon ler och jag likaså..
Jag går och lägger mig i soffan och landar. Är galet trött. Blundar. Slumrar och önskar mig sömn i julklapp.
21.05
Maya ropar. Täcket har åkt bort från ansiktet och dockan Lisa har rymt. Fixar och säger åt Lisa att hon måste sova nu. Pussar både Lisa och Maya godnatt.
Går tillbaka till soffan och fortsätter zappa bland kanaler samt slumrar, och somnar in.. 
21.20
Vaknar av att Maya ropar. Byter blöja och snackar en stund, om advent och vilken adventsstjärna hon vill ha, eller inte ha. Säger till henne att nu måste, måste vi sova..
Bäddar om, myser in henne i täcket och går ut och kastar mig i soffan. Känner mig smått avis på dom som faktiskt kan softa ner utan några krav och kolla teve.. eller göra vad dom vill.. 
Ber sinnesrobönen och påminner mig om varför jag är här och att det är som det är..
21.40
Maya ropar. Ligger knasigt med kroppen och jag hjälper henne tillrätta. Nu blir det ryggläge och benen på en kudde. Hon sover allra bäst så. 

Jag somnar i soffan, vaknar lite innan elva och är tröttare än tröttast och hasar mig in till sängen. Kryper ner bland nytvättade lakan och tänker att "fan, vad skönt", då..

23.00.
Hon vaknar. Ledsen. Lite varm, Benen gör inte som hon vill. Jag vaknar till, masserar, rätar ut hennes ben. Försöker att hitta tålamod och inte känna irritation. Inte över att hon är vaken utan att det är som det är. Maktlösheten. Saknaden. Tanken att det borde inte vara såhär. Jag borde inte vara ensam. Omänskligt samtidigt som det är mer än mänskligt. 
Här och nu. Kärlek. Ger en kram och en puss och försöker hitta tillbaka till den där goa känslan jag hade när jag la mig. Tröttheten är längre bort nu. Tankarna tar över, men jag somnar. 

00.30
Rasslar till i babylarmet och jag vaknar till. Lyssnar, men tänker att hon nog bara gnydde till. Lyssnar. är så galet trött att jag inte går upp men är på min vakt. Hon vaknar. Upp igen. Småkallt. Byter blöja. Känner om hon är varm. Får bort en envis kråka. Kråkjävlar. Snor är vår fiende. Pussar henne och fläktar täcket över henne, låter det falla ner och tänker att det ser väldigt skönt ut när täcket faller ner över henne..

Lägger mig. Går upp och käkar ett kokt ägg. Ett glas mjölk. Står och ser ut på glittrande ljus i novembermörkret. Snart advent. Snö på fredag. Vinter. Mårten, min vän, kommer hem på lördag. Tankar. Ödsligt ensamt. Saknar. Skickar iväg ett mess. Kryper ner under täcket och somnar efter en stund. 

04.15
Maya vaknar till. Går upp och lägger henne på sidan. Vi somnar igen.

04.50
Vaknar fem minuter innan alarmet ringer. Som alltid. Snoozar. Försöker fylla mig med energi, med positiva tankar. Tänker att jag drar nästa gång Maya är på kortis. Till ett hotell, från fredagkväll till söndag. Bara jag. Tänk att vakna lördagmorgonen. Gå upp och äta en stor frukost och sen bara upp och sova. Se på tv. Läsa. Ta ett träningspass. Bara vara kravlös. 

05.15
Duschar. Klär på mig. Stylar håret. Fåfäng. Men vad fan..

05.30
Väcker Maya. Byter blöja. Klär på. Bär upp och sätter i rullstolen. Kokar gröt och mixar Mayas frukosten Maya får i knappen. Tandborstning. Skriver en del papper som ska med till skolan. Packar skolväska. 

07.30 
Skoltaxin hämtar och jag åker mot min skola. 

Galet mycket där. Möte med kurator, sen med social koordinator, sen socialen.. 

10.30
Åker till Mayas skola. Hämtar och far till hjälpmedelscentralen. Utprovning av nu elrullstol. 

11.30 
Åker tillbaka med ungen. På väg tillbaka till min skola ringer jag favorithaket:
- Helan&halvan
- Tjena, det är Uffe
- Tjena, kungen..
- Du, har bråttom så fixar du en burgare, smashd och välstekt. 
- När är du här?
- Om tio..

Kommer fram och burgaren och en cola står och väntar. Bra att ha ett stammisställe.

13.00
Möte på skolan.

14.00
Ett annat möte på skolan.

15.30
Åker och hämtar Maya och på vägen dit hoppar jag in och handlar. Sitter i bilen en stund och andas. Landar. Hämtar tålamod.

16.00
Ger Maya en kram och kastar in oss i bilen.

16.20
Hemma. Diskar. Åker ner till källaren och hämtar adventsaker. 

17.00
Erik kommer. 

17.20
Hjälper tant Alquist med hennes fönster. En liten lägenhet som tar 20 minuter att putsa. har putsat åt henne sen 1990. Hon är så nöjd och glad och jag hoppas gud ser mig och god karma kommer till mig. Ger tant en kram och önskar en fin advent och god jul..

18.00
Äntligen. En stund för mig själv. Käkar en Masaman. Måste vara hemma till 19.30. Men vet att ERik helst vill hem tidigare. 

19.20
Hemma. Erik går och jag börjar skriva det här inlägget. 

20.00
Lägger Maya och hon somnar gott på sidan, men vaknar efter en halvtimme, då säger jag att hon får somna på rygg.. 
Gick in till henne nyss. Kollade läget. Hon sover tryggt och harmoniskt..

Jag börjar bli trött. 

Hängde ni med?

En ganska vanlig dag i Lindahls liv..

/Uffe