Fredag den 31/5

Ur kaos föds ordning

En sak i taget brukar och är ett av mina motto. Men när jag ser ut över havet av alla prylar jag har inser jag att jag nog måste ta två saker i taget.

Den stora röjar eran har inletts. Ut gammalt. In nytt. 

Funderar mer och mer på om Maya har någon NPF diagnos. Jag ser och märker tecken på det, speciellt vid förändringar. Hur hon reagerar och vill verkligen inte bryta rutiner.

Finns flera andra saker jag funderar över och kanske borde ta tag i det, eftersom det torde betyda att Maya är i ännu större behov av stöd, på sitt sätt.

Men i Sverige 2019 är inte funktionsnedsatta så värdefulla. För vad är den värd som bara kostar samhället pengar? 

Samhällsklasserna. De rika och de fattiga. 

Tragiskt och fruktansvärt sorgligt hur allt sker, precis framför våra ögon. Barn och ungdoms kaxighet och tro på att dom kan göra allt utan att få en konsekvens är förödande. 

Det är även förödande att vi inte har tid att ge våra barn kärlek. Närhet. Gemenskap. Tid, framförallt tid. 

Hur många familjer samlas runt köksbordet och äter middag tillsammans? Film och spelkvällar? Utan andra skärmar än teven.. Monopol? Svarte Petter? 

Jag ser många hem i mitt jobb, och ser ofta hur killrummen ser ut. En stor säng, vid sänggaveln en nästan lika stor teve. På skrivbordet bredvid står två skärmar till. Speldator. På sängbordet en mobil. Slängd på sängen, en padda.

Förresten ser hela hem ut så. små teveapparater överallt. Paddor. Datorer. Mobiler. Hur många laddare tror ni det finns i världen?? Hur många har ni hemma hos er?

Så den enkla lösningen på ekvationen är att stanna upp en stund och ta sig tid. Det kan bara vara ett ögonblick. 

Jag har ett par killar på jobbet som jag brukar stanna upp hos. Vet att dom är busiga och störiga, men oftast är det ju inte så dom vill vara, dom vet bara inget annat. 

Sätta sig ner och fråga hur läget är.. En hand på ryggen och visa att jag bryr mig och finns även att du är busig och tuff. Men kärlek och omtanke kommer man långt.

Många av de barn och ungdomar jag möter får ingen kärlek alls hemma. De är inte ens sedda. Ibland är dom inte ens välkomna. 

Nu somnar Maya, i vardagsrummet. Både henne och mitt sovrum är tömda och ska målas och fixas imorgon.. 

Det har tagit några kvällar att övertala henne om att vi ska sova i vardagsrummet. Hon har varit väldigt skeptiskt..

Torsdag den 30/5

Stiljte

Från klockan 05.00 är jag igång. Sedan rullar det på fram tills kvällen. Om dagarna har jag lust att skriva, då kommer tankarna ploppandes som rödvita flöten. Idag har jag gått omkring och tänkt på fördomar och att även jag möter den. 

För att jag är ganska stor. Jag är ganska tatuerad. Piercade öron och ser allmänt farlig ut. 

"Du ser livsfarlig ut", har jag hört många gånger, och varje gång tänker jag att dom inte känner mig. 

Senaste incidenten var för några veckor sen, då en man inte ville att jag skulle komma hem till honom p g a mitt utseende och tatueringar, och antydningar på att jag är en buse. Vi pratar jobb nu. Fönsterputs, som jag har hållt på med i 32 år. Jag har yrkesstolthet och vet att jag är jävligt duktig på det jag gör. 

Om den där mannen visste vem jag var. Lärde känna mig. Låta mig berätta min story. Skulle han då ha samma åsikt. 

Troligen. Hjärnbrist är det gott om.

Värme är det också brist på. Längtar ner till mina paradis. Fridyka i Vättern. Sitta och spana harrvak. åka genom trollskogen en sen kväll. 

Där trollkarlen bor. 

När Alex var liten berättade jag alltid historien om trollkarlen som gjorde Vättern så blå. En kväll när vi varit och fiskat och sakta körde genom trollskogen så skrek Alex till:

"Pappa, jag såg trollkarlens hand". 

Sen dess vet vi att han bor därinne, i Ombergs djupa skogar. 

Maya var på kortis igår. Jag tog en lång roadtrip alldeles för mig själv. Slingriga vägar genom ett magiskt landskap. Sommarkvällar. Blanka sjöar och tusen nyanser av grönt. 

Kände hur en del beslut har landat. Ändå är det rörigt i Lindahls huvud. 

Lilla skrotan skrutt är hemma.. hahaha.. och det är dags att kasta in henne i säng.. Hon har två val på kvällarna. 

Antingen lägga sig 20.15 och då kunna ha en ganska lång stund då vi chillar om livet, eller lägga sig 20.30-20-45.. men då är det ögonaböj blunda och sov, unge.. 

Ikväll är hon trött, alltid trött efter en kortisnatt.. 

Känner mig som Beppe när jag nattar. Det flyttar in fler och fler in i min säng. Senaste tillskottet är kanin.. 

Trots att det känns som att leva i en torktumlare så mår vi bra. Maya&jag..

Min Maya. 

Solstrålen som förgyller alla,

som med sitt skratt förmedlar

glädje. 

/U

Söndag den 26/4

Mors dag VS Elitloppet

Varje sista söndagen i maj är det ett dilemma. Morsan eller travet. Travet eller morsan. Iår var det ingen tvekan och det sa jag till morsan. Jag kan inte missa mötet mellan Readly Expres och Propulsion.. no no..

Så hon får ett samtal ikväll. Mor lilla mor vem är väl som du.. 

.. och ingen är som hon.. 

Om ni visste vad min mamma betytt för mig genom livet. Hon har alltid funnits tillhands, och utan henne hade jag inte fixat de senaste åren. 

Tiden efter då Mayas mamma stack. De tuffaste tiderna i mitt liv. Du har alltid varit mitt stöd, morsan, och fast jag är lite småsur och irriterad ibland är det nog bara för att jag älskar dig.. 

Jag minns en gång du inte ställde upp, men då var du arg och ledsen på mig. 

Det var när jag fyllde 18 år. Morsan bodde för det mesta hos sin nya man, och jag och min syster bodde i princip själva i en fyra. 

Lindahls party var välkända i början av 80-talet. Iron Maiden och Falcon Bayerskt, segla vidare och CocaCola.. 

På min 18 årsfestkom det många till party.. alldeles för många.. Jag blev full och drog, lämnade partyt bakom mig för att dra på stan. Inatt är hela staden vår, hela staden vår.. 

Kom i slagsmål på Lilla Torget. Vilt slagsmål. Det var inget ovanligt. Den här gången gick det hårt till och plötsligt missar jag att en rak höger är på väg rakt mot min näsa. Tack och godnatt. 

Han vann på knockout. 

Vaknar till av att min polare, Arvid, ruskar om mig och säger att min näsa nästan sitter vid örat.  Vi går hem till mig, kastar ut alla som är på festen och så inspekterar jag näsan och inser att jag måste till sjukan. 

Ringer mamma, mitt i natten.

- Hej mamma, jag har nog brutit näsan och måste till akuten.

- Hrmmff, det får du klara själv, du är 18 år nu..

Oooops..

.. I did´t again..

..Näsan var av på två ställen jag sov min första 18 årsnatt på sjukan. Vaknade bakfull och smärtan from hell, och kände mig ensammast i världen. Operation under lokalbedövning, dom ville söva mig men då hade jag fått vara kvar en natt till och således missa första älgjaktsmorgonen. En hemsk operation. 

Ramlade hem framåt kvällen där släkt och familj väntade. Det var ju kalas för mig. Redan inbokat för längesen. 

Så där satt jag och åt tårta, i ett lulligt morfinrus. Kalaset slutade tidigt och jag förberedde för älgjakt. Matsäck och kläder. 

Den natten hade jag de hemskaste mardrömmar. Hallucinationer. Rosa elefanter och brölande älgtjurar stora som blåvalar. Gapade och skulle äta upp mig. Stirrade på mig med elaka ögon. 

Men, kl 4.30 stod jag med packad ryggsäck och näsborrarna fulla med gasbinda och väntade på min morbror Mats som jag alltid följde med på jakt med.

Satt och stirrade ut genom bilfönstret och såg fortfarande dom där hemska blåvalsälgarna, och tyckte mig se rosa elefanter kika mellan trädstammarna där vi susade fram i oktobermorgonens mörker. 

Jag lovar mig själv att inte skjuta ett enda skott idag, tänkte jag. Jag lovar att aldrig mer dricka alkohol. Aldrig mer morfin. 

Men.. 

Så kom fredagen och Uggla snurrade på spelaren. Gud, jag ska bli bra, men inte idag.. Näsan var ett roligt minne och ett bra raggningstrick.. 

Det är storyn om hur min näsa blev lite sned.

/Uffe

Lördag den 25/4

Elitloppshelg. I love it.. 

Undrar varför dom har lagt Mors dag på just Elitloppssöndagen? Kunde dom inte valt nån annan dag..

Det blev en tidig kväll igår både för mig och Maya. Ibland tar verkligen all energi slut. 

Hon vaknade kl 5. Varför är jag inte förvånad? Hon vill krypa in under mitt täcke och chilla på axeln en stund. Sen hämtar jag datorn och hon ser sina favvoserier på den. En TV-apparat är total förbjuden i mitt sovrum. Snacka om glädjeförstörare. Ett svart hål som äter energi om natten.

Minnen kommer det vara för resten av hennes liv. Våra helgmornar. 

Vi har haft tvättstugan idag, Maya fullkomligt älskar att lägga sig bland nytvättade lakan.. och vem gör inte det?

Lång dag. Trött far. För trött. 

Den där tröttheten börjar tära på mig.. 

Semester vart är du??

/Uffe

Fredag den 24/4

Maya är nästan alltid glad. Hon är lite sur om mornarna, och då snackar vi inte mycket utan går det som måste göras. 

Hon är ofta trött och gnällig när jag hämtar på fritis, men det är långa dagar för henne. Hungrig, varm, trött av att suttit en hel dag. 

Den senaste tiden har hon blivit förtvivlat ledsen, som hon var när hon var yngre. Jag vet att puberteten är på väg. Det har redan kommit tecken på det. 

Då ändras man, både pojkar och flickor. Medvetenhet om sig själv. 

När Maya blir riktigt ledsen så slår hon ifrån, blir helt stel och skriker rakt ut. Nästan okontaktbar. Försökte ha henne i knät, men hon är alldeles för spastisk och jag orkar inte hålla ihop henne. La henne i sängen, och bara satte mig bredvid. 

Hon längtade efter Johanna. Så mycket. Innerst inne tror jag hon längtar efter en mamma. Sin mamma. Men längtan gestaltar sig i Johanna. 

Jag fick henne lugn idag, genom att berätta om när hon var liten. Om hur hon kunde gråta och skrika i timmar. Om hur jag gick med henne i famnen på nätterna och dansa till Ulf Lundell, Sniglar och krut.

Ofta fick hon ligga på min mage, min hand smeka ryggen, min skäggiga haka skulle massera huvudet. Metallica i lurarna. Då somnade hon gott.

När Maya snyftat färdigt, och satt i mitt knä, luta sig mot mitt bröst, så fick hon ett troligt EP-anfall. Helt borta i blicken, lite tuggande.. Det blir en inre total panik inom mig.. men jag handlar alltid korrekt och handlingskraftigt. 

Maya har då och då väldigt korta frånvaro attacker, men den här var längre. Ringde 112 medan jag hämtade medicin, men Maya vaknade när jag kom tillbaka. Hon log lite mot mig. Nu är allt lugnt. Vi har pratat ut om att längta efter någon och att det är ok att få vara ledsen. Vi pratar lite om pubertet, men hon vill inte snacka med farsan om det.. Johanna och Lena på skolan är mer ok, och då får det vara så..

Jag måste dock börja googla på hur man ska vara mot en tonårsdotter.. hahaha.. Jag kommer lära mig mycket de närmsta åren..

Både Maya och jag är trötta nu. 

Där hängde du, från morgon till, i bärselen.. Vart vi än var och gjorde.. Jag tränade med dig på mage. Körde chins och dips, så du blev mina tyngder. Fast du vägde inte mycket. Som en fjäder i min famn.

Vi fiskade.. och..

.. gled på stan, solglasögon och Uggla i lurarna.. 

Varning på stan.

Det var en pärs förut, en liten härdsmälta och dos ptsd.. 

Önskar alla en nice helg..

/Uffe

Onsdag den 23/4

Gud, vad tiden går fort

En underbar dag, varmt i solen, svalkande i skuggan. Kontraster. Det gillar jag. 

Satt i samtal med en 13-åring idag. En busig liten kille, men så klok och rolig att prata med. Han berättade för mig om sin resa till Sverige och hur det var att komma från Bagdad till Katrineholm - Horn och nu Linköping. Han berättade hur mobbad han varit. Blattejävel varje dag. När barn berättar sånt till mig skäms jag över vuxna människor. För det är vi vuxna som lär. Barn tar efter. Barn hör. 

- Hur gammal var du när du kom till Sverige, frågade jag

- hmm, jag var nog fem år, sa han, och så vände han sig om mot mig och sa:

- Men Uffe, gud vad tiden går fort..

Hahaha.. det blev dagens garv. Underbar pojk med stora framtidsdrömmar..

Tiden tickar på. Ritblocket ropar på mig att det känner sig ensamt, men varje gång jag sätter mig ner med pennan stirrar det vita arket, ritkramp! Lite för mycket att göra dödar en del av fantasin.

Jag behöver komma ut till havet. Till friheten.

Dags att vända ungen igen, så avslutar för denna dag..

/Uffe

Lördag den 18/4

Träning, pollen och vaniljsås

Ungen var ganska billig klockan fem imorse. På sant, vad är det med barn och lördagmornar? Maya säger att hon inte vill missa nåt av sin lediga dag, och det är väl en klok tanke. Själv vet jag att det är bättre att sova till kl 07 än att vakna innan 5..

Thats life

Assistent anlände 10.30 och då pös jag till gymet. Ett bra pass. 2 timmar svett. Däremot får jag kämpa på, både på gymet, ute och hemma. Tröttheten är som ett skal runt mig. Får liksom kämpa varje steg. 

Tog ett kort loppisbesök, för jag letar efter ett litet sjysst bord till balkongen. Köpte ett, men det blev fel, så nu har jag en sak till i min samling. 

Dags för en tripp till tippen istället för loppis. Eller starta en loppis. På Ravnsborggade i Köpenhamn första gatan till väntster när du kommer från stan och cyklar över Dronning Louises Bro.. 

En fantastisk gata. Antikt och loppis blandas med fik, små mysiga mathak.. enkelhet.. Det gillar jag och kanske är det en av nycklarna till mig..
Där vill jag öppna en loppis, med ett litet fik. Servera god mat, enkla rätter med bra råvaror.. som

... rabarerpaj med hemkokt vaniljsås, som jag, farmor och Maya gjorde idag.  Såsen blev helt magiskt god, och tillsammans med en lite knäckig paj, var det en trevlig upplevelse.

Det är en dröm. Att få flytta några år..

Se livet.

/Uffe

Trötthet. Rethosta. Snörvlig näsa och kliande ögon. Kan vara, eller är nog all pollen som far omkring. 

En skön dag i livet.

/Uffe

Fredag den 17/4

Vi har fina fredagar tillsammans, Maya och jag. 

Vi var och handlade växter förut. Maya fick välja två, hon valde tomat och smultron. Hängde nån timme på balkongen. 

Lagade käk, såg film.. När hon hade fått på sig pyjamasen bar jag ut henne på balkongen, och la henne i soffan.. där låg vi sen och snackade. Planerade Mayas nya rum, för nu är det dags att gå vidare i livet. Nu hoppas jag snart ha tillbaka min säng.. 

Mitt sovrum kommer bli väldigt litet.. egentligen kommer det bara bli en stor säng. Men jag har en det skaidé om hur jag vill ha det..

Ikväll är en tankfull kväll. Ska tillbringa den en stund ute, innan jag intar soffan med en skål chips.

Önskar er alla en fin helg..

/Uffe

Torsdag den 16/4

Mötte en kille jag känner idag. Han jobbar på Plantagen. Vi är bekanta genom gymet. Så sa han såhär: "Jag fyller 40 år på lördag, det är ju CP-stört hur fort tiden går".

Jag kände hur det bara brann till i mig. Såg på honom att han bet sig i tungan. Det är så lågt, så för jävligt när en vuxen människa står framför mig och säger så, och det som är mest ledsamt är att han troligen med all säkerhet står och säger så med sina kollegor. Sina vänner. Ursäkta att jag svär, men jag blir så arg, kränkt och ledsen. 

Jag sa inget, men har gått och tänkt på det hela eftermiddagen, och tillslut tänkte jag att en sån sak kan jag inte tillåta utan att säga vad jag tycker och tänker. 

Skickade ett mess där jag ganska klar med vad jag tyckte och tänkte.

Sorgligt.

Nu till en annan sak, det är dags för lite insamling igen, återigen till Marika Vaihinger, som är en av mina hjältar. Det finns många hjältar i vårt vackra land. De som kämpar och har mål. De som vill bli bäst i världen med det dom gör. 

Samhället är elitstyrt och därför finns inget värde i de sporter där läktarna står tomma?

Varför är det så? 

Marika lärde jag mig känna genom facebook när Maya skulle göra sin första höftoperation. Sedan dess har jag följt hur hon tränar, hur hon kämpar i gymet och trots sina svårigheter är en glad och positiv tjej. Fantastiskt.

Om det inte finns något att tjäna på idrotten är den inte intressant, därför måste alla som tävlar inom parasport finansiera allt själva. Rättvist?? 

Marika tävlar i racerunning. Maya tränar racerunning och är strålande glad på varje träning. Vill springa och springa och skrattar nästan varje steg. Det är Marikas förtjänst och det är jag så tacksam över. 

Marika har tagit sig långt och tagit guld i många tävlingar och nu siktar hon ännu högre, men behöver hjälp med att få ihop pengar till resor, boende vid resor etc..

Ni kan läsa om Marika här: Marika vaihinger

Antingen sätter ni in pengar genom Bidragsstiftelsen eller så kan ni swicha mig på 0704063932 så förmedlar jag pengarna. Varje bidrag är glädje och tacksamhet. 

Det finns så många hjältar i världen.

Tyvärr finns det ännu fler rötägg. De som inte tänker mer än på sig själva. De som är blinda och rädda. 

Rädda för det okända. 

Maya på kortis och jag ska ta på mig ulltröjan och fixa på balkongen.. Den är Uffe.. 

Sovgott..

Torka

Trötthet kan skapa nästan total likgiltighet

i hjärnan. Det är som allt man kan och allt

man vill är borta. 

Gone with the wind. 

Tomrum.

Ett virvlande virrvarr i hjärnan. Intryck. Känslor.

Hjärnan strejkar nog. Nu får det vara nog, Uffe. 

Jag stänger av. 

Vi ses imorgon.

Saknad

Så är livet. Beslut tas och vägar skiljs. 

Jag går här nu, men vänder mig ofta om

och tittar efter det som var.

Vart jag än i världen vänder.

Drömmar

När vi sover är vi alla lika. I drömvärlden.

Där vi kan träffas igen. 

Så knackar verkligheten på

och drömmen går i kras.

Ödmjukhet

Inför det som sker i livet. Förståelse. Inför det som sker

och mig själv. 

Att vara lyhörd och försiktigt.

Omtanke och respekt för den man älskar.

Faller.

/Uffe

Måndag den 13/4

Utvecklingssamtal idag. Helt fantastiskt hur duktig min dotter är. Jag är en stolt pappa. På många vis.

Idag har de allra flesta skolor så att det är eleverna som håller i samtalet. Hälsar välkomna, hur dagordningen är och hur långt mötet är.

Maya gör allt genom sin dator. Har själv varit med och gjort bilder, och ljud. Hennes röst kommer ur datorn. 

Hon är jätteduktig i skolan. Kämpar på trots alla svårigheter hon har. Hon gjorde nationella prov för några veckor sen. Sju delar i matte och sju i svenska och hon har gjort nästan allihop. Nästan godkänd. Wow!!

Det är en väldigt djup kärlek till henne inom mig och jag försöker visa henne det, dag efter dag, natt efter natt..

På sant, jag skulle ju börja skriva den här bloggen om mig? Story of me life..

Det är inte så enkelt att ta fram min konstnärliga själ när vardagen inte tillåter en sekunds vila.. När dagen tar slut framåt 22-tiden. Då har jag varit igång sen kl 5.. 

Långa dagar. Kalla dagar. Ganska gråa dagar.

Det är som jag är fängslad. Längtan efter mitt ritblock, musik i lurarna, mina pennor. Smeka fram en blyertsteckning. Låta mörkret möta ljuset.

.. eller skriva.. då bilder blir ord och meningar blir en tavla. Då det är som att fingrarna spelar piano. Tangenterna är toner.

En dag kommer min tid, på vägen dit ska jag försöka njuta..

/Uffe

Lördagen den 11/4

Balkonghäng

Min kära mor har sytt en markis till mig. en som jag beställt av henne och den blev så bra. Jag har en liten mysig hörnsoffa och så markisen över. Maya fullkomligt älskade att ligga där och titta upp på markisen, se den fläkta och ge skugga.

Fixat därute idag, på balkongen, planterat och fixat. Det är nästan klart, men nu ska allt få mogna och växa så kommer min fantasi igen.. 

Finaste balkongen i stan..

Jag ska vara där ute ikväll, och teckna, landa och meditera. Min kamp börjar nu och jag har bestämt mig för att den här gången ska jag segra.

"När två kämpar om segern, vinner ofta den tredje"

Min mor kom idag, som varje lördag. Farmor, Erik och så farsan. Då kvittrar skrattet..

Bestämde mig imorse, att nu styr du skutan igen, känner att jag hanterar stormen.

Min hjärna är inte som alla andras tror jag, och på flera sätt är jag glad för det, men ibland vore allt enklare om man var lite mer lagom, på nåt sätt..

Värme idag, så skönt, sol och en lätt bris. Alex ute på sjön och får uppleva den första Vulgata kläckningen (flugfiskepråk, skrivs som ett "kom ihåg). De kvällarna längtar jag efter. När flugfisket är som allra bäst.

Känner mig som Ernst, på sant, går och tänker på vackra fraser och hur fint det kan bli.. och fantastiskt och se hur Maya njöt av att vara på balkongen.. det är liksom lite bubbel av nuet då..

💓

Klockan tickar på. Snart dags för mig att sova. Lång dag framför mig imorgon..

Sovgott

/Uffe

Fredag den 10/4

As time goes by..

En bra dag. Solen tittade fram och värmde. Livade upp en frusen själ. Ägnat dagen med mina nya arbetskamrater. Börjar förstå och lära känna dom. Jag är en slowstarter och väldigt inbunden och svår att lära känna. 

Jag backar och er mig för i alla situationer.

Det har varit en givande dag med nya reflektioner och lärdomar. Sånt gillar jag.

Tänker tillbringa min kväll vid ritblocket. Om det funkar för min tumme. Jag har fått artros i fingrarna och är inne i ett "skov" och det gör förbannat ont..

Månen

Vi ska ha fredagsmys en stund till, här i Lindahls hem, farbror Melker på teven och lite chill och snack. 

Vi har det bra. Maya och jag..

/Uffe

Torsdag den 9/4

Är i en liten svacka. Alldeles för trött. Dagarna går i ett. Går upp innan kl 5 och kommer i soffläge runt den här tiden.

Pust. 

Har tänkt på det här med att leva i nuet. Man läser ordspråk efter ordspråk på sociala medier, men hur många gör det? 

Kan man leva i nuet i dagens samhälle? 

Eller är det när man gör det man älskar, när man är med sin bästa vän, vid en plats man tycker om. Är nuet när man stannar upp en stund?

Jag har ändå väldigt svårt att leva i nuet. Jag vet att jag har gjort det i mitt liv. I fjällen och alla veckor vid havet.

Men nu, jobb, jobb, beslut, myndigheter, hur ska det bli.. osv osv.. Det är fan svårt att leva i nuet när huvudet är som ett Liseberg av tankar. 

När jag släcker ner, och tystnaden faller och mörkret sluter sig. 

Det har varit en bra dag, kall och tråkig, och jag längtar efter värme. Torrflugefiske och att hänga nere vid mitt paradis en varm sommar dag.

Maya och jag dansade soldansen förut. Vi får se om det funkar. Lundell "sniglar och krut", Mayas och min låt..

/Uffe

Onsdag den 8/5

Det är en kall början på maj. Riktigt kall och molnig. Minus om nätterna, och uppåt 10-12 grader på dagarna. 

Finns ännu ett syfte till att jag skriver om hur vädret är. För egentligen är det inte det jag vill skriva om, snacka väder är ganska trist. Man kan ändå inget göra åt det. 

Syftet är att jag ska ha något att gå tillbaka på när Micke och jag envist pratar om hur vädret var förra året.. hahaha.. 

Gråt och lite bråkigt när vi kom hem från sjukhuset. Både pappa och dotter trötta och hungriga, men det har vi rett ut nu under kvällen och Maya fick lägga sig . Hon somnade nästan på bums.

Hur mår du själv, Uffe? Jodå, tack ganska bra. Hjärnan full med tankar, kanske fler nu än det brukar vara och då är det som översvämning i min hjärna..

Du behöver sömn, Uffe, och lite framtidshopp.. mina drömmar känns som dom försvinner och blir allt otydligare..

.. och så behöver du värme, sol och balkonghäng.. plantera växter och örter och  se fram emot en lång underbar sommar..

Nu kommer sömntåget, dags att hoppa på..

/Uffe

Tisdag den 7/4

Botox

Imorgon är det dags för Botox igen. 09.30 ska vi infinna oss på barnsmärtenheten. Maya kommer få lugnande och sedan sövas. 

Injektionerna får hon i tummar, händer och underarmar. De första gångerna blev det en väldigt bra effekt, men effekten avtar efter ca 6-7 behandlingar och jag skulle tro att det här är en av de sista hon får.

Eftersom Maya får lugnande innan sövningen så brukar vi få vara kvar på sjukan ganska länge. Den tiden tycker jag är svår och jobbig. Man önskar så att Maya kunde få slippa må så dåligt som hon gör efter sövningen. Vi har skrivit en packlista, Maya är rädd att Bjarne glömmer nåt annars. Hon vet. Hon vet så väl hur glömsk hennes pappa är. 

Ibland tycker hon jag går till överdrift. Helst en gång..

.. det var en fredag, och fredagar är våran kväll. En myskväll med lite gott käk, nåt onödigt, jag äter gärna en Häagen-dazs, medan Maya föredrar surisar. Vi hänger i köket och en i soffan. Chillar och har det bra. Vi kan vara uppe hur länge som helst, för även lördagen är våran dag, och jag lovar er, Mayas och mina lördagsmornar är riktigt softa..

.. när jag precis har gjort i iordning ungen för nattning så kommer jag på att Bjarne varit framme igen. Snus, jag hade glömt köpa snus.. Det var tusen tankar i skallen, och ingen av dem var att jag skulle tillbringa en fredagkväll och natt utan snus. 

Klädde på ungen, ner till bilen, till affären och tillbaka och Maya var sur precis hela tiden..

Lång nattning ikväll. Många frågor om imorgon. 

Är väldigt trött ikväll och det ska bli skönt att softa ner i soffan nån timme. Ladda energi för imorgon.

/Uffe

Måndag den 6/5

Black Sabbath och jag

Har nästan dagligen lyssnat på Sabbath varje dag sen 1977. Dom och jag har en alldeles speciell relation. 

Det är skönt med musik som berör och läker. 

Jag är inne i en lite tyngre period igen, det är ganska grått i huvudet, och då kommer dom gamla låtarna fram igen. På något sätt påminner musiken, om att jag gått igenom det här förr. Att jag är stark. Att jag är väldigt ensam med allt med Maya. Det yttersta ansvaret ligger dygnet runt på mig. 

Om ni visste hur många människor jag mött genom livet. Hur många jag känner. Så många jag på något vis hjälpt. Funnits för..

.. men jag har ofta dragit mig undan och gråtit i min ensamhet. Sorgens flod fylld av världens tårar. Jag har bidragit mina till den.. låtit min ångest, min rädsla och min förtvivlan brista i gråt. 

Never alone - Always alone

Vågar påstå att jag är en överlevare, en romantiker som tror på närhet och tvåsamhet, men som älskar min ensamhet.. 

I min ensamhet styr jag livet dit jag vill. Mot mina drömmar. 

Läste en bra sak för ett tag sen, som jag gått omkring och tänkt på. 

"Jag tycker om ensamhet, men jag tycker inte om att vara själv"

Är så medveten att jag nu måste ta en del svåra beslut angående Maya. Att det är dags att gå in i nästa fas av vårat liv tillsammans. 

Jag är en mycket stolt pappa som har tagit oss hit. Att Maya nu är så trygg att hon älskar sitt kortis och vill dit. 

Det har varit en väg om lärt mig så mycket om livet. 

I min blogg "Ensamma pappan" skrev jag ett inlägg som heter "Att odla kärlek" den 18 februari 2010. Maya var nästan två år, och nu 9 år senare kan jag känna att jag har hållit allt jag lovat min dotter och son.

Inlägget går att läsa här: Ensammapappan

Till vilket pris gör du det här, Uffe, brukar jag fråga mig? Hur länge till ska du orka gå med dom här tankarna och alla beslut som ska tas. Jag väger ju varje beslut fram och tillbaka, vecka efter vecka. Någon att samtala med. Som tar sig tid att lyssna. 

Hur länge orkar du hjälpa Maya varje morgon? När brister isen och du faller? Jag vet bara att jag nu rycker i nödbromsen och bett om hjälp, på ganska bred front..

Dags att räta på ryggen och stå upp för vår rätt..

Changes.

/Uffe

Helgen den 3-5/5

Maya har varit på kortis sen i fredags. Dessa dagar är som ett ögonblick, de går över i ett nafs. Klockan är 21 och jag har som mål att vara uppe till 23. 

Två timmar. Hur tillbringar man två timmar allra bäst?

Ikväll får både dator och mobil vila för Uffe ska vila. Det är nog det bästa jag kan göra. Vila.

Den stora tröttheten rullar in. 

En dag på sjön. Kallt och ruggigt. Bara runt 10-12 grader och nordlig vind, men när man satt i lä värmde solen ganska bra. 

Vet inte riktigt vad jag mest längtar efter.. Att sitta och ta en kaffe på en ö i havet. I tyst stillhet. Eller sitta på ett fik i Köpenhamn,  i vårvärmen..i bruset.. 

Jag väljer båda..

/Uffe

Torsdagen den 2/5

Maya har kommit in i en period där hon är jättekelig om kvällar och mornar. Hon vill ligga på min arm och chilla och snacka bort en stund. Vet inte hur många gånger jag berättat om alla hennes operationer, om alla sjukhusbesök, och om alla andra av våra äventyr. 

Hon gillar ett allra bäst. 

När Maya var dryga året så bestämde vi att vi skulle åka ner till kusten och fiska en helg. Jag, Alex, Lippe och så lilla Maya.. Vi fixade ett en liten väldigt ombonad mysig säng till Maya som hon kunde ha i båten. Hon skulle senare visa att hon trivdes i den sängen och somnade gott med vågor som vaggade.. 

Ljudet av vatten är vackert. När vågor möter land uppstår ett alldeles speciellt ljud. Man blir lugn och faller in i ett skönt lugn.

Hade lånat en husvagn, och Lasse som vi hyrde av hade fixat med värme, för det var en kall april det året. Riktigt kall.

Såklart funkade inte värmen och Lasse var bortrest. Där stod jag med en bebis, ett litet Trangia kök att laga mat i, och en iskall husvagn. Tempen sjönk, och det var flera minus ute och inne. Här borde jag ju tagit ansvar som pappa, hahaha, och åkt hem, men Alex och Lippe hade redan dragit iväg ut på en ö där dom skulle tälta.

Den natten kommer jag aldrig glömma. Jag la Maya på min mage, under min stora ulltröja sen körde jag lager på lager. Hon frös inte. Hon sov. Jag frös. Jag sov inte.

Värst var när jag var tvungen att gå upp och värma vällingen. Skakandes tända Trangiaköket och så krypa ner till fröken bus och försöka få i henne lite käk. 

Resten av resan blev bra och är ett fint minne från mitt liv.

Hon har så mycket hon vill säga till mig. Det måste vara som en explosion av känslor och en underbar lättnad när farsan äntligen förstår saker. 

För det dagliga kan vi bra, Maya och jag, att snacka om vad hon vill göra, äta, lyssna på, se på.. Det tar tid, självklart tar det mycket tid..

.. men så är det dom är djupare sakerna. Tankar om döden. Tankar om pojkar. Tankar om att vara CP-skadad, och så sånt som hänt där Maya inte mått bra och känt sig utanför.. 

Ikväll förstod jag äntligen om en sak vi klurat på länge, i snart ett år. Vi har hela tiden legat väldigt nära sanningen, ikväll föll polletten ner och hon drog en suck av lättnad.

Det var en tankeställare till mig som pappa, det min dotter berättade.

Imorgon åker hon till kortis. En helg i frihet och jag ska försöka ta hand om varje sekund.

/Uffe

Onsdagen den 1/5

Maj kommer med kyla

Våra växter har frodats på balkongen och alla skisser och inköpslistor på vilka växter jag ska ha i sommar ligger klara. 

Men nu kommer kylan igen, och det är nog första gången i hela mitt liv jag tänkt tanken "hur ska det gå för mina växter"?

Det måste absolut bero på åldern. 

Tog en tur till sjön idag, några sköna timmar blev det och även fiskelycka. Varmt och behagligt på läsidan, men kallt och ruggigt där vinden låg på. Kontraster. Jag gillar det. Utan kontraster i livet vore jag nog inte hel.

För mig är det nästan skrämmande att tänka tanken att jag ska göra samma sak varje dag, år ut och år in. Jag skulle nog explodera av otålighet och längtan efter utmaningar. Längtan efter att få kämpa för att nå dit man vill. 

Jag har vandrat kilometer över dalar och toppar i fjällen för att komma till de bästa jokkarna, eller sjöarna. Vandringar utan stig, där man bara får förlita sig på karta och kompass. Jag har varit så trött så jag suttit och gråtit och bara velat lägga mig och sova. Mitt ute i ett träsk, på en sten och en vindpinad björk. 

Den känslan av maktlöshet. Av att vara totalt utlämnad till vildmarken. 

Så kommer man fram till den efterlängtade sjön. Slår upp tältet och kokar kaffe, tröttheten tynar bort och det ögat ser, det själen känner är värt mödan dit. 

Kontraster. Som liv och död. Smärta och njutning. Kärlek och hat. Sorg och glädje. Kallt eller varmt. 

Svart och vitt.

Speglingar av ödet. För vilka vägar vi än väljer, där vi gör medvetna val, så kommer alltid ödet ligga på lur. 

Det är det som är så underbart. När änglar visar vägen.

/Uffe